Svårt släppa taget?

Hej!
Jag och min man valde att försöka bli särbo eftersom mina barn störde honom och jag inte kunde hantera hans otrohet.
Under våra korta månader som särbo märkte jag att han hittat en annan, vi skilde oss och sakta fick jag ett eget liv igen.
Nu har jag sedan ca 1 års tid fått ordning på mitt liv, bor fantastiskt, har god ekonomi och trivs med livet, fast jag har inte haft tid att "leta" efter nån att mysa och kramas med.
Min exman och jag har god kontakt och tar gemensamt ansvar för vårt gemensamma barn, vad jag inte riktigt klarar är att han ber mig ta vårt barn för att åka till kvinnan han träffade när vi var särbos.
Det känns som att jag underlättar hans särbo-liv med denna kvinna som han valde före mig.
Jag vill inte ha honom tillbaka men ändå blir jag ledsen och förbannad.Det hör till saken att när de tydligen hade det trassligt så ringde han mig mitt i natten och jag hämtade honom och körde honom hem, han försökte då stöta på mig och ville att vi skulle ha sex.
Jag har inte varit med en annan man på evigheter och ville gärna ha närhet, samtidigt som jag vill kräkas över att han fortsätter sin otrohet. (nu fick han ju inte sin vilja fram ändå)
Hur ska jag kunna komma vidare?
Jag tar gärna vårt barn även om jag vet vad han ska men varför mår jag då dåligt?
Hans liv är ordentligt trassligt med den här nya kvinnan som har svårt sjuka barn, hennes far är djupt religiös och hon har nån ledsjukdom och varken han eller hon har presenterat varandra för släkten trots att de har varit ett par i snart2 år.
Jag blir inte ens skadeglad, jag blir bara ledsen. Och det förstår jag verkligen inte.
Hur i hela friden går jag vidare????