F-pengar underhållstöd mm

Hej!

Min situation är sådan att jag har 3 barn. 2 barn på 5 & 10 år bor växelvis hos mig, är skrivna hos mig och jag har en god relation med barnets mor samt ett med henne gemensamt konto där 2 barnbidrag går in och där vi handlar det som barnen behöver från. Mitt senaste tillskott är snart 11 månader och hon bor med sin mamma och är skriven där också. Det är i relationen med den mamman som problemen föreligger.

Vi fick en flicka i maj 2009 och har gemensam vårdnad. Hon började ta ut föräldrapenning direkt och fick väl ut 12 600 kr netto. Till detta betalade jag 1200 kr samt att hon får barnbidrag på 1050 kr, så totalt hade hon netto 14 850 kr att leva för. Mamman har (och hade) ett hus som hon har börjat renovera på och som aldrig har fungerat som bostad men som kostar henne ca 2500 kr per månad i ränta & amortering. Från april 2009 så bor hon i ett hus som hennes expojkvän (6 år bakåt i tiden) betalar för (ca 4000 kallhyra tror jag). Hon kunde inte få barn med honom i ett 10 år långt förhållande och efter läkarbedömmning så var problemet hos henne och chanserna mikroskopiska för att bli gravid. Under dessa år har hon istället vigt sitt liv åt djur och nästan "hatat" allt som har med barn att göra. Under vårt konstiga 2-åriga förhållande så ville hon t.ex inte en gång träffa mig den vecka jag hade mina andra 2 barn.

Vi fick iaf barn i slutet av maj och vi var inte "tillsammans" då utan flickan bodde med henne och jag försökte besöka 2-3 ggr i veckan, ibland oftare för att hjälpa henne. Vi bor ca 35 km från varandra och då jobbade jag drygt heltid samt hade mina andra 2 barn varannan vecka. Alla i mion omgivning ansåg att jag gjorde mitt bästa och verkligen försökte, dock ansåg mamman att hon var oftast utan hjälp och värdesatte inte ens när jag kunde gå och bära på flickan mellan 20.00-03.00, för att mamman skulle få sova, för att sedan själv åka hem, sova ett par timmar och sedan gå till jobbet vid 06.00. Hon minns detta som en svår tid, vilket det säkert var i många avseende då hon inte hade några referensramar för hur det är att ha ansvar för en till lite människa.

Hursom helst så gick hon med sina nästan 15 000 kr netto i månaden, utan att betala för varken hyra eller driftkostnader på huset hon bodde i, köpte ganska fina grejer till flickan men absolut aldrig för några jättesummor. Jag betalade vagn och bilstol till flickan. Mamman är från Polen och är allergisk mot räkningar och fakturor men lyckades ändå bränna alla pengar var månad. Försäkringar och månadssparande har jag fixat åt flickan, inte mamman.

I februari så tog hennes halva av föräldradagarna slut och jag gjorde klart att jag ville behålla mina dagar själv och då hon skulle återgå i arbete 1:e juni i år och då även sätta flickan på dagis så fanns ingen annan utväg för henne än socialbidrag i 4 månader ca. Jag hjälpte henne på alla sätt i kontakten med socialen som först försökte utnyttja hennes okunnighet genom att skicka hem henne med hemläxan att begära ensam vårdnad för att komma åt mina föräldradagar, helt mot socialstyrelsens riktlinjer då de anser att en sådan handling INTE FÅR tvingas fram från socialen. Sedan försökte socialen ge mig dåligt samvete genom att säga att jag borde ge mina dagar till mamman för att "ge barnet rätten att vara hemma" första året. Jag kontaktade socialstyrelsen som ansåg att det var min fulla rätt att behålla "mina" föräldradagar för att själv kunna vara hemma med barnet senare då barnets förutsättningar möjliggör det. Jag hade utan vidare redan i februari "kunnat" ha flickan boende hos mig då jag från ca okt/nov började ha flickan 1-2 dygn i sträck (för att mamman tyckta att det inte gick att få NÅGON tid till städning och att vara själv). Detta vet jag att det inte är rekommenderat från socialen men det har funkat oerhört bra på alla sätt och vis.

I februari fick mamman soc-pengar i slutet av månaden men då helt plötsligt ex-pojkvännen börjat få ekonomiska problem så kom han med en elräkning på 5000 kr i februari som var för dec/jan, alltså 2 månader när hon hade haft nästan 15000 kr netto/månad. Soc ville inte betala denna räkning och givetvis fick jag ett helvete eftersom jag "bara tänkte på mig själv" enligt mamman. Det var aldrig viktigt för henne att betala ex-pojkvännen så länge hon fick föräldrapenning, men så fort soc började ge sin hjälp så blev hyra och elräkningar nödvändiga att betala. Om jag ifrågasatte varför hon inte hade betalat innan eller lagt undan pengar maj-feb så fick jag bara höra att det var henner bekymmer och atrt det skulle jag skita i. Nu hade hon "bara" ca 5500 kr plus barnbidrag och mina 1200 kr att leva på och då bara till mat och kläder, ca knappt 8000 kr. Detta var katastrof för henne och hon hotade med hur hon minsann skulle berätta för flickan vilken situation jag hade satt dem i och hur självisk jag var.

