Hatar du pappan/mamman till ditt barn?

Jag är inte så överdrivet förtjust i min sons pappa, nej...

Jag hoppas ingen "skakar sin bebis"?
Men den som gör så är värd att hatas, ja...

Hatar är så starkt ord. Men gillade mindre. Sonens pappa höll sig borta efter vi separerade, sonen var 13 månader då vi gjorde det-. Så han träffade sonen bara när sonen, bio pappa och bio farmor fyllde år och ibland julen.

När jag träffade min nuvarande man, så åkte min man till sonens bio pappa och ställde honom mot vägen. Att om han inte tog ansvar nu då sonen var 7 år så skulle min man ta över rollen som pappa. Då vaknade sonens pappa upp. Nu har vi varannan vecka boende, vi kan prata om det som rör sonen och vi träffas nästan dagligen.

Vi har en tonåring med både handikapp och funktionshinder och det är tufft. Nu i sommar ska sonen bli storebror efter flera års kämpande. Han är så stolt. Sonens bio pappa har t.o.m lagt in semester strax efter det att sonens lillasyster ska komma. Ifall det blir jobbigt för sonen första tiden. Så han har möjligthet att vara hos sin pappa på sommarlovet. För annars har han huvudplaceringen hos mig och min man på sommaren. Eftersom det lättare för oss pga att sonens pappa lever ensam.

Nu är jag förvisso ingen ensam förälder men ja, jag hatar min äldsta dotters pappa av anledningar jag inte kan skriva öppet.

Jag hatar itne honom.
Jag känner bara äckel och likgiltighet.
Fast jag skulle nog sadistiskt dra på munnen om han dog en plågsam död, ja.

Pappan har inte hört av sig sedan sonen var 2 månader, alltså för 1 år sedan.

Men nej, jag hatar inte honom. Jag tycker han är patetisk. Han har gjort sitt val och gått miste om en härlig unge, och det får han leva med resten av sitt liv. Jag har gjort mitt val att försöka vara den bästa mamman jag kan och ge mitt barn en trygg uppväxt.

Han kommer förmodligen bli bitter, eller så känner han ingenting alls. Jag ödslar ingen tid på att hata pappan, utan jag lever för mig och mitt barn och känner mig väldigt lycklig över det.

Nej, jag hatar honom inte, vad skulle det komma för gott ur det? Hur skulle det påverka barnen i sin tur? Hat, är inte en bra känsla.

Jag har barn med 3 st "idioter" dom träffar aldrig sina barn men dem är inte ens värda att hata  för mig och barnen e dem döda = vi bryr oss inte för dem finns inte mer

ja det gör jag! pga massor av anledningar, t.ex misshandel och ja mer saker !