Hur ofta gnäller ni?

var å varannan dag..

Nästan aldrig, har väl nått smågnabb i månaden/varannan månad.

Väldigt sällan... Visst kan vi klaga eller gnälla, men inte på varandra liksom. Vad jag minns har vi haft ett bråk (med definitionen att vi blev arga på varandra) under vår tid tillsammans. Vi är inte så uppbrusande av oss.*s*

Ofta är det så att man gnäller för den ena e slarvig eller pikar för nåt..ex att jag e skit trött på att mannen lägger sina kläder överallt eller hänger sina anvämda kallingar på en krok i badrummet istället för att kasta dem i tvätten

Kunde varit jag som skrev det där!!!! Så är det här med!

Det är så trist å gnälla om sådant och man försöker lära barnen att inte sprida kläder och grejer överallt men mannen gör det...går inte riktigt ihop och visst sjutton blir man gnälling när man får plock dagarna i ända...jag trycker ibland in alla kläder mannen lagt här och där i hans garderob..då gnäller han

Diskuterar/pratar om saker: dagligen
Blir irriterade på varandra: ett par gånger i månaden?
Bråkar: på snart 10 år så har det fortfarande inte hänt.

Gnäller och klagar gör jag däremot allt för ofta, men inte specifikt på min man.

varje dag i stort sett nu för tiden, vi har blivit riktigt dåliga på att lyssna på varandra.
vi bråkar om allt. har vart nära flera gånger att de blivit skillsmässa, nu ska vi börja gå till familjerådgivningen, hoppas de ordnar sig bättre då

Iaf varje vecka, men det är nog bara vårat sätt att vara... har gjort det sen vi träffades :) Jag gnäller över hans smutstvätt på golvet, kaffekoppar utspridda i huset och att han är tekniskt efterbliven när det gäller att fälla ner toalocket... Han gnäller för jag tar hans täcke, aldrig lagar favoritmaten (jag HATAR korvstroganoff!), kör i lera när bilen är nytvättad etc...

Tror alla våra småtjafs är vad som håller oss ifrån att ha riktigt stora bråk... Vi har liksom inget kvar att bråka om när man väl är förbannad... :)

Sällan.

Det händer att jag morrar till när vi städar och han gör det halvdant (typ: plockar du undan skorna i hallen? Ja visst älskling. Amen för ända in i glödheta.... att rada upp dem är inte att plocka undan (och det vet han mycket väl men han tänker inte så långt ibland))

Diskuterar gör vi ständigt men då är det utanför-familjen-saker som gäller. Tex politik, miljö osv

Riktiga bråk har vi kanske var femte år eller nåt

I princip aldrig. Jag gnäller väl lite extra nu när jag är gravid, just på att jag är det, för det är jag inte så förtjust i. Men det är ju bara för att gnälla av mig i allmänhet. Man märker ganska direkt om någon av oss plötsligt blir lite extra gnällig över småsaker och det är oftast så att personen är trött, allmänt nere, stressad eller har haft en dålig dag så då pratar vi om det och gaskar upp varandra och sedan är det bra igen.

Annars har jag väl lite temperament så jag kan bli lite småsur, gå iväg, inse att jag är löjlig och gå tillbaka och be om ursäkt (allt inom 5 min). Fast det händer inte så ofta heller. Bråka kan jag inte minnas att vi har gjort någonsin.

Men se graviditetshormoner gills inte

Jag blev en morr-katta av grav-hormonerna och jag försökte verkligen inte vara det men jag blev som en helt annan människa.

Ganska ofta... Men vi har inga underliggande konflikter som förstör vardagen. Alla bråk tas när det kommer och löses helt innan vi går vidare. 

Ofta och det är jobbigt för jag är alltid den elaka, Som ovanstående beskriver finns saker i bakgrunden som vi inte löst för att han inte vill. Jag börjar komma till den punkten att jag skiter i det hela. Jag orkar inte bry mig längre. Varför ska jag lösa alla problem? Tänk va skönt det skulle vara om man inte älskade varandra då skulle jag dra direkt!