Ska människor med psykisk funktionsnedsättning få skaffa barn?

Jag arbetar inom målgruppen "människor med psykiska och fyskiska funktionsnedsättningar" och emellanåt kommer diskussionen om barn upp. Jag känner ibland att de jag jobbar med tittar snett på mig när jag säger att jag faktiskt inte tycker att människorna i vår målgrupp ska skaffa barn. Nu har jag inte träffat på alla människor i hela världen inom målgruppen och jag vet att allting är individuellt, men över lag brukar "dessa människor" bland annat vara väldigt egocentriska, psykiskt instabila, omogna i sitt tänkande osv och varför ska man uppmuntra dessa till att skaffa barn? Det är ju inte som att man i allmänhet tycker att missbrukare ska skaffa barn, men säger man det får man sällan några protester.

Personerna jag arbetar med kan vara jättemysiga emellanåt och verka kärleksfulla och ansvarstagande, för att i nästa stund få raseriutbrott, skada sig själva och bete sig som trotsiga 3-åringar. Tänk då vad de skulle kunna göra om de hade ett litet barn. Och detta är inget specifikt för just dom jag arbetar med, utan många med den här problematiken agerar på liknande sätt. Vill du ha en sån förälder?

Vissa hävdar att människorna i målgruppen skulle kunna skaffa barn och klara av det med hjälp av rätt stöd. Men varför uppmuntrar man andra att skaffa barn om man redan från början vet att de inte kan klara av det själva? Blivande unga föräldrar får massa skit för att de inte har alla kriterier uppfyllda för att skaffa barn än - jobb, bostad, säker inkomst, fast partner och allt vad det kan vara. Men en med psykisk funktionsnedsättning ska då minsann få skaffa barn, för vi kan ju hjälpa dom!

Jag anser inte att barn är en rättighet som alla ska ha! Jag ser till barnets bästa och istället för att växa upp med en mamma/pappa med så allvarliga psykiska funktionsnedsättningar att de inte klarar av sitt eget barn, hellre då inte blir födda alls.

Är det verkligen bara jag som tycker såhär?