• Anonym (Olycklig)

    Olycklig i mitt förhållande! Hur blir de bättre igen?

    Vi har ett barn på snart 2 o vart ihop i 8år.
    Men borde va lycklig men aldrig vart så olycklig förr!

    Sen nån månad tillbaka bara så har vi börjat bråka IBLAND som bara den o nästan hatar varann ibland.
    Jag vill bara ut ur hans liv då.

    Men jag vill inte ha delad vårdnad av mitt barn då ja inte kan va utan honom förutom när ja jobbar o måste. Skulle aldig klara av att lämna honom till pappan i flera dar sådär. Skulle gå sönder!
    Sen ibland har vi jättekul ihop o bra men sen vänder de fort när han säger nåt fel eller jag blir irriterad på att han t.ex. inte umgås me sin son nåt.

    Jag får nästan alltid säga åt honom att umgås nu me din son istället för datan. De gör mig så förbannad för då säger han att han visst är me sin son, men jag kan helt ärligt inte säga att han är världens bästa pappa åt sonen.
    Och det gör mig lessen...För de skulle han kunna va! Har varit.

    För vi vill båda ha ett till barn senare,ett syskon,Vill försöka lappa ihop allt men nu vet ja inte.

    Nån som är/varit i samma situation?

     De har bara blivit så dåligt på sistone. Förr tjafsa vi bara men nu börjar de spåra ur!

    Vill tillbaka till våra myskvällar o sakna varann igen.
    Vi har t.ex. sex kanske 4 ggr per år nu bara o de räcker inte heller för mig.
    Har varit när på att va otrogen men låtit bli.

    Jag kämpar för vårt förhållande o hittar på saker men han bara hänger me o vill inget.
    Obs! Han är inte otrogen då han bara jobbar o är hemma. Han skulle inte ens orka va de, så trött e han jämt.

    Säger bara: GRRRRRRRRRRRRR!!!

  • Svar på tråden Olycklig i mitt förhållande! Hur blir de bättre igen?
  • Anonym (mamma mu)

    Sitter i precis samma situation själv, känns som jag själv hade skrivit din text.

    Har hört att just småbarnstiden är svår på många sätt, så jag tänkte redan från början innan sonen föddes att under den tiden så ska vi hålla ihop oavsett vad, förhoppningsvis blir det bättre sen,

    Kan ni inte hitta på något med barnet som är roligt och även själva, så ni fyller upp med lite mer "skoj".

  • Anonym (Olycklig)
    Anonym (mamma mu) skrev 2010-04-28 11:26:40 följande:
    Sitter i precis samma situation själv, känns som jag själv hade skrivit din text.Har hört att just småbarnstiden är svår på många sätt, så jag tänkte redan från början innan sonen föddes att under den tiden så ska vi hålla ihop oavsett vad, förhoppningsvis blir det bättre sen,Kan ni inte hitta på något med barnet som är roligt och även själva, så ni fyller upp med lite mer "skoj".
    Ja att småbarnsåren är jobbiga de hade man ju hört men att man kan bråka så när man aldrig gjort de förr!

    Vi försöker hitta på saker men han skämtar bara bort de ibland känns de som.
    Oftast gör vi nåt hela familjen men om de ska bli bra måste vi hitta tillbaka till varann men de e tufft!
    Bara ha myskvällar kan va tråkigt oxå.

    Hur gör ni?

    Hur bir man "nykär" igen?
  • Anonym

    Min man sitter också nästan bara vid datorn och vill aldrig göra något annat. Jag gör allt hemma och går på högskola. Det är påfrestande. Jag tror inte de vet hur mycket som faktiskt måste göras med barn och hem. Jag har också börjat bli olycklig och blir irriterad om han städar nån gång för då tänker jag att en gång på en månad räcker inte. Och sen blir jag irriterad om han inte städar. Jag blir irriterad om han säger att det är fint städat för då tänker jag att han kanske kunde hjälpa till mm. Ja så här är dagarna. Man sitter och hoppas att det ska bli annorlunda nån gång. Jag funderar på familjerådgivning kanske nåt för er. Jag har hört att det kan bli väldigt bra av det. Lycka till.

  • natalie05

    kanske han känner att du blivit jobbig attvara med? jag själv, lever i ett omvänt förhållande, därmin sambo tjatar på mig (som hu gör med han). jag tyckr ärligt,att han är självförhärligande o självgod. jag älskar mina barn, o gr så gott man kan. men anser inte , att man bör lägga allt fokus på barnen! tror ej det e nödvändigt. kanske kväver man dem då? eller så blir barnen väldigt självcentrerade. du tycker inte han e en bra far! det känner han, att du tycker. jag tror DET är problemet!

