Nej, det behöver inte vara kört även om det finns försvårande omständigheter. Mycket beror på hur deras utredning formuleras. Din kompis bör göra två saker med det snaraste:
* anmäla sig som sökande till minst en adoptionsorganisation. Innan hon betalar in avgiften bör hon lägga alla korten på bordet och beskriva situationen samt fråga om de kan hjälpa dem.
* gifta sig. Många länder kräver några års äktenskap.
Hennes livstidslånga sjukdom
Diabetes är inget absolut hinder. De kommer inte att kunna adoptera från alla länder, men jag är övertygad om att det fortfarande finns kontakter (t.ex. Colombia, Sydafrika) som accepterar en välinställd och i övrigt frisk diabetiker. Både de svenska myndigheterna och barnets företrädare kan komma att kräva specialistläkarintyg, men ett sådant är inte svårt att fixa.
Hon har universitets utbildning, han har inte gymnasiekompitens
Hennes utbildning är absolut inga bekymmer, däremot begränsar hans dem ytterligare när det gäller land. Alla länder kräver inte lång skolgång. En liten undran i sammanhanget: kan han inte komplettera på kvällstid på komvux under tiden de väntar på att komma fram i köerna?
Dom har båda gått i terapi, han har fått antidepressiva medel. (förvisso flera år sedan, men endå)
Terapi är inget skäl till avslag. Möjligen kan anledningen till terapin vara det, men absolut inte terapin i sig. Den kan tvärtom ses som något positivt eftersom terapi ofta leder fram till ökad mognad och insikt om mycket som är viktigt i livet. Antidepressiva kan vara ett bekymmer. Äter han det fortfarande måste man ta upp dem, men om det var en kort period för flera år sedan, kanske i samband med en personlig kris eller dödsfall, skulle jag fundera rejält om jag skulle nämna det. Man ska inte ljuga för utredaren, men herregud, vem tar upp (eller ens minns) alla mediciner man har ätit under korta perioder i sitt liv? I barnens ursprungsländer är man ofta mycket rädd för psykisk sjukdom.
Åldern hon 25 han 35
Deras respektive ålder är inga problem. Hon har precis fått åldern inne, han närmar sig inte maxåldern 42 än på ett tag. Åldersskillnaden kan vara ett hinder i några få länder, t.ex. Korea. Hon är för ung för t.ex. Kina och Indien, men det finns ju andra länder.
Han har två barn sedan tidigare som bor hos dom på heltid.
Barn sen tidigare är både bra och en begränsning beroende på land. Bra att de bor hos pappan. Viktigt att de har en bra relation till sin pappa och styvmamma.
Sammanfattningsvis är det hennes diabetes och hans antidepressiva som kan försvåra för dem. Om han inte längre äter den medicinen och klarar sig bra utan den, inte varit långtidssjukskriven de senaste tio åren och orkar arbeta heltid tycker jag inte att han behöver nämna den för vare sig läkaren som ska skriva friskintyget eller för utredaren. Varför ger din väninna upp redan innan hon har försökt, samtidigt som hon gråter? Vill hon verkligen ha ett barn måste hon planera för det och anstränga sig.
Ett tips: utredaren kommer att begära in utdrag från f-kassan den senaste tio åren. Om någon av dem har varit långtidssjukskriven inom den perioden, kan det vara klokt att avvakta med att begära utredning. Det bästa är ju om sådant inte syns i några papper. Det är ändå så långa köer till de flesta länder att det inte brådskar med utredningen. Däremot är det som sagt bråttom med giftermål och att ställa sig i kö.
vilka organisationer rekomenderar ni? vem på kommunen ska man kontakta? Läste nåt om familjerätten?