Hur göra ett planerat kejsarsnitt till bästa möjliga upplevelse?

Jag står inför samma som dig.. ett planerat (men inte önskat) snitt..

Oroar mig en aning för det trots att det är ett tag kvar..

Ska bli intressant att höra vad folk svarar!

När är du beräknad? Varför blir det snitt för din del? "Skönt" med fler som inte önskar snitt, känns ibland som om de flesta som svarar i snittrådar föredrar snitt framför vaginala förlossningar! Vad är det som oroar dig mest?

För min del är jag först och främst besviken över att inte ens få försöka och se hur min kropp tar sig an det här med födande, och sedan är jag oroad över att allt det "naturliga" går förlorat och att det bara blir operation och sjukhuskänsla över det hela och att bonding och amning ska störas...

Jag har genom gått både vaginal och snitt. Jag har aldrig mått så bra som jag gjorde efter snittet. Min första son föddes vaginalt. Efter 14 timmar låååååååååååååång förlossning sprack jag jätte illa och de slutade med en operation. Så ja tyckte att snitt va jätte bra. Sen tyckte ja om att veta exakt vilken tid och dag bebisen skulle komma man kunde planera allt mycket bättre. Sen är de inte alla som tycker som jag =) Kan tillägga att jag aldrig mer vill föda vaginalt

Jag fick såna komplikationer av min förra förlossning att jag har väldigt hög risk för operation och kroniska smärtor om jag föder vag. igen.

Inget man vill riskera så jag tar den här möjligheten som finns. Men som sagt.. Jag ser inte direkt fram emot att snitta upp magen.

Men om jag säger såhär.. I en vag. förlossning så kan det också gå väldigt fel och du kan ex hamna på operation. Jag kunde inte ta hand om min son på flera dgr och det gick bra ändå! Om du verkligen verkligen vill så tror jag att det kommer att gå bra med bonding och amning.. förutsatt att du litar på att din partner kan ta hand om barnet.

Jag tycker också att snitt var jättebra (gjorde snitt pga. sätesbebis).
Mitt snitt kändes inte som en operation.
Jag kände det som att alla som var med i op-salen tyckte att det var väldigt roligt att vara med på mitt snitt och se min bebis komma till världen (på våra bilder ser man hur narkosläkaren typ hänger över skynket för att se vad som händer där bakom...)
Det var en bra stämning helt enkelt, det kändes absolut inte stelt och sjukhuskänsla.

Jag tror att det blir rätt mycket vad du gör det till själv, om du tänker att det kommer att bli en bra upplevelse så blir det nog det.
Det viktigaste är ju att du ska få en bebis, inte hur den kommer ut...

Jag är van med vården och operationssalar stör mig inte, jag känner mig lite hemma men så har jag jobbat på sjukhus som undersköterska.

Första barnet föddes med akut kejsarsnitt där jag blev sövd under pågående operation så med den upplevelsen kände jag mig rätt snuvad på konfekten. Jag missade min sons 5 första timmar i livet och det är en stor saknad.