I allt detta hjälpte jag henne att skriva en faktura för ved (som hon fått gratis) så att soc betalade ut ytterligare drygt 6000 kr till henne. Tilläggas bör att hon hade ca 5000 kr sparade i Sverige och ca 9000 kr på ett polskt sparkonto. I början av april åkte hon till Polen för att besöka sin mamma. Jag gjorde ett jobb i Norge 4 veckor (10 mars-7 april) och vi hade kommit överens att hon kunde åka till Polen under den tiden. Men istället åkte hon till Polen alldeles innan jag kom hem och tyckte att det var upp till henne att komma hem ca en vecka efter att jag hade kommit till Sverige och på så sätt göra mina 4 veckor utan flickan till 5 veckor. Väl i Polen så påstod hon att hon mådde dåligt och att det skulle bli problem att köra de 10-12 timmarna från södra Polen och sedan färja mm. Jag blev orolig att min väntan på att se flickan skulle bli ännu längre. Därför när jag kom till Sverige så hade jag mina andra 2 barn i 2 dagar endast efter mina 4 veckor utan dem. Sedan åkta jag bil upp till Skavsta, tog ett flyg till Polen bodde med dem i 2,5 dygn och körde sedan med dem till färjan (Ystad) och sedan upp till Alvesta där jag tog tåg+buss till Nyköping för att hämta min bil som jag sedan körde ner till Småland där vi bor. Denna resa kostade mig nästan 4 dagar utan mina andra två barn samt över 4000 kr, men ändå fick jag höra t.o.m under resan hur självisk jag var och diverse annan skit som jag anser var oförtjänt.

När det gäller mina föräldradagar så har jag gjort klart för mamman att när jag tar ut dem så kommer jag för de 5 månader jag har med sjukpenningnivå att sätta in 10 000 kr var månad till flickan, totalt 50 000 kr som med snitt på 10% avkastning/år ändå blir rätt mycket pengar då hon är 18-20 år. Detta anser mamman är en sämre och av mig mer själviskt alternativ än att ge henne dagarna i februari så att hon då kunde göra slut på dagarna till juni och i så fall själv ha ca 1500-2000 kr mer i månaden dessa 4 månader. Flickan skulle då inte ha NÅGON som kunde vara hemma med henne efter 1-årsdagen och dagarna vara borta för mindre än 2000 kr/månad. Vad anser ni om detta? Jag har flickan upp till 3-4 dygn i sträck under den månad jag är helt ledig (jobbar 4 veckor i Norge följt av 4 veckor ledigt) och det känns som att mamman cill att jag ALLTID skall så "standby" i fall hon vill ha "egen tid". Jag vill börja planera vilka dagar jag skall ha flickan och har henne gärna så mycket jag kan och får då det funkar så oerhört bra då hon är här. 

Jag har också mina andra barn på heltid den månad jag är ledig men då det funkar så bra med exet så får hon givetvis ha barnen ett par dagar på min period om hon vill eller om de skall göra något som barnen uppskattar. Vi bor ca 300 meter från varandra och det är bara lätt med allt som har med barnen att göra. Alla som ser oss 4 (när jag har flickan) säger att det verkar så harmoniskt och jag tycker själv att hon är ett mycket "lätt" barn att ha hand om. Hon sover hela nätter 21.00-07.30 ca, hon är alltid glad och verkar gilla att vara i centrum när mina andra barn är hemma, och de älskar att vara med henne och är också duktiga med henne.

Mamman däremot kan ringa när flickan är här och hob verkar nästan bli sur över att flickan mår så bra här och beter sig som att det är någon tävling nästan. Hon påstår ofta att det "är tur" att hon inte kommer på besök för då skulle flickan må så dåligt när hon gick, och det har jag aldrig sett tecken på när hon har gjort korta besök. När jag lämnar flickan, som givetvis blir glad att se mamman efter 2 dagar med oss, så MÅSTE mamman alltid säga saker som: "se så lycklig hon blev" för att antyda att hon inte var lycklig innan jag lämnade flickan. För mig är det ett barnsligt beteende som jag antar beror på att hon känner sig osäker samt också med tydligt paranoida inslag är oroad att flickan trivs "för bra" då jag har 2 barn till.

