Försörja vuxet barn resten av livet ?

Nej inte om de är friska. Så länge de studerar(även högskola) och sköter sig kommer de få bo hemma hos oss utan att betala. I det fallet de arbetar så kommer de få betala del av hyra\mat de måste ju lära sig hur livet fungerar.

Ja hälften av alla 20åringar har jobb - 25% flyttar till Norge och 25% blir utan jobb
Har hon jobb ?

Om hon har bättre ekonomi än dig så skall hon betala eller ännu bättre spara många tusen varje månad till en lägenhet

Annars får du hiva över henne på socialen om du tycker det är bäst

Trygghetssystemet är faktiskt fruktansvärt kasst numera
Jobb är svårt att få. Utbildning kostar pengar och ger ingen garanti för att få jobb heller.
Ungdomar kan i allmänhet glömma A-kassa eftersom det kräver att man jobbat tidigare.

Jobb utomlands är bara en kortsiktig lösning, förutsatt att man ens vill finna sig i att bli "landsförvisad". När man väl flyttar till sverige igen så är man tillbaka på ruta 1

Soc kan man också glömma som inneboende hos föräldrarna.
Förutsätter ju också att denne inte varit ordningsam och sparat pengar från tex sommarjobb eller studiebidrag.

Thomasw: Du förväxlar inte siffrorna för sysselsättning med jobb?
Att hälften av 20-åringarna skulle ha jobb idag kan omöjligt stämma.

Jag anser att du ska vända dig någon annanstans för att få ett riktigt svar. Här på FL kan du verkligen inte förvänta dig ett svar eller ett som ens är i närheten av att vara seriöst.
Kolla efter andra forum eller fråga på Soc eller BRIS, eller så.

Jag skulle bara försörja en 20-åring om han/hon pluggade. Något annat finns inte i min värld.

När jag bodde hemma och jobbade betalade jag 1500kr/månad och fick hjälpa till lite. Däremot bodde jag inte hemma så länge.

Jag skulle kunna tänka mig att försörja mitt vuxna barnen tid om jag hade möjlighet - OM mitt barn gjort allt som krävs för att få jobb: dvs läst en yrkesinriktad utbildning till en branch med arbetskraftsbehov alternativt studerat på universitetet till ett lämpligt yrke - men ändå inte fått jobb.  Givetvis under förutsättning att han/hon söker arbete aktivt.

Allt annat är att stjälpa, inte att hjälpa.

Jag har en kollega som försörjer sitt vuxna barn som hoppas av gymnasiet och går hemma och drar. Kollegan har aldrig råd att unna sig något trots att hon jobbar heltid. Barnet reser sig givetvis aldrig ur situationen då hon ju har det bra nog och ingen motivation att gå vidare med sitt liv.

På vilket sätt är det att hjälpa, undrar jag?