Utegångsförbud, bra eller anus?

När man ger konsekvenser för handlande, så är det bra om de har någon relevans för det "dåliga uppförandet".

När våra små började få vara ute på lekplatsen själva eller gå hem till kompisar själva, så fick de "gå-iväg-förbud" när de inte talade om för oss vart de tog vägen (om de böt plats). De fick ha kompisar här hemma och vara ute på vår tomt, men inte gå iväg någon annanstans.

Tonåringen får utgångsförbud om han inte gjort sina läxor som han ska. Då är utgångsförbudet för att han ska vara hemma och göra just läxorna.
Om han återkommande missade tiden då han skulle vara hemma, så förkortade vi den tiden med samma försenad tid.

Jag har aldrig fått utegångsförbud och skulle nog aldrig komma på tanken att dela ut det som straff för något helt orelaterat.

Min bror fick en form av utegångsförbud en gång efter att han druckit en "kvarting" brännvin på 20 minuter och sedan stupade i en snödriva innan han ens hunnit till festen han skulle till. Han var 14 år och fick inte vara ute sent på helgerna eller gå på fest på ett tag.

I det fallet kan jag tycka att det var befogat eftersom han faktiskt inte klarade av att gå ut... Skulle min son göra något liknande skulle jag troligen göra ungefär som mina föräldrar gjorde - men det skulle inte påverka hans rörelsefrihet i övrigt. Förutom att han inte skulle få gå någonstans innan vi hade pratat igenom vad som hänt ordentligt. 

Jag skulle inte kalla det det men min 4åring har ju i princip utegångsförbud jämt. För att inte tala om 1,5 åringen. De får inte gå någonstans utan mig (ja ut i trädgården får de ju). Men jag antar att frågan gäller om man använder det som straff eller inte. Jag har nog aldrig fått det och kommer inte ge det heller som straff. Däremot om det visar sig att barnen inte klarar av att vara ute själva och hålla sig till det vi kommit överrens om innan så kanske jag inte låter dem gå ut själva på ett tag tills de visar att de är stora nog att klara det igen. Annars försöker vi uppmuntra dem att vara ute så mycket som möjligt. Än så länge är de ju ganska små så då är det ju mest tillsammans med mig och/eller pappan.

Straff och utegångsförbud är ju i mina ögon helt galet att använda om man vill att ens barn ska utvecklats ultimat. Det är ju ingen hemlighet att straff skapar en snedvriden situation där barnen bara lär sig att undvika straffet och inte varför man inte ska göra si eller så. Om man aldrig diskuterar med sina barn så hur ska de då lära sig att resonera?

Jag anser att det är viktigare att lära sina barn hänsyn och respekt, då kommer det mesta automatiskt. Det gör man genom att själv ta hänsyn och respektera barnet, vilket man inte gör genom att ha en auktoritär uppfostran med sådana straff. Det underläge som barnen i sådana familjer automatiskt växer upp i är knappast bra för hur de sedan utvecklas som medmänniskor. Det är bättre att man kan vara på en jämlik nivå där man resonerar fram till saker och ting, på bådas villkor.

Konsekvenser däremot är givetvis inte fel utan en helt naturlig följd av något som händer, en konsekvens måste ju givetvis alltid ha en koppling till det som skett och inte bara handla om ett straff för straffets skull. Indragen tv/dator/spel etc är ett vanligt straff. Men detta kan också vara en konsekvens om det är själva användandet som inte fungerat. Samma sak är det ju med utegångsförbud, precis som ovan skriver kan det absolut vara befogat om det är själva grejen att vara ute som missköts tex.

Man måste också fundera på vilka beteenden som egentligen är dåliga. Mycket av det man som förälder skulle tolka som "fel" kanske för barnet är helt rätt. Det är knappast ovanligt att missförstånd leder till straff tex, och barnet förstår givetvis ingenting. Är det inte då bättre att försöka förstå sitt barn? Jag tänker att tex med situationen om läxorna så är det ju viktigt att barnet själv anser att läxor är viktiga att göra. Man kan ju prata om det och fundera över varför inte barnet vill göra läxorna. Kanske är det för enkelt? Eller för svårt? Kanske beror det på ett dåligt bemötande från läraren? Man vet ju inte förrän man har pratat med sitt barn. Och nej, man kan inte bara anta att det beror på att "det är så tråkigt" punkt slut

utegångsflrbud gäller om man är elak ute punkt slut

Klarar  man inte att vara ute ensam utan vuxen, då får man utegångförbud. För 6-åringar kan det handla om att reta grannbarn, för 10-åringar att cykla för långt hemifrån, för 15-åringar att dricka alkohol eller komma hem efter utsatt tid. Utegåmgsförbud kan man också få om det framkommer att man missköter skolan t.ex, då får man stanna inne och plugga tills man är ikapp.

Alltså jag är lite tudelad där, men jag anser nog att det ändå inte är ett bra sätt för hur ska man lära barn att "bete sig ute" och klara av det om man samtidigt hindrar dem från det?! Jag är fortfarande inne på linjen att det är bättre att prata, uppmuntra och vägleda istället för att straffa och förhindra...

Man kan ju tycka att det är en logisk konsekvens, men som sagt... straff är nog ändå i mina ögon aldrig en logisk konsekvens! Logiska konsekvenser är något som helt naturligt följer av något man gjort, det är ju inte ett utegångsförbud. Utegångsförbud är ett straff, ett straff som en annan människa utdelat.

Jag tror faktiskt primärt på att ge utrymmet för barnet själv att utvecklas, förändras och växa. Det går inte ihop med utegångsförbud i mina ögon. Det finns ju många experter som skriver och talar just om den här grejen, tex Lars H Gustafsson, Jesper Juul och förövrigt hela grenen inom sk aktivt föräldraskap.

Jag tror att straff över huvud taget skapar både frustration och ilska hos barnet. Det är absolut ingen lösning! Förutom om de går iväg utan din vetskap,vill säga. Ett så kallat " gå ivägförbud" , det är ju främst för barnens säkerhet jag syftar på i det fallet. Men ett gå ivägförbud i samband med att de gått utan din vetskap är ju inte straff, det är ju främst så att man i framtiden vet var barnet är om det skulle hända något. Kanske en otroligt dum fråga men jag undrar vad utegångsförbud innebär? Är det att den måste hålla sig i huset hela tiden eller inte får ta sig utanför tomten?