• Anonym (syster)

    15-åring intagen för alkoholförgiftning..

    Hej!
    Jag är storasyster till en tjej som är 15 år. Hon verkar ha spårat ur totalt.. Jag ska inte gör det här långt, men ska dra lite bakgrund. Min mamma gifte sig med en annan man och fick alltså min lillasyster som idag är 15 år (bli 16 i slutet av året). De skilde sig när min syster var cirka 3 år. Mamma har varit ensamstående länge, men lever nu med en ny man.
    I november blev min syster hemkörd av polisen då hon blivit tagen för snattning. På nyårsafton hämtade jag henne hos en av hennes kompisar, då hon var snorfull. Mamma ringde till mig helt hysterisk av oro. Mamma hade brutit benet och satt hemma. Hon hade försökt få tag på taxi, men, ja, svårt på nårsafton. Jag bodde bara 10 min promenadväg från där syrran befann sig, så jag gick dit. Dagen efter skämdes syrran som en hund och lovad dyrt och heligt att detta aldrig hänt innan och att det aldrig skulle hända igen. Men så igår gjorde det det. Hon hade sagt till mamma att hon var hos sin kille. I själva verket var det utomhus och söp. Hennes kompisar ringde ambulans då hon börjat krampa och varit okontaktbar. Mamma åker till sjukhuset på natten och på morgonen åker de till Maria ungdom för samtal m.m. Syrran verkar vara helt oberörd och förstår inte vidden av det hon gjort. Mamma känner sig maktlös och vet varken ut eller in. De ska på två stycken uppföljningssamtal, som min syster verkar tycka är totalt meningslöst.

    Vad ska vi göra för att nå fram och få henne att förstå att det är farligt att dricka så mycket? Hon har bytt umgängeskrets något, men detta är helt nyligen (ca 1 månad sedan). Hon verkar inte må bra alls, bryr sig knappt om skolan längre. Mamma har berättat att det kan komma att bli en utredning om henne som mamma och om det fortsätter så här så kan min syster bli placerad. Ingenting verkar bita.. Hjälp oss att få tillbaka vår älskade tjej! Någon som har erfarenheter eller råd?

  • Svar på tråden 15-åring intagen för alkoholförgiftning..
  • Anonym

    Bra att Maria U är unblandad... kan de inte nå fram så vette tusan om ni lyckas nå fram till henne innan hon är redo...

    Önskar er all lycka!

  • Anonym

    Skitsvårt!
    Ett begynnande missbruk? Depression? Vet inte vad hon skall göra med livet syndrom? skitdum pojkvän och dåliga bekanta?
    Det viktigaste är att alla system som finns runt henne högaktiveras;  Socialen, polisen, familen, sjukvården och då psykiatrin, kuratorer mm.
    Sådant här kommer inte familjen att fixa själv. Det är rött larm som gäller!

  • Anonym (syster)
    Anonym skrev 2010-04-25 19:22:30 följande:
    Skitsvårt!Ett begynnande missbruk? Depression? Vet inte vad hon skall göra med livet syndrom? skitdum pojkvän och dåliga bekanta?Det viktigaste är att alla system som finns runt henne högaktiveras;  Socialen, polisen, familen, sjukvården och då psykiatrin, kuratorer mm.Sådant här kommer inte familjen att fixa själv. Det är rött larm som gäller!
    Ja, det är verkligen skitsvårt. Hon "vägrar" prata med BUP, som hon själv säger. Socialen är ju inkopplad. Vi har en vän till familjen som arbetar inom soc och som är väldigt kunnig och dundertrevlig. Hoppas kanske hon kan nå fram om vi får möjlighet att tala med henne. Både jag och mamma känner oss maktlösa, vi vet inte alls hur vi ska bete oss, eller vad vi ska göra.
  • Anonym
    Anonym (syster) skrev 2010-04-25 19:59:39 följande:
    Ja, det är verkligen skitsvårt. Hon "vägrar" prata med BUP, som hon själv säger. Socialen är ju inkopplad. Vi har en vän till familjen som arbetar inom soc och som är väldigt kunnig och dundertrevlig. Hoppas kanske hon kan nå fram om vi får möjlighet att tala med henne. Både jag och mamma känner oss maktlösa, vi vet inte alls hur vi ska bete oss, eller vad vi ska göra.
    Som sagt: Jätte svårt! Jag hoppas verkligen att det löser sig för er. Förhoppningsvis kan någon annan än ni anhöriga få henne att förstå att hon är helt ute på livsfarligt gungfly!
  • Anonym (syster)
    Anonym skrev 2010-04-25 20:05:09 följande:
    Som sagt: Jätte svårt! Jag hoppas verkligen att det löser sig för er. Förhoppningsvis kan någon annan än ni anhöriga få henne att förstå att hon är helt ute på livsfarligt gungfly!
    Ja, det hoppas jag också. Någon som vet någon bra sida på internet man kan läsa lite på? Hur man kan vara stöd eller liknande. Jag skulle gissa på att hon letar efter sig själv just nu, och inte riktigt vet vad hon ska göra av alla känslor och tankar. Jag gjorde ett jävla uppror själv, men inte på det viset. Det är svårt att vara i den här åldern, men det ska inte vara fara för livet. Tycker så synd om mamma samtidigt, hon har precis fått ett jobb efter 5 år som arbetslös. Detta innebär skiftjobb, men om det ska vara så här så fort hon jobbar vet hon inte hur det ska gå. Usch, det är verkligen tufft.
  • Anonym

    Prata med er vän som jobbar på soc. Hon/han har säkert förslag på artiklar i ämnet. Det handlar om både missbruk, tonårspsykolgi, grupptryck mm. Det finns säkert hur mycket som helst att läsa.