Nu med andra barnet stod valde jag planerat snitt. Jag var lite rädd inför kad-sättning och bedövningen eftersom den förra bedövningen inte tog. Allt gick jättebra och gjorde inte ont heller så min oro/rädsla var obefogad. All personal var underbar, jag tror de bidrog mycket till att upplevelsen blev så bra. Jag är jättenöjd med snittet och jag är glad att jag fick ett planerat snitt. Jag var vaken hela tiden och kunde prata med alla. Läkaren och läkarassistenten fick böka väldigt mycket för att få ut dottern vilket tog lång tid så hon var väldigt medtagen och livlös när de väl fick ut henne men allt blev bra sen. Alla svarade på våra frågor och det var en glad stämning i operationsrummet.
I vanliga fall brukar man få barnet till sig direkt, på andra sidan skynket, men det är väl olika hur de gör. För oss gick det ju inte eftersom de sprang till barnbordet för att få igång andningen. Sen kom maken med vår dotter och han satt bredvid med henne när de sydde ihop mig.
När läkaren var klar kom hon och pratade och berättade hur det hade gått sen fick vi åka ner till "uppvakningsrummet" där 2 andra par också låg som snittades samma dag.
Jag tror själv att det är bra att läsa på lite innan om kejsarsnitt så man vet lite hur det går till och det kan minska ens oro lite. Sen prata och fråga om det är något som är oklart, ingen fråga är för dum! Sen, fotografera så ni har minnen.
En del väljer att bli sövda för de tycker det är så obehagligt med snitt och operationssalar men det rekommenderar inte jag. Dels missar man det första intrycket av sitt barn, det kan ta tid innan man återses och det är sämre för barnet om man blir sövd.
Som sagt, jag är jättenöjd med mitt planerade snitt, det blev lite som en revansch på sonens födelse och jag är glad över det idag. Fast, jag tror ändå att den väldigt duktiga och trevliga personalen gjorde sitt också. Vi blev väl omhändertagna och vi skämtade och de skämtade och vi kunde skratta, det underlättade mycket.

Jag står inför samma sak. Mitt fjärde barn har lagt sig i säte - precis som trean gjorde och jag hade hoppats så att slippa snitt den här gången - men känner nu att det är lika bra att skriva ihop ett förlossningsbrev för att få snittet lite mer naturligt och som JAG vill ha det.

Förra gången lät jag allt liksom bara ske - och jag tycker inte att det blev någon positiv förlossningserfarenhet (isynnerhet jämfört med mina två hemfödslar).

Saker jag kommer att ta upp är att jag önskar sen avnavling och minimal avtorkning av bebis (förra gången tog de bort allt hudfett och BADADE honom!!). Bebin ska självklart ligga hos mig direkt efter, och i princip stanna hos mig hela tiden.

Jag kommer (OM det blir aktuellt den här gången, hoppet finns ju att det blir en vanlig födsel) att se till att snittas på ett sjukhus där man får ha bebisen och mannen hos sig på uppvaket. Amningen är viktig - och för mig kinkade det rejält med amningen pga smärtan och bristen på smärtlindring. Jag kommer den här gången att ännu mer betona att jag verkligen vill amma, och att smärtlindringen därför är extremt viktig för mig (pga tidigare erfarenheten).

Sedan är jag mer beredd på sorgen den här gången. Sorgen att inte få föda naturligt. Det var så mysko att komma hem med en bebis och fortfarande liksom gå och vänta på värkar och förlossning. Det som hjälpte var att bada tillsammans med bebisen, när jag väl var så pass läkt att det gick. Då plötsligt fick jag den där känslan av att jag fött barn och det var en så skön känsla att hålla min bebis i famnen och känna att "ja, så HÄR skulle det ha varit".

Jag är helt nöjd med mitt snitt. Jag fick också planerat snitt pga säte och var först lite besviken över att missa upplevelsen av en vaginal förlossning men i efterhand känns är jag inte alls ledsen över att det gick som det gick.

Själv kan man ju förbereda sig mentalt genom att läsa på om vad som kommer att ske och prata med personalen. Man får komma dit på samtal 1-2 dagar innan och gå igenom vad som ska hända och ställa frågor. Annars kan man inte göra så mycket tror jag annat än att försöka vara utvilad inför den stora dagen.

Vi hade supergullig persoal och precis som någon skrev ovan kändes det som om alla var glada och positiva över att få hjälpa oss med förlossningen. Jag fick lillen direkt på bröstet och där fick han ligga en stund innan det var dags för att mäta och väga.

Jag hade med mig musik också. Först kändes det lite fånigt att komma med en skiva men när en av barnmorskorna frågade tog jag med den. Det var rätt skönt att distrahera sig med under bedövningen och när lillen var på undersökning med pappan och jag blev ihopsydd.

Försök att tänka på det fantastiska i att barnet ska födas i stället för att fokusera på vad du går miste om. Förlossningen är trots allt bara ett ögonblick i föräldraskapet.

