Visst är det ensamt! Jag anser mig vara en vuxen, mogen och tämligen glad tjej. Reste mycket och bodde även utomlands innan jag fick barn, umgicks nästan alltid med folk och tränade/dansade mkt. Min dotter träffar nu sin biologiska pappa, vilket i bästa fall är varannan helg (så länge det nu fungerar). Det innebär att övrig tid i månaden, dvs 26-27 kvällar sitter jag allt som oftast ensam. Inte för att mina vänner har övergett mig för att jag fått barn utan för att de kanske helt enkelt är i en annan fas i livet eller har egna barn och partner som de måste/vill vara hemma med på kvällen. Detta var en av anledningarna till att jag ville vara säker på att den man jag skaffade barn med skulle finnas där, dvs vi hade känt varann ett tag, varit gifta ett par år, jag hade rest och gjort mkt av det jag ville göra innan jag stadgade mig, hade en stabil ekonomisk tillvaro.....Så vad gör man, visst träffar jag andra människor med/utan barn på dagarna och hittar på diverse aktiviteter men känner mig hemskt ensam på kvällarna. Jag vill nu börja resa igen, men det känns återigen inte så lockande att resa och så sitta ensam from kl 19.30 på kvällen i ett hotellrum/lght. Förslag någon?