  • Anonym (Olycklig)
    natalie05 skrev 2010-04-28 12:10:42 följande:
    kanske han känner att du blivit jobbig attvara med? jag själv, lever i ett omvänt förhållande, därmin sambo tjatar på mig (som hu gör med han). jag tyckr ärligt,att han är självförhärligande o självgod. jag älskar mina barn, o gr så gott man kan. men anser inte , att man bör lägga allt fokus på barnen! tror ej det e nödvändigt. kanske kväver man dem då? eller så blir barnen väldigt självcentrerade. du tycker inte han e en bra far! det känner han, att du tycker. jag tror DET är problemet!
    Kan va så, men ska han sluta va o umgås me sin son för de?
    Nej.

    Han e inte så lätt o leva med heller. Ja kräver inte mycke, därav jag blir galen.
    Men kan hålla med dig, faktiskt.
  • Anonym (S)

    Här är en till *vinkar*. Vi gör aldrig något tillsammans och bråkar om det mesta. Vi har ett litet barn på drygt ett halvår. Jag är alltså mammaledig och umgås med vänner och deras barn/mina vänner som inte jobbar på dagarna. Det är det sociala jag har liksom. För vi gör inte något tillsammans ens en gång i månaden. Vi har ett endaste par vi umgås med. På sistone har det varit mycket kring allt, men tex som i helgen. Dom ringde och hörde om vi ville hitta på något. Vi hade massor att göra vilket han sa, men sen sätter han sig och ser sport. Jaha liksom?

    Varje kväll när han kommer hem från jobbet sitter vi framför varsin dator. Är det såhär livet ska vara eller? Jag är svårt UTTRÅKAD! Jag drömmer mig bort, ligger och fantiserar och dagdrömmer varje kväll innan jag somnar.

    Sexlivet är inte på topp här heller. Det var det inte ens före vi skaffade barn. Inte 4 ggr per år men kanske 2 ggr i månaden. Lust föder lust heter det väl?

  • Anonym (Olycklig)
    Anonym (S) skrev 2010-04-28 23:08:38 följande:
    Här är en till *vinkar*. Vi gör aldrig något tillsammans och bråkar om det mesta. Vi har ett litet barn på drygt ett halvår. Jag är alltså mammaledig och umgås med vänner och deras barn/mina vänner som inte jobbar på dagarna. Det är det sociala jag har liksom. För vi gör inte något tillsammans ens en gång i månaden. Vi har ett endaste par vi umgås med. På sistone har det varit mycket kring allt, men tex som i helgen. Dom ringde och hörde om vi ville hitta på något. Vi hade massor att göra vilket han sa, men sen sätter han sig och ser sport. Jaha liksom?Varje kväll när han kommer hem från jobbet sitter vi framför varsin dator. Är det såhär livet ska vara eller? Jag är svårt UTTRÅKAD! Jag drömmer mig bort, ligger och fantiserar och dagdrömmer varje kväll innan jag somnar.Sexlivet är inte på topp här heller. Det var det inte ens före vi skaffade barn. Inte 4 ggr per år men kanske 2 ggr i månaden. Lust föder lust heter det väl?
    Gud va ja känner med dig! Som om ja skrev texten ;)
    Att de kan bli så...

    Värsta är tanken: Är de såhär de ska va nu för resten av mitt liv???
    Han verkar lycklig m de han gör o inte men jag då eller vi...? =(
    Hmmmmmmmmmm!

    Har du föreslagit att göra saker ihop som jag? Men sen händer inget...
  • Anonym (one more)
    Anonym (Olycklig) skrev 2010-04-30 21:31:47 följande:
    Gud va ja känner med dig! Som om ja skrev texten ;) Att de kan bli så... Värsta är tanken: Är de såhär de ska va nu för resten av mitt liv??? Han verkar lycklig m de han gör o inte men jag då eller vi...? =( Hmmmmmmmmmm! Har du föreslagit att göra saker ihop som jag? Men sen händer inget...
    här är en till........jag orkar inte mer.....
    men kan helt enkelt inte släppa honom på något sätt vill hålla ihop de...men han verkar inte bry sig ett dugg om något merän sig sj.o hur han mår....
    finns ni kvar??
  • Anonym (Sucka)

    En till. 


    Men min man är den typen som tackar nej till erbjuden barnvakt (för att vi ska få partid) eftersom han vill vara med barnen... Självklart ska man prioritera sina barn, men det börjar bli tydligt att "vi" knappt finns på kartan längre. 
  • Anonym (one more)
    Anonym (Sucka) skrev 2010-05-01 19:42:28 följande:
    En till.  Men min man är den typen som tackar nej till erbjuden barnvakt (för att vi ska få partid) eftersom han vill vara med barnen... Självklart ska man prioritera sina barn, men det börjar bli tydligt att "vi" knappt finns på kartan längre. 
    min bryr sig bara om att fixa grejor till sig själv när han inte jobbar, men att kommapå något som vi kan göra gör han inte utan de är jag som får ta de initiativen vilket jag tröttnat på så nu sitter vi bara här typ o varsin ände av soffan
Svar på tråden Olycklig i mitt förhållande! Hur blir de bättre igen?