Kanonbra skrivet!

Jag har gjort ett akutsnitt vaken och ett planerat snitt vaken, och tycker blev inte alls störd av operationssalen, all personal pratar så glatt och avspänt och man kan följa med i vad som sker, jag tror inte alls att amningen och bondingen blir störd, om allt går bra får ju bebisen ligga en stund först hos dig och sen får den ju var med pappan, hela upplevelsen kanske är smidigare eftersom man ju är utvilad innan, man har inte ont, se till att be om smärtlindring i tid när du börjar känna den så det inte börjar göra ont, på huddinge kör de med en bra skattningsskala som hjälper en att hålla sig helt smärtfri, se till att få morfin innan du ska resa dig upp ur sängen och be dem att visa dig ordentligt hur man tar sig upp ur sängen första gången på ett bra sätt annars kan det göra ont och det behöver det inte göra.

Håller också med om att det viktigaste är ju trots allt barnet och att det mår bra, barnet har ju ingen uppfattning om hur en födelse ska gå till och känner ju bara av vad du känner inför hur det har gått till. När man har sitt barn i famnen är allt annat helt plötsligt oviktigt, jag tror inte en födelse måste gå till på ett visst sätt för att va bra. Jag tror nog att barnet kommer ta allt ditt fokus utan problem, hur det gått till är egentligen ganska oviktigt om allt går bra :).

Man får nog vända tankarna från något negativt till något positivt! Tänk istället vad oerhört bra att du faktiskt har möjligheten att slippa en mycket besvärlig vaginal födsel där ni ej vet vad som kan ske. Nu har din bebis alla möjligheter att komma ut pigg och frisk med ett helt team av kunniga som ej viker från er sida förrän det är färdigt. Din bebis hälsa måste på något sätt sättas före din egen personliga besvikelse även i tanken och hjärtat.

Mitt enda tips till efteråt är att se till att ta med en kudde Låter kanske mysko men den är guld värd att trycka mot magen när du måste gå på toaletten efter snittet. Hjälper till när inte magen själv kan trycka på!

Ja! En rätt hård kudde!
Och kanske en värmefilt el dyl att lägga mot magen om du har ont eller får mycket gaser..

Mmm, njuter av tanken på att rullas in för snitt på måndag. Vet vilket lyckorus som kommer skölja över mig. Man bli ju så grymt lycklig av att få en bebis. Kommer säkert gråta mer denna gång, man blir ju bara blötare med åren. Alltid lite kinkigt att man ska bli uppskuren, men det var ändå mest första gången, nu har jag ju trots allt klarat två snitt redan. Bra smärtlindring är viktigt, den var inte optimal första gången och det var åt h-e, släppte för tidigt och så fick jag ligga med svår smärta tills jag skulle flyttas upp till avdelning. Andra gången fick jag mer (duktig narkosläkare!) så det kändes läskigt när den tog, men sen mådde jag grymt bra efteråt, låg och tittade på tårna och försökte vicka dom, för jag fick inte vara med karl+bebis och tyvärr får jag ligga på vanliga uppvaket (för bättre övervakning pga ökad komplikationsrisk) nu med sägs det. Ska nog inte försöka ändra på det, dom har ju en anledning. När man får åka hem efteråt kan man möjligtvis påverka med tjat, det kan vara bra att veta. Är det inte första har man starkare hemlängtan tror jag. Förra gången lyckades jag tjata mig hem efter ett dygn om jag minns rätt och kommer klart försöka igen med det. Sa det till barnmorskan idag, och hon tittade konstigt på mig och kunde inte uttala sig... Kanhända jag kommer ihåg fel och var tvungen att spendera två nätter däruppe, ska be dom kolla i journalen vid inskrivningen.

