Det känns som om jag tappat bort mig själv på vägen...

Hej

Jag ska fylla 25 i år är gift och har en egen dotter som är 8 och en bonusson som fyller 10. Jag var ensamstående när jag fick min dotter vid 16 års ålder och flyttade hemifrån och tog hand om henne själv tills jag träffade min nuvarande man när dottern var ca 1 år. Jag började plugga på gymnasiet då och efter gymnasiet flyttade vi från min hemstad till Stockholm pga av min mans jobb samt att jag skulle börja plugga på Stockholms Universitet. Efter att gått utan jobb största delen av första sommarlovet bestämde jag mig för att ta ett kontinuerligt extrajobb där jag kunde vara säker på att få sommarjobb i fortsättningen. Jag jobbade ca 16 timmar i veckan samtidigt som studierna och det har gått relativt bra även om det har varit stressiga vardagar och långa dagar för dottern på dagis och skola. Nu börjar jag närma mig min examen jag har nämligen bara den här terminen och nästa kvar innan jag är klar och jag tror att jag har ångest inför det.

De senaste åren har jag byggt upp mitt liv kring att vara mamma/fru/student/arbetare och har egentligen inte haft tid att skaffa några riktiga vänner här eftersom jag inte har tid att umgås med dem på fritiden pga jobb och skola. När jag är klar med skolan kommer jag ju ha en massa tid över och istället för att känna lättnad inför det är jag rädd att jag istället kommer att känna att mitt egna personliga liv är tomt eftersom jag inte har några vänner att umgås med eller fritidsintressen att syssla med. Jag bryter ihop minst en gång i veckan när jag tänker så här och behöver hjälp med hur jag ska hantera de här tankarna och tänka positivt istället. Lite av min "ångest" bottnar nog också i dåligt samvete för att min dotter har fått vara så mycket på dagis och fritids och jag känner att det sätt som jag försöker uppfostra henne på undermineras av att hon är så mycket på fritids. Hon har förändrats så mycket framförallt det senaste året och hon hamnar i konflikter i skolan och lyssnar inte på lärarna, medan jag i princip aldrig har haft sådana problem med henne hemma. Jag gick regelbundet hos en terapeut när min dotter var liten och jag saknar den kontakten med någon som kan vara bollplank och stötta mig när jag behöver prata av mig.

Två av mina systrar genomgår ganska jobbiga perioder just nu och jag fungerar som bollplank och stöttepelare åt dem men har ingen att vända mig till själv vilket är mycket jobbigt. När jag försöker prata med mina systrar mår de dåligt över sina egna problem eller har inte tid att prata med mig och detta stjäl väldigt mycket energi från mig då jag självklart vill finna där för dem men vill ju även att de ska finnas där för mig när jag behöver prata med någon.

Hej,
Ursäkta för sent svar, jag fick helt för mig att jag svarat dig. Tack för ditt mail. Att förändra sin livssituation kan vara svårt och när du nu går mot att få lite mer tid att tänka så kan det också vara jobbigt. När man har fullt i sitt schema så behöver man inte stanna upp på samma sätt och när du nu får den tiden kan det kännas lite kaosartat i själen. Jag skulle rekommendera dig att försöka strukturera upp och skriva ner tankarna du har t.ex så här:

Klar i skolan - Vad innebär det för dig? Behöver du söka jobb? Har du möjlighet till mer fritid? Skriv ner både de positiva saker som kommer att inträffa och de saker som du är rädd för. De saker som du skrivit ner som du är rädd för försöker du se om du kan hitta en lösning på, hur skulle du kunna göra för att inte vara rädd för de saker som du är rädd för. T.ex det här med vänfrågan. Att känna att man inte har några vänner är oerhört jobbigt för vi vill sällan vara ensamma, vi vill känna att vi har någon som vi kan vända oss till. Hur skulle du kunna träffa folk och ev skaffa nya vänner? Om du kommer söka ett nytt jobb så kanske du kan träffa några där. Finns det någon fritidsaktivitet där du skulle kunna träffa några nya människor?

Dåligt samvete för din dotter - Vi mammor är experter på att ha dåligt samvete när vi gör något för oss själva så det var väldigt bra att du tog upp detta så att någon annan också kan ta del av din historia. Vi vill ju våra barn det absolut bästa. Ibland är dock livet så att man behöver göra saker som kommer att påverka ens samvete för sitt barn, t.ex som att du haft henne länge på dagis. Nu har du dock möjligheten att umgås med henne mycket mer. Tryck inte ner dig för det du har gjort utan se istället vad du kan göra nu. Upprepa också gärna vilken bra mamma du är och att du gör så gott du kan ör dig själv.

Bollplank - Det är jättefint att du finns där för dina systrar. Ibland kan det dock vara viktigt att man själv sätter en gräns och står upp lite för sig. Hur skulle det kännas för dig om du testade att vid något tillfälle sa något i stil med: "Nu skulle jag behöva att du/ni lyssnade lite på mig för jag har det lite jobbigt".

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att skriva ner sina tankar är jättebra. Då kan du först försöka se vad det är som oroar dig och vad du skulle kunna göra för att det ska kännas bättre. Men fokusera sen på det som är bra, leta guldklimpar i din nya situation.

Skriv gärna ner varje dag följande:
Det här har varit positivt för mig i dag.....
Det här har jag utvecklats i och lärt mig om i dag....
Det här tycker jag om hos mig själv i dag.....
Det här ska jag fokusera på i morgon....

Det finns flera övningar i min blogg som du kan ta del av: catharinalindstedt.blogspot.com/

Mvh,
Catharina

Det känns som om jag tappat bort mig själv på vägen...

INNEHÅLL