försökt i 3 år men ingen bebis?

Ni borde gå en utredning!
Det finns massvis med olika orsaker varför, som det även finns ofrivilligt barnlösa, dvs inget fel alls på er två.
Min gyn sa iaf att om man har mens regelbundet, då har man äl, för mensen är när ägget inte blivit befruktat och kommer ut.

kanske ni bara prickar fel med äl eller kanske du bara behöver hjälp med äl? bättre att veta efter så lång tid.

Har det gått hela tre år kan man med säkerhet säga att nåt är fel. 90% blir gravida inom 2 år och resten behöver hjälp. Men felet behöver inte vara så stort att det är omöjligt att bli gravid och få biologiska barn! Sök hjälp genast och tveka inte längre. Visserligen blir en del gravida  spontant efter fler år än så,men varför vänta?
läs mer här:
www.fertilitetsguiden.nu

Vi fick ett missfall och efter det tog det hela två år att blir naturligt gravid. Vi påbörjade en utredning light, kollade makens spermier och det var inga fel. Så för vissa tar det längre tid. Men jag tror det är bra om du lägger rädslan lite åt sidan och startar en utredning. Vi fick höra av doktorn att om ni inte är gravida i april så startar vi en större utredning. 5 mars plussade jag. Det är bättre att veta än att låta åren gå, och fertiliteten dala i värsta fall. Lycka till. =)

Det där med att det "tar tid" för vissa att bli gravida är ett rätt konstigt sätt att uttrycka sig tycker jag!

Om man har försökt länge (1-2 år) och sedan plötsligt blir gravid så tycker jag att man ska kalla det att man hade låg sannolikhet att bli gravid (men lyckades trots det).

Det är ju inte tiden som gör att man blir gravid efter 30 försök! Om man blir gravid en gång av 30 så har man en väldigt liten sannolikhet att bli gravid (jämfört med normalfertila) och om man hade haft lite otur så hade man inte blivit gravid alls.

Det där med att det "tar tid för vissa" tycker jag låter som att om man bara försöker så kommer det hända till slut. Som om att nu har vi försökt i 3 år, då är vi lite närmare att lyckas. I själva verket är kroppen tre år äldre = tre år mindre fertil.

Om man vill komma närmare att lyckas så ska man söka hjälp. Vem vet, det kanske är något fel som gör att man måste få hjälp för att kunna bli gravid. T ex slöa spermier eller ägg med hårda skal som spermierna inte kan ta sig igenom. Folk med de felen blir hjälpta av IVF och har ofta goda chanser att bli föräldrar!

Det får låta hur det vill men det är ju fakta, eller hur? För vissa tar det längre tid. Jag menade inte att det var problemfritt för det o skrev också att man bör söka hjälp då fertiliteten dalar. Jag har varit i kontakt med vården o de ser det inte som att vi har låg sannolikhet att bli gravida.

Att det tar lång tid (säg över 2 år) att bli gravid betyder att man inte är lika fertil som genomsnittet, vilket är lika med att man har mindre sannolikhet att bli gravid varje månad.

Ett par med 3 barn som blivit till på 24:e, 37:e och 2:a försöken utan hjälp från sjukvården kanske skulle uttrycka sig som att för dem tar det lite mer tid, men i själva verket så är de mindre fertila än genomsnittet. De blir gravida på ett försök av 21, genomsnittet blir gravida på ett försök av 5 (om de är i 20-30-årsåldern). Paret har alltså mycket lägre sannolikhet än genomsnittet att bli gravida, även om de har tre barn.

Det skiljer från par till par hur fertila man är, det är ett faktum. Att kalla det att det tar mer tid för vissa är därför fel. Det ger en känsla av att man "betar av" månaderna som behövs för att äntligen bli gravid. Jag kan förstå att man resonerar så om man redan har barn som blivit till utan hjälp från vården, felet blir när barnlösa går runt och väntar med att söka hjälp för att det tror att det plötsligt ska hända.

Vi har försökt i över 2 (snart 3) år, vissa månader med hjälp, utan att lyckas. Då tillhör man den grupp som behöver få hjälp för att bli gravida, dvs man har väldigt liten sannolikhet att lyckas på egen hand. Därmed inte sagt att det inte finns vissa som plötsligt blir spontant gravida efter sju års försök. Men det lilla fåtalet är inget som vi kan sätta vårt hopp till, de som lyckas med IVF är däremot många.

När man blir gravid mellan 1-1,5 år kan man i regel säga att det bara "tog tid" och det oftast av den enkla anledningen att alla ägg inte är befruktningsdugliga. Det är den enskilt största faktorn till varför inte alla blir gravida på studs av varje oskyddat sex. Längre tid än 1,5 år har många nåt fel,men inte alla. Fortfarande finns det de som "bara" har mindre många bra ägg och när det bra ägget dyker upp vet man aldrig. Detta gäller framförallt ju äldre man blir. Kan bli på vilket försök som helst så ser man det så har man lika stor chans varje månad. Har man däremot andra fel så gör pergo/insemination eller IVF att det går fortare att bli gravid,men för många vet man inte om de ändå hade blivit gravida till slut. Det handlar mer om att man inte vill/orkar vänta. Finns ju ett antal kvinnor som blivit spontant gravida trots att de har både 1 och 2 IVF-barn innan. Slutligen finns de med så grava fel att de aldrig kommer bli spontant gravida hur länge de än försöker,men de är ytterst få och varför vänta när man inte för det första vet om man har ett sånt fel eller om man vet det chansa och vänta?

Kort sagt: väldigt få är sterila,d.v.s det är helt omöjligt att få barn spontant och av dem som är infertila vet man aldrig heller vem som lyckas spontant till slut,men det är ingen ide´att chansa att man tillhör de som lyckas spontant. Det tar bara tid i onödan. Och även om man får ett IVF-barn betyder ju inte det att man inte kan fortsätta försöka på egen hand och få en spontan tvåa.

Min privata gynläkare med åratals erfarenhet av infertilitet säger att det nästan aldrig är kört. Han har sett så många patienter som fått barn till slut. En kvinna var 43,hade gjort 6 el. 7 IVF:er,blivit för gammal för fler och ringde och sa att mensen var borta. Hon trodde det var nåt fel,han bad henne testa och det slutade med att hon fick barn 7 månader senare 44 år gammal. En tjej här på F.l försökte 10 år med första och inte alls med andra-det är inte ens 1,5 mellan barnen.

Allt kan hända,men söka hjälp och ta den hjälp som erbjuds är klokt när det gått över 1,5-2 år. Betyder inte att man aldrig får ett spontanbarn.

Jag är levande bevis på den lilla procent som plötsligt blir gravid efter både många år och misslyckade IVF. Läs gärna på min sida.

Dels så vill jag uppmuntra att söka hjälp vilket vi gjorde efter ca 2 år. Tyvärr hjälpte det inte oss men vi fick iaf veta att det inte fanns något konstaterat fel på oss. Hade det funnits det så skulle det ju vara bra att veta så tidigt som möjligt så att man fick hjälp så snabbt som möjligt.

Sen så vill jag ge lite hopp då det inte är kört bara för att det tar tid. För oss tog första  7 år och andra blev till av rent misstag..haha...skulle nog kunna kallas första försöket.

Nu vet jag inte alls hur jag ska förhålla mig till p-medel osv. Min gyn sa att vissa personer faktist blir fertilare senare i livet så jag kanske är det nu...eller så var det en slump och barn nr uteblir helt. Time will tell