  • Anonym (syster)
    Anonym skrev 2010-04-25 20:16:01 följande:
    Prata med er vän som jobbar på soc. Hon/han har säkert förslag på artiklar i ämnet. Det handlar om både missbruk, tonårspsykolgi, grupptryck mm. Det finns säkert hur mycket som helst att läsa.
    Tack, ska göra så.
  • Anonym

    Jag vet personligen att bup och polis är hemskt.
    Det tjänar inget till.
    Var några år sedan jag var 15, gräsligt full, gick inget vidare bra heller.
    Men jag har varit inblandad med soc, polis, bup och vart nära att bli inlåst på vårdhem, men lyckats slingra mig ur det värsta. Är nu, några år senare, mycket bättre.

    Att bli hämtad av polis är skrämmande, det hjälper verkligen inte.
    Oavsätt hur många år som går, du har alltid känslan av poliser som tvingar dig med i polisbilen, kvar i huvudet.

    Även om hon hatar sin familj (ifall hon gör det) så är det alltid lättare att reda ut det med familjen eller med både familj och bup. Även om bup, faktiskt, är jätte värdelöst.
    Det är ju iallafall något.

    Dom flesta 15 åringar dricker, även om deras föräldrar inte vet om det.

  • Anonym

    Normal tonårings beteende, inget blir bättre om man blandar in alla jävla myndigheter man kan.
    Det är där föräldrarskap ska komma in i bilden, blandar man in alla myndigheter man kan så förstör man bara.

  • Anonym (oxå en syster)

    Hej!
    Jag har lite erfarenhet av sånt här, det gäller min yngre bror som snart fyller 18. När han va 16 så va han oxå bråkig, körde trimad mopped, fick alkisar på stan att köpa ut alkohol åt honom snodde snus, sket i skolan, ja listan kan göras jävligt lång.

    Han festade helt otroligt mkt i en period, han lyssnade inte på vad pappa och våran styvmamma sa, utan fick han inte gå ut en kväll så väntade han tills alla hade somnat och smet ut genom fönstret (huset dom bodde i då, hade en brandstege, perfekt flyktväg alltså)
    Pappa jobbar ständigt natt och min styvmamma jobbar skift så ibland väntade han ju tills alla hade dragit till jobbet, sen va det ut och supa för hela slanten, han va "hemsk" den här perioden.

    Sen hände det otänkbara, Min bror skulle följa med några killkompisar till en stuga som en av killarnas föräldrar ägde, dom skulle grilla och bada osv, dom va 16 vid det här laget, alla föräldrar kollade igenom sina barns pakning, nogrant för att det inte skulle förekomma någon alkohol, (okej, lite drastigt kanske, men dom här grabbarna va bra på att supa sig redlösa vid den här tiden)  eller det va vad dom trodde att alla föräldrar gjorde.

    Dom åkte iaf ut till stugan, får skjuts av han som äger stugan, som oxå har med sig alkhol till dom :@ hembränt, dålig jävla hembränt!

    Min bror drack och drack, vart så full att han ramlade ner för trappen, vart medvetslös och började krampa, fick svart att andas, osv.
    pojkarna vart så rädda att dom ringde till pappa, pappa åkte från sitt jobb utan att säga till (inte populärt hos chefen, innan han fick reda på varför)
    samtidigt som pappa åker i illfart till stugan så har ägaren kommit dit, får syn på min bror och ringer ambulansen, innan pappa hinner fram, så har dom hämtat honom, och fört honom med illfart till sjukhuset, för att magpumpas osv, han krampar fortfarande och är vid det här laget blå i ansiktet.

    Pappa vänder när han får reda på att ambulansen har hämtat min bror, och hinner dit före dom, när ambulansen kommer kör den sakta och är alldles ner släckt, pappa blir rädd och ringer till mig och säger : ****** är död, du måste komma, han lever inte..

    Som tur är lever han än idag, men det krävdes återhämtning, han hade även något slags knark i blodet, som vi än idag inte vet hru han har fått i sig, och enligt honom så kommer han inte ihåg!

    Men till det positva i det hela: Han dricker högst sällan längre, och gör han det är de med måtta, han har gått från typ 0 poäng till 180, så han sköter sig min lilla bror :)
    så, din syster kanske lär sig en läxa tillslut oxå, och skärper till sig, ingenting är omöjligt! :)

Svar på tråden 15-åring intagen för alkoholförgiftning..