Ni som inte tror på övernaturliga fenomen, tex "varsel" - hur förklarar ni detta?

Har precis sett en övernaturlig film med bortföranden osv med maken. Vi började då prata om vad vi tror om övernaturliga fenomen, andar och "spöken" osv.
Jag har varit med om några saker som gör att jag är övertygad om att det finns övernaturliga saker som inte går att förklara.

1) Första helgen: Jag börjar känna av en närvaro i vardagsrummet hemma (17 år och passade mina småsyskon som sov vid tillfället). Den växer sig starkare och jag kan inte få bort tankarna på att någon sitter i andra sidan av hörnsoffan. Berättar för mamma om vad jag känner då hon ringer för att kolla läget.
Andra helgen: Det börjar kännas väldigt obehagligt att ha persiennerna nerdragna för nån iaktar mig ju. Känner ännu mer av närvaron och är rädd. Berättar även nu för mamma och hon börjar bli orolig för mig, som aldrig sagt nåt sånt här innan.
Tredje helgen: Jag är livrädd!! Jag sitter som paralyserad i vardagsrummet och vågar knappt gå på toaletten. Gör det tillslut ändå, men vågar knappt öppna dörren för att gå ut från badrummet, för jag känner så starkt att någon är utanför dörren. Gråter och ringer mamma, som vid det här laget är så orolig för mig att hon pratar med min pappa om det.

Dagen efter: Pappa dör extremt hastigt i vårt hem och efter det har jag aldrig känt det igen.

2) Cyklade på väg hem, nån månad efter att pappa dött. Kommer närmare en korsning när jag hör någon ropa i panik (hör det inne i huvudet) "Cykla över på andra sidan!! Cykla över på andra sidan!!". Lyssnar till detta och cyklar över. När jag kommer så pass långt fram att jag är precis vid korsningen kommer en bil i väldigt hög fart, struntar i stopp-skylten och svänger väldigt nära kanten när han svänger. Hade jag inte cyklat över på andra sidan hade han träffat mig och inte hunnit se mig.

3) För något år sen. Jag börjar plötsligt gråta och tänka på min mormor och morfar och vad jag skulle göra utan dem. Ringer dagen efter och får då veta att mrofar dagen innan fått ett strokeanfall och ligger på sjukhuset.

Maken försöker få det till att det bara är tillfälligheter. Jag menar att det är något övernaturligt över det. Vad tror ni?

Anna o Leia

Äldre 18 Apr 00:22

#1

Jag har oxå varit med om otroligt mycket "oförklarliga" saker men jag tycker att den enda förklaringen många ggr är att vi får kontakt med andra sidan på något sett. För mig är det inget konstigt.
Jag har haft väldigt många sådana upplevelser ända sen barnsben och har blivit så oerhört rädd många ggr särskillt när jag var barn. Nu har jag förstått vad mycket av det jag upplevt är, och det handlar oftast om andar/andra sidan.
Om du gillar att läsa andras, och dela dina "spökliga" erfarenheter med andra så kolla in sidan "spirituellt" där kan du bli medlem genom att skriva ett personligt brev och om varför du vill bli medlem.. Jag tycker det är skönt att ventilera mig där ibland

pearshapedbastard

Äldre 18 Apr 06:25

#2

Mummy skrev 2010-04-17 23:13:53 följande:

Har precis sett en övernaturlig film med bortföranden osv med maken. Vi började då prata om vad vi tror om övernaturliga fenomen, andar och "spöken" osv. Jag har varit med om några saker som gör att jag är övertygad om att det finns övernaturliga saker som inte går att förklara. 1) Första helgen: Jag börjar känna av en närvaro i vardagsrummet hemma (17 år och passade mina småsyskon som sov vid tillfället). Den växer sig starkare och jag kan inte få bort tankarna på att någon sitter i andra sidan av hörnsoffan. Berättar för mamma om vad jag känner då hon ringer för att kolla läget. Andra helgen: Det börjar kännas väldigt obehagligt att ha persiennerna nerdragna för nån iaktar mig ju. Känner ännu mer av närvaron och är rädd. Berättar även nu för mamma och hon börjar bli orolig för mig, som aldrig sagt nåt sånt här innan. Tredje helgen: Jag är livrädd!! Jag sitter som paralyserad i vardagsrummet och vågar knappt gå på toaletten. Gör det tillslut ändå, men vågar knappt öppna dörren för att gå ut från badrummet, för jag känner så starkt att någon är utanför dörren. Gråter och ringer mamma, som vid det här laget är så orolig för mig att hon pratar med min pappa om det. Dagen efter: Pappa dör extremt hastigt i vårt hem och efter det har jag aldrig känt det igen. 2) Cyklade på väg hem, nån månad efter att pappa dött. Kommer närmare en korsning när jag hör någon ropa i panik (hör det inne i huvudet) "Cykla över på andra sidan!! Cykla över på andra sidan!!". Lyssnar till detta och cyklar över. När jag kommer så pass långt fram att jag är precis vid korsningen kommer en bil i väldigt hög fart, struntar i stopp-skylten och svänger väldigt nära kanten när han svänger. Hade jag inte cyklat över på andra sidan hade han träffat mig och inte hunnit se mig. 3) För något år sen. Jag börjar plötsligt gråta och tänka på min mormor och morfar och vad jag skulle göra utan dem. Ringer dagen efter och får då veta att mrofar dagen innan fått ett strokeanfall och ligger på sjukhuset. Maken försöker få det till att det bara är tillfälligheter. Jag menar att det är något övernaturligt över det. Vad tror ni?

Som vanligt är det helt meningslöst (och inte speciellt intressant) att försöka förklara dina odokumenterade anekdoter. Till att börja med har du det vanliga felslutet som utgångspunkt: "Jag kan inte förklara det här alltså är det övernaturligt" när det vettiga skulle vara "jag kan inte förklara det här alltså vet jag inte vad som orsakade det".

As long as we have a master in heaven, we will be slaves on earth. -Bakunin

Hugful80

Äldre 18 Apr 07:14

#3

Mummy skrev 2010-04-17 23:13:53 följande:

Har precis sett en övernaturlig film med bortföranden osv med maken. Vi började då prata om vad vi tror om övernaturliga fenomen, andar och "spöken" osv.Jag har varit med om några saker som gör att jag är övertygad om att det finns övernaturliga saker som inte går att förklara.1) Första helgen: Jag börjar känna av en närvaro i vardagsrummet hemma (17 år och passade mina småsyskon som sov vid tillfället). Den växer sig starkare och jag kan inte få bort tankarna på att någon sitter i andra sidan av hörnsoffan. Berättar för mamma om vad jag känner då hon ringer för att kolla läget.Andra helgen: Det börjar kännas väldigt obehagligt att ha persiennerna nerdragna för nån iaktar mig ju. Känner ännu mer av närvaron och är rädd. Berättar även nu för mamma och hon börjar bli orolig för mig, som aldrig sagt nåt sånt här innan.Tredje helgen: Jag är livrädd!! Jag sitter som paralyserad i vardagsrummet och vågar knappt gå på toaletten. Gör det tillslut ändå, men vågar knappt öppna dörren för att gå ut från badrummet, för jag känner så starkt att någon är utanför dörren. Gråter och ringer mamma, som vid det här laget är så orolig för mig att hon pratar med min pappa om det.Dagen efter: Pappa dör extremt hastigt i vårt hem och efter det har jag aldrig känt det igen.2) Cyklade på väg hem, nån månad efter att pappa dött. Kommer närmare en korsning när jag hör någon ropa i panik (hör det inne i huvudet) "Cykla över på andra sidan!! Cykla över på andra sidan!!". Lyssnar till detta och cyklar över. När jag kommer så pass långt fram att jag är precis vid korsningen kommer en bil i väldigt hög fart, struntar i stopp-skylten och svänger väldigt nära kanten när han svänger. Hade jag inte cyklat över på andra sidan hade han träffat mig och inte hunnit se mig.3) För något år sen. Jag börjar plötsligt gråta och tänka på min mormor och morfar och vad jag skulle göra utan dem. Ringer dagen efter och får då veta att mrofar dagen innan fått ett strokeanfall och ligger på sjukhuset.Maken försöker få det till att det bara är tillfälligheter. Jag menar att det är något övernaturligt över det. Vad tror ni?

Vad finns det att förklara?

1. Du råkade känna dig illa till mods, det kan man göra mellan varven och av en slump dog din far i samma veva. Dödsfallet är givetvis helt oberoende av de andra känslorna.

2. Återigen slump. Du råkade tänka att du skulle cykla över och gjorde det. Att det här känns speciellt och att du minns det beror på att något faktiskt hände som för dig är en bekräftelse.

Det är som de som säger "jag brukar ofta tänka på en person och så ringer hon/han". Ja, för man väljer att komma ihåg de 10 gånger det inträffat men glömmer lätt de 500 gånger man tänkte på någon och de INTE ringde.

3. Som sagt var, hade du fått känslan, ringt och Morfar varit ok hade du aldrig kommit ihåg det. Förmodligen har du flera gånger utöver den du nämner känt dig ledsen och ringt Morfar men inget har hänt, eller hur?

Menhir

Äldre 18 Apr 09:07

#4

Jag vill inte förringa dina upplevelser för de är dina och sanna för dig.

Själv har jag många många gånger känt stark oro för att något ska hända men det har i själva verket sällan hänt något. Ibland har känslan varit mer konkret, ibland mer diffus.

Tex känner jag varje gång maken är ute och flyger att "nu kommer planet att störta" men *peppar peppar* hittills har han alltid kommit hem. Nu sitter han visserligen fast i Kanada så kankse hade jag rätt i mina farhågor den här gången...

De som tror på "ödet" eller det "övernaturliga" drar helt enkelt andra slutsatser än vi andra som ser slumpen istället.

Ni som inte tror på övernaturliga fenomen, tex "varsel" - hur förklarar ni detta?

INNEHÅLL