hur kan man få kalla sig pappa???

Hej.
Jag förstår dig... Är själv ensam med min son, pappan gjorde slut i början av graviditeten och har bara träffat sonen kanske 10 ggr. Sist han såg honom var den 15 dec när vi var på väg till samtal på FR. Vi hade träffats några onsdagar på ÖF ca 1,5-2 månader före det och skulle väl eg träffats den 16 dec men på morgonen då skickade han sms om att han hade ont i njurarna och kunde inte träffas den dagen men han skulle höra av sig i slutet av veckan..
Kan ju säga att den veckan är jävligt lång för jag har fortfarande inte hört något från honom och sonen fyllde 1 år i lördags. Jag pratar aldrig om pappan, vill inte göra det heller. Hoppas jag hittar en kille snart som blir som en fadersgestalt.
Man blir ibland så himla arg och besviken fast jag aldrig någon gång räknat med att det ska bli någon bättring.

hej. ja man blir besviken fast man innerst inne vet att de inte kommer bli en förändring, men man kan inte sitta och säga att man saknar sitt barn  när det är man själv som väljer att inte vara med i bilden,

jag lärde henne säga pappa i början men nu säger ja aldrig det hon kan komma hem från dagis ibland och säga pappa men inget mer,
JA jag vill med hitta en som kan vara en bra förebild!
Jag förstår mig inte på honom bara för att de inte funka mellan oss så skiter han i sitt barn!  men det e  hans förlust,
och de finns inge värre när dom säger att dom ska komma men inte gör det, då sitter man ju och väntar på dom,
jag väntade på honom VARJE helg förr för han sa att han SKULLE komma över, han hörde inte av sig och man fick inte tag på honom så tillslut fick jag nog eftersom ja  höll mig hemma eftersom han sa att han SKULLE komma,
men idag är det inte så nu skiter jag faktiskt i han men det som stör mig är att han sitter och säger till folk att han saknar henne men endå inte träffar henne, men det sköna e att ALLA vet att han alltid fått träffa henne när han velat han kunde ringa en timme innan och säga nu kommer jag. och de fick han.

Nej precis. Jag vet att han säger/har sagt att han bryr sig men inte fan visar han det. De gånger vi träffats har han inte ens ställt några frågor om hur det är med Emil. Han smsar/mailar/ringer inte och frågar hur det är med honom, ingenting. Man tappar energi på att alltid vänta på dem tills de gör något, OM de gör något. Sist jag träffade Emils farmor (22/12) så sa hon att pappan skulle höra av sig när han mådde bättre. Men jag bryr mig inte. Jag har slösat bort tillräckligt med energi på¨honom och hans familj. Jag har kontakt med Emils farfar (han bor i sthlm), han skickade paket när Emil fyllde år och har ringt. Han ska även hälsa på när de kommer upp vid kristi flygar dagen. Jag vet att pappan är aktiv på FB, hans mamma också, hade hans mamma som vän där men orkade inte se hennes statusar om att hon dricker kaffe, går till Kupolen (köpcenter 1,5km ifrån mig), dricker vin och grillar så jag tog bort henne som vän. Hon är ingen vän till mig, visst är hon mitt barns farmor men ingen sån som verkar bry sig så mycket. Jag vill inte ens säga "pappa" om Emils pappa.
Hoppas du hängde med vid denna röran :P

Hej!!

Jag känner igen detta..
Är själv ensam med min son på snart 9 månader och hans pappa finns knappt med i bilden..
Han lovar om och om igen men när saken väl ska hända så får han "andra" planer och struntar helt i sin son..
Han har en annan son sen tidigare som är 10 år idag och honom träffar han varannan vecka, vi har bråkat så många gånger nu så jag funderar på att få haonom att inte träffa våran son mera, eftersom han inte lägger ner någon större energi i det..
Vet bara inte hur man ska gå tillväga med det, är iaf väldigt tacksam över att ha ensam vådnad om min son..

Oj vad jag känner igen mig.. Mina barns pappa kommer inte ens på deras födelsedagar eller ens ringer.. Dottern blev opererad i November och ville prata med pappa innan operationen.. Fanskapet svarade inte ens i telefon!
Min son vill inte ens veta av sin pappa för att han aldrig ser röken av honom.. Dotter börjar komma dit hon med.. Barnen märker ganska snabbt vad deras föräldrar går för..

hej
okej ja ja vet inte om man kan göra så mycket men jag tycker att någon rätt ska väl vi med ha som förösker få det att funka mellan barnen och fadern, men de är dom som vägrar då tycker jag dom ska få kämpa lite och visa att dom vekrligen vill.
om du får reda på hur man kan göra var snäll och berätta de för mig vore snällt.
ja de tar på krafterna och behöva bråka för att man egentligen är snäll och vill dom ska träffa sina barn men men, de e inte värt de man ska strunta i dom helt enkelt
men i år kan han GLÖMMA att han får komma på hennes 2 års kalas jag tänker inte vara snäll mer, då ska han bevisa mycket först för att få det ( om han nu vill de i år , förra året hota han med massa saker för att få komma fast han inte brydde sig då med såå ska bli spännanade va de gäller detta år)

okej nee  fy fan de e som nu min dotter har vart jätte sjuk i magsjuka spydde 6 dagar och de e samma där han bryr sig inte ens när hon är sjuk :S
ja ja hoppas min dotter med kommer dit en dag och inte vill veta av honom så slipper vi honom för gott! usch man låter kall och elak men man känner sig så less på att " jaga" dom för att träffa sina barn :S

ja de e de ja gör nu och kommer fortsätta med då han inte e värd det =)

Oj vad kul det här var då.... Exet kommer inte ihåg sina barns födelsedagar men min kom han minsann ihåg..