Fördelar/nackdelar med att börja på dagis tidigt?

Jag måste säga av egen erfarenhet att det absolut bästa är att vänta så länge du kan innna du sätter ditt barn på dagis/dagmamma. För att barnet skall få det så lungt och stabilt som barn behöver när som är så små. Om inte, kan det finnas risk för att man kan få ett oroligt barn när den blir stärre och vuxen.

Håller med JellyBean.

men kan inte en lång väntan även "förstöra" för barnet när det sedan som 2 eller 3 åring ska börja? jag vill gärna tro att det är lättare att få en 1 åring än en 2 åring att trivas på ny plats. men det är väl bara för att jag vill känna mig trygg i att lämna henne

Min minsting började vid 2 års ålder, och få ungar är så självsäkra och glada som han! *l*

Min dotter började i väldigt liten skala vid 13 månader och är 2,5 år snart. Jag tycker att det gick jättebra och att hon känns trygg, stabil och glad. Dagispersonalen säger också att hon är väldigt trygg, lugn och glad, en annan förälder tyckte att "hon är alltid glad" osv. Jag tror knappast att hela barnets utveckling hänger på när dom börjar på dagis, det har ju med en mängd faktorer att göra och om du låter ditt barn gå några timmar i veckan för att ni har fått en plats på ert drömdagis så tycker jag att du kan göra det utan att oroa dig.

Nej, Det är faktiskt en myt att det kan förstöra med en lång väntan. När barnet är litet så är mamman nog att bli "mätt" på. Dom behöver inte mycket mer. Det är desto bättre att dom blir "mätta" hemma än på dagis.

Vissa psykologer idag anser att det borde förbjudas att barn under 2 skall få börja på dagis. ( Tyvärr är inte politikerna med på detta.....än)

Det handlar ju om mer än att få barnet att trivas, utan det handlar om deras mentala hälsa för resten av deras liv.

Som med hundar, där får man inte separera valpen från mamman innan den är 12 veckor, just för att det inte skall hända saker psykologiskt....Men med människobarn där gör vi lite hur som helst...

Allvarligt talat, hur mycket bevis finns det för att barnen verkligen, oundviklingen, blir "oroliga" av att börja på förskola tidigare än två år? Vilket ändå merparten av de svenska barnen gör idag. Isåfall borde ju vi som arbetar med barn märka något av detta och det kan jag då inte påstå att jag kan göra. Och då träffar man ju ganska många barn att bygga sin uppfattning på. Däremot är min uppfattning att barn som börjar senare på förskolan oftare än andra har svårare att bli trygga där. Men det mesta är individuellt från barn till barn och varje förälder avgör själv bäst vad som passar deras barn. Dumt att ge dem dåligt samvete i onödan tycker jag. Sedan spelar naturligtvis förskolan in, hur många barn det är på avdelningen, lokalen, vilken utbildning och professionalitet de som arbetar där har osv. Om det verkligen är eran drömförskola tycker jag inte att ni ska tveka. Är det en bra förskola är det knappast skadligt för barnet att vistas där, oavsett ålder på barnet.

tack för alla svar. förstår hur alla tänker men förstår inte rikigt hur de kan vara "skadligt" att lämna barn innan 2 års ålder. Det är ju inte i många länder man har lyxen att ens vänta till ett års ålder. i frankrike får man ju bara va hemma i tre månader sist ja kolla... men det är självklart intressant o höra båda sidorna av saken

Som jag upplever det så kan en 1-åring knyta ann till fler än en person, det gick ju alldeles utmärkt att lämna barnet hos barnvakt en natt vid ett år tex. Så känner sig barnet tryggt på dagiset så har jag svårt att se att det skulle skada barnet. 

Det beror väldigt mycket på barnet. Många barn tar inte skada av att börja på förskola tidigt men sedan finns det andra som klarar av det sämre. Mycket beror också på vad föräldrarna har för inställning. Tycker man att förskola/skola ska sköta det mesta vad som gäller uppfostran kan man få problem med sitt barn.
Med "ta skada" menar jag att barnet får vissa beteendestörningar, t ex blir stökig på grund av för lite/för mycket uppmärksamhet. Men man kan också ta skada genom att alltid vara den som inte får vara med eller den som först skickas ut ur leken.

Man kan inte undvika "skador" i livet, det är oundvikligt. Det viktigaste är att ta sitt ansvar som förälder och stötta barnet. Inte tycka att det där problemet löser förskolan.

Min son hade kanske varit ett stökigt barn om han hade börjat förskola vid 1-2 års ålder. Han börjar när han är 3, jag vet att det är lyxigt. När han var drygt 2 år fick jag passa honom hela tiden, han hamnade lätt i konflikter med andra barn och löste sina konflikter genom att rivas/slåss/bitas. På förskola hade problemet kanske eskalerats eftersom förskolepersonalen inte har tid med sådana problem.