lilla syster yster skrev 2010-05-04 15:53:07 följande:
TACK SÅ MYCKET! Känns så osannolikt detta - härligt att jag får dela min min glädje mer er alla! - Kims mamma, Ett Stort grattis till ert mirakel och lycka till med förlossningen och den oförglömmliga resan ni har framför er Skönt att höra att vi inte är ensamma om denna märkliga situation. Själva tror vi att det beror mycket på att vi var så stressade under de åren vi försökte, nu har vi mer kommit till ro i livet och njuter av resan... Jag inser nu att stressen tärde på mig och min man mer än vad vi kunde inse då. Någon mer som har tankar om detta?KRAM
Vi var mera stressade också under alla behandligar och jag var långtidssjukskriven och mådde ganska dåligt. Och maken jobbade som lackerare för bussar och spårvagnar. Så läkarna tror det kan ha med det att göra också.
Men efter att ha köpt hus, maken började köra spårvagn igen på heltid och jag började jobba och det gick bra. Allt började fungera bättre för min son som har sedan tidigare. Han har flera handikapp och funktionshinder.
Tack... det är så svårt att förstå att vi ska ha en dotter. Men nu är det inte så långt kvar.
Grattis igen till er!
Ibland känns det som man är ensam om detta. Men det är man inte tydligen.