Vecka 42 idag....orkar inte en sekund till!!

Det är snart över, nu KAN det bara inte vara så lång tid kvar!
Passa på att suga in det sista av graviditeten o lugnet för snart förändras ju allt!

Det enda uppmuntrande jag kan säga är att det plötsligt händer - du behöver inte ha en massa "förgrejer" (i stil med slempropp eller blödningar innan). Och, det är skit NU men sedan kommer du knappt komma ihåg att du gick över tiden. Det här är alltså veckor i ditt liv som inte komma jaga dig efteråt

Men de e ju de visst inte långt kvar MEN det tar ju fan inte slut.
Jag gick över tiden med 9dagar och de värsta jag va med om.
Gick i 4 dagar och försökte få igång det.
Till slut årkade jag inte och åkte in fejka värkar inte över drivet men att de gjorde ont.
Så medans jag vänta på inskrivning så kom de igång...
Så kämpa och gör allt möjligt för att den ska komma igång...
Så lämge man sitter still så händer det inte mycket.

Jag är sjukt trött på det också. Jag hade bf 1 maj. Känner som dig att facebook är inte kul att visa sig på folk kommer med massa frågor, telefonen ringer hela tiden och folk frågar varför man är hemma.... Ja vad fasen ska man svara på de????? Vill inte visa mig ute då folk hela tiden säger VA! har inte du fått än??? Är så otroligt less på de. Jag har inga tecken på att de skulle vara något på G heller, har precis kommit hem från bm och pyret är inte helt fixerat än så det är bara till att vänta och gilla läget. Lycka till. Kram

Då skulle jag vilja säga så här (angående det Hormigita sa), det kan hända att det påskyndas av fysisk aktivitet. Men i så fall - gör korta fysiska insatser (typ snabbast möjliga promenad ute, trappor eller städa något) men håll inte på hela tiden. Passa på att vila upp dig så mycket som möjligt och var inte dum nog att komma till förlossningen helt utmattad på grund av att du inte orkar vänta längre.

Allt du beskriver och känner fick jag med uppleva och det var i vissa stunder jobbigare väntan än de 9 månaderna. Alla som frågar om det blivit något vill man bara skrika åt! Men vecka 42-ska du inte sättas igång då? Prelimenär tid för igångsättning? Det fick jag...

Lycka till och surfa nätet sålänge-jag spenderade myyyycket til på familjeliv medan jag gick över mina 13 dagar.

Jag går in i v 42 i morgon. Segt men känns helt ok då jag mår relativt bra än så länge + att jag inte har så ont, peppar peppar.. Jag hoppas och tror att det kommer komma igång inom de närmaste dagarna även om det inte känns så nu. Ska till bm på ons så får se vad hon säger då. Inom en väldigt snar framtid får vi snusa bebis

Jag är på BF+2 idag o har inte en enda känning...Med dottern gick ja över 9 dagar o de va de värsta ja vart med om!! Försökte fan med allt men inget gjorde så de satte igång, förns ja vart genomförkyld och låg sjuk med feber på soffan då jävlar! O ja kan säga att de va inte kul o ligga o föda barn i 18 timmar med feber, huvudvärk o en rinnande näsa. Så nu försöker ja bara o vila så mycke ja kan så ja ska orka med förlossningen! Men förstår dig, ja får oxå telefon samtal, sms och facebook meddelande varje dag där folk frågar om de inte är dags snart! Förstår dom inte hur jävla jobbigt de blir i längden???

Åh, detta är varför jag älskar familjeliv; alla stöttande och/eller igenkännande medmänniskor! Det värmer verkligen, blev faktiskt på liiiite bättre humör nu!

Jag gick in i vecka 42 idag, alltså 41+0 så det är ju inte dags för igångsättning än. Har inte tid hos BM förrän på fredag och jag antar att hon ska boka in en läkartid för kontroll åt mig då, men den lär ju bli av först nästa vecka. I mitt landsting blir man inte igångsatt 42+0 utan det är då man börjar överväga att sätta igång, beroende på hur barnet i magen mår. Seeegt, men det vore ju såklart bra om kroppen fick sätta igång det hela självmant. Är förstföderska och har hört att man generellt brukar vara mer värksvag då vilket också ofta bli fallet vid igångsättning, alltså inte någon bra kombination. Är det någon som har erfarenhet av detta som kan berätta hur det var; alltså bli igångsatt som förstföderska?

Känner mig otacksam som klagar på att folk omkring mig ringer etc, såklart att det är gulligt att många bryr sig, men det är verkligen frusterande. värst är min svärmor, hon ringer flera gånger om dagen....alltid med någon "jättebra" anledning men jag vet ju att det är för att hon vill veta om något är på gång.

Var det gäller att hålla igång så har jag varit ganska aktiv hela graviditeten med vattengympa, gravidyoga och promenader. Har varit förvånansvärt pigg nu på slutet men det tycks inte spela någon roll. Skänker en tanke till alla gravida på övertid som även mår dåligt fysiskt...med foglossning eller liknande. Det bli ju dubbelt lidande!

Kram på er underbara människor!

Jag blev igångsatt som förstföderska och det var inge kul. För det första kände jag mig snuvad på upplevelsen att "nu kör det igång" utan det blev ok, då skriver vi in dig så ska du bli mamma idag. Iofs en detalj men sen var det segt. Födde i Lund där man gav stimulerande gel "därnere"(och i mitt fall gjorde det ondare än något annat under hela förlossningen). Brukar gå igång på 1-2 gelomgångar men hände alldeles för lite så fick tre gel innan värkarna var igång riktigt. Så jag låg där från måndag kväll till onsdag förmiddag... Allt var dock smidigt, kände mig trygg hela resan så att säga och när lillen kom så var de där långa timmarna som bortblåsta! Kände hela tiden att kroppen jobbade med mig så vad gäller att bli igångsatt så var den liksom med på noterna ändå...

lycka till!