Pyret knuffar och knör numera vääldigt långt ner tycker ja!
Känns nästan som att den knuffar mig, hm.. "ut genom hålet" ? ibland..Mycket obehagligt är det :)
Kan det vara så att den lilla fixerat sig?
Är förstföderska så undrar av ren nyfikenhet :)
(är i v35)
jag kan inte minnas att det märktes att bebisen hade fixerat sig. bm berättade för mig när bebben hade lagt sig "rätt". Vilken vecka är du i?
oops, såg nu att du va i v. 35. Spännande, då tittar bebisen ut när som ju!
Ja nu är det inte långt kvar :) Nervöst!
min har just blivit ruckbar, alltså på väg till fixering. jag har kännt mig väldigt kissnödig. ibland ilar det där nere.. men inte så ofta.. har känns ett tryck neråt ganska mkt.
Det ilar ganska mycket, och det känns annorlunda när man går...
Känns som ben mot ben ibland...
Ungefär så kände jag när bebisen fixerade sig,det misstänkte jag och sa till BM det så hon kände efter o höll med.
Det var då några veckor sen jag kände så.
Men idag kände jag ingenting av det för jag blivit van vid det så jag tänker inte mycket på det som jag gjorde när jag kände det första gång...
Önskar dig lycka till.
Vill bara tala om att fixering påverkar inte förlossningstart...
Man kan ha bebisen fixerad flera veckor innan förlossningen.
Ja, det känns ungefär som du beskriver. Ingen expert, men din bebis ligger säkert med huvudet neråt, för jag känner likadant som du, o min bm sa att lill* ligger med huvudet ned, men tyvärr betyder det inte att den kommer snart, de kan ligga så i flera veckor.
Men trolgtvis ska du inte gå över tiden, mitt första barn kom v 39+3, o hon fixerade sig ganska tidigt
Okej