Apropå det där med att gå på toa... gunga fram och tillbaka på toan hjälper också med tarmtömningen... De brukar erbjuda laxerande med.

har bara positivt att säga om kejsarsnitt. Blev ett halvakut för mig första gången efter 5dagar(!!!) av värkar som inte gjorde någon nytta. Har fått ett planerat snitt nu andra gången.
Min upplevelse blev jättebra, som tidigare skriver så är personalen så himla mysiga. Dom är glada, tar en på armen eller axeln och babblar om vilken fantastisk dag det är för en och man blir väldigt smittad av deras glada och upprymda humör. Det är väldigt odramatiskt. Kan kännas lite konstigt eftersom man känner hur dom håller på o bökar o stökar men det gör inte ont. Direkt när sonen kom ut så fick jag honom o sen följde han med pappan o blev avtrokad ect. Som nån skriver tidigare också så skiter man fullständigt i hur den lill* har kommit till världen, man är bara så lycklig att hon/han äntligen är här!! Så tänk på det, du ska bli mamma!! Strunt samma om du föder vaginalt eller med snitt- DU SKA BLI MAMMA!!

Hej igen Chaktio!

Jag har ju läst lite av det du skrivit i abuelitas tråd också och tror att du gör rätt i att liksom bara försöka spänna av inför snittet och liksom acceptera det och konstatera att du nog gjort det du kunnat för att få det naturligt och liksom nära. Mycket av jobbet gör man nog i huvudet, ändå.

Sedan är det ju tiden efteråt som du råder över - och då kan du ju snosa bebis och bära nära och med hud-hudkontakt för att riktigt känna hur du och bebis knyter an. Tipset om att bada med bebisen, sedan när du läkt tillräckligt är också ett bra sätt att få den där speciella kontakten.
Amningen fixar sig nog, just med hjälp av all nära kontakt. För min egen del hade jag lite för ont för att det skulle funka bra, så se till att du får tillräckligt med smärtlindring - och annars att du får hjälp av amningssköterska eller så.

Men till sist - jag tror som sagt du gör rätt i att liksom softa in dig i tankarna på snittet. Det är ju bara ett sätt att få träffa ditt barn, och du kanske inte kan göra så mycket åt det.Därför är det nog bättre att bara mjukt acceptera och sedan ta sikte på att älska bebisen och ha den nära i tiden efter snittet.

Jag säger sugrör till att börja med, det är bra att ha med sig när man ska dricka

Tack för vad ni alla andra skriver, det är lite tröst idag, hade ställt in mig på vaginalt nu andra gången, men även nu ligger moderkakan för lågt så det blir ännu ett planerat snitt. Är redan i vecka 36+0, och har legat inne för kraftig blödning, nu idag blev det bestämt att det ska snittas igen.

Hade en jättefin förlossning på SÖS med sonen för 4 år sedan, planserat pga moderkaka för då med.

Tar till mig vad ni skriver. Och ska vila och njuta av att få barn igen, sen när älskade bebisen är hos en är det inte viktigt HUR den kom dit, bara ATT. Och, en vaginal förlossning i mitt fall skulle kunna vara skadligt både för mig och bebis.

peronalen på SÖS är jag jättenöjd med generellt och det var en trevlig stämning sist både mellan andra föräldrapar och inne i salen när barnet föddes.
Andra råd, som jag själv ska försöka ta till mig:
Ha inte bråttom hem!  Lägg saker man ska ni i bra höjd, det är jobbigt att sträcka sig. Att hosta och skratta gör ont efteråt Ha inte för bråttom med besöken, man kan bli väldigt trött andra och tredje dagen när man börjar landa efter vad som hänt. Var inte rädd för att ta bort kompressen, det finns risk att det blir var i såret och att det blir infekterat om det inte luftas.

Ja, LYCKA TILL alla kejsarinnor

Tack för alla erfarenheter och tips! Och lycka till ni andra som också ska snittas!

Jag har ett tips och det är att besöka förlossningen och op rummet det hade en verkligt avväpnande och fin atmosfär trots ett kaossnittminne, det var fint därinne, kändes inte som en op.