Är så maktlös ( känns det som )

Tonårstiden är visserligen skitjobbig för tonåringarna men minst lika jobbig för föräldrarna!

Jag tycker det är bra att hon inte får några pengar av dig. Hon har gjort valet att skolka och därmed inte få studiebidrag och då får hon ta konsekvenserna av det. och hon är ju itne utslängd - om pojkvännen inte vill betala maten så kan hon komma hem vilket du talat om.

Min dotter var också strulig under högstadietiden, itne riktigt som din men jag tyckte då det var tillräckligt! Nu fyller hon snart 18 och är riktigt "ordentlig" - satsar på bra betyg och är politiskt aktiv. Jag säger inte det för att skryta utan för att tala om att det finns hopp! Vi trodde aldrig det om dottern för bara 1 år sedan.

Hur är hennes pojkvän? Kan han vara något stöd i livet för henne och hjälpa henne läsa in betygen?

Man har ju inte så mycket påverkansmöjligheter som förälder så det är svårt. Hoppas allt ordnar sig för din dotter (och dig!).

Håller med föregående talare. Ge henne inga pengar utan hon kan äta hemma. Vill hon ha pengar får hon skärpa till sig. Hon har gjort ett val och ska ta sina konsekvenser.
Och jag förstår, är själv tonårsföräldrer och ibland känner man sig så maktlös. Å andra sidan vissa dagar är de änglar och vi sitter ned o pratar så jag ser faktiskt ett ljus långt där framme. Det är nog bara att hålla ut för vem hade trott att dessa små söta varelser vi fick för 17 år sedan skulle bli sådana "monster"?

Tonårstiden är en enda lång frigörelseprocess, dvs frigörelse från just sina föräldrar, för att gå vidare mot vuxenlivet där man förväntas stå på egna ben (till allra största delen åtminstone). Men med frihet kommer ansvar och plikter, de måste hon också lära sig att sköta, med handlening av dig och andra vuxna förebilder i hennes omgivning, naturligtvis. DU gör rätt som inte ger henne pengar, och mat och husrum erbjuder du ju henne. Tråkigt att hon inte är mer intresserad av att skapa bra förutsättningar för sig själv. DU försöker ju. Kan hon eventuellt vara intresserad av att prata med en psykolog eller liknande?

Lycka till!

Att vara tonåring är att bli vuxen. Har man inga pengar så har man inga pengar. Så är det genom hela livet. Då måste man lösa problemet.
Hon kan få allt hon behöver hos dej, men väljer att inte ta det. Alla måste vi ta konsekvenserna av våra handlanden. Det är en del i att bli vuxen.
Ta hjälp av ungdomsmottagningen o/el Soc om det går helt över styr, eller om du behöver hjälp för egen del.  Det finns en föräldratelefon som man kan ringa till. "dialogen". Kolla på hitta.se. Där kan du få prata av dej o bli stärkt i föräldrarollen.
Jag jobbar själv på ungdomsmottagning och har dessutom tonårsbarn så jag tror jag vet väl vad jag pratar om.
Jag undrar alltid vad dessa halvvuxna killar ser hos unga tonårsflickor. Jag blir aldrig klok på vad de har gemensamt.... men det är en annan historia.  
Stå på dej!

Har du kontakt med familjeenheten i din kommun? Soc kan hjälpa er också. Du orkar inte ta all börda själv, så ta till den hjälpen som finns.
Tror det är viktigt att vara konsekvent som bara den, men även att finnas där för att lyssna, men inte tjata (för mycket). Det kommer att bli bra med tiden, men mycket ansvar måste hon ta själv där, och hon kommer att bli stark och erfaren pågrund av sina erfarenheter. Ta hand om dig själv också:) se de ljusa stunderna och bygg på dem!

Jag känner så väl igen mig i din roll som tonårsförälder. Min äldsta dotter sköter än så länge skolan men....hon har brutit sig loss från sin familj, vill inte ha med oss att göra. Hennes pojkvän som totalt skämmer bort henne med kläder, skor, resturangbesök, tågbiljetter, biobesök, ja, allt. Han betaler allt för henne. Han är just nu vikarie på en skola och har en liten inkomst. Han tror dock att han kan ta hand om henne.
Hon har sagt att hon klarar sig själv och har flyttat. Vi har då tagit bort alla pengar från henne. Hon fick innan studiebidraget varje månad. Just nu får hon 0 kronor. SJÄLVVALT!! ftersom hon inte vill vara en del i familjen med det ansvaret så får hon ta hand om sig själv på bästa sätt, förhoppningsvis. Så snart ska vi åka iväg på semester, ner i Europa i sommar och ev ska vi beställa en solsemester i höst, UTAN HENNE. Hon bor ju inte hemma längre. Sköter man sig inte, får man inte del av godbitarna heller.