Beträffande pengar så känns det som att det är det absolut viktigaste för mamman och att hon tycker att jag "borde" betala mer än de 1200 kr jag betalar. Att jag har 2 barn till som kostar pengar tycker hon inte "är hennes fel" men hon visar ingen förståelse då jag likaså anser att det inte är mitt fel att hon betalar banken för ett hus och bor i ett annat. Hon har även ca 10 katter som hon betalar mat och kattsand för och då jag anser att jag betalar 1200 kr och barnbidraget är 1050kr, totalt  2250 kr, och om hon själv också betalade 1200 kr så skulle det bli nästan 3500 kr. Hon bor inte annorlunda pga flickan, hon köper mat, kläder och blöjor för kanske 1200-1400 kr i månaden men de dagar jag har flickan så betalar jag för mat och blöjor, köper kläder och annat ibland men gör aldrig avdrag på underhållsstödet för de dagar jag har henne (för husfridens skull).

Är jag hård när jag svarar på hennes önskan om mer pengar från mig, med kommentarer som "flickan betalar ju redan all kattmat och kattsand"? Mamman vill inte heller ha ett gemensamt "barnkonto" där i så fall barnbidraget skulle gå in och där vi båda skulle kunna köpa saker som flickan behöver. Jag har det med exet för mina andra 2 barn som är 5 och 10 år, och vi sätter in 2400 kr  i månaden från barnbidraget och sedan dras det 300 kr för vart barn till fondkonto och utöver det så sätter jag in 300 kr ytterligare till vart barn i månaden. Och trots att barnen är så mycket äldre så märker jag att de 1800 kr i månaden bara växer för var månad trots att barnen får vad de behöver gott och väl. Är det då inte solklart att flickan på 11 månader INTE behöver mer än 3500 kr per månad som hon har idag? Skriv gärna era tankar kring detta. Mamman vill heller inte redovisa vad hon har för kostnader med flickan och jag undrar om inte underhållsstödet skall "gå till" saker som ändå har med barbet att göra och då inte till kattmat eller annat sådant? 

Kände bara att jag ville skriva av mig lite då jag aser att jag blir orättvist behandlad av mamman till ett av mina barn. Vill heller inte tro att jag skulle kunna ha en så grymt bra fungerande kontakt kring mina andra två barn om jag vore så hemsk som mamman till min minsta flicka säger. Jag vet att jag gör ett bra jobb som ensamstående pappa och jag älskar givetvis alla mina barn lika mycket. Är dock jobbigt att få kritik från mamman som hävdar att jag bryr mig mer om mina 2 äldsta barn då hon inte har någon förståelse för skillnaden med 2 barn som "bara" har mig som förälder när de väl är hos mig, och minsta flickan som mer är på besök men alla beslut och riktlinjer runt henne önskas bestämmas av mamman.

Skriv gärna era tankar och idéer samt ge den kritik ni tycker jag förtjänar. I juni så börjar mamman till min minsta att jobba med då hon inte "hade tid" att kontakta dagis i tid så har flickan ingen dagisplats förrän i juli. Jag är ledig hela juni och "måste" därför enligt mamman ha flickan. Detta glädjer mig givetvis men önskar ändå era synunkter kring en fråga. Det är så att jag alltid brukar ha mina andra barn till mitt föräldrahem på västkusten under midsommar och jag önskar det även detta år då jag vet att det är uppskattat både av barnen och exet. Nu blir det ju i så fall med minsta flickan också och då undrar jag om jag gör väldigt fel mot någon om jag tar alla 3 barnen och åker 5-7 dagar till västkusten? Min pappa som är till åren och sjuk har t.ex aldrig sett minsta flickan då han är för krasslig för att komma på besök och flickans mamma inte har varit intresserad av att åka med mig och flickan till mina föräldrar. Hon har däremot varit i Polen hos sin mamma i sammanlagt ca 10 veckor. När jag har antytt att jag vill ta med flickan till mina föräldrar kanske bara 2-3 dagar så har hon skällt ut mig efter noter och kallat mig för känslolös som inte begriper hur det känns för henne att vara så långt från flickan i 3 dagar, detta trots att det har funkat bra att jag har henne här hemma 35 kilometer bort och att det nästan är negativt att jag lämnar tillbaka flickan "för tidigt". Hon vet att jag är en bra pappa och att flickan har det bra för det säger hon till andra men hon verkar bli rriterad på mig då jag skapar en atmosfär för flickan som hon själv inte kan skapa på samma sätt.

Om ni har orkat läsa så här långt och ändå tycker att jag verkar vara en ok och vettig grabb så är jag även på jakt efter lite vänner i Jönköpings län då jag kommer från Göteborg och nu sitter "fast" i Småland med barn mm. Barndomsvännerna finns ju inte runt hörnet direkt då  Jag är förresten snart 34 år.

Kram och sköt om er    //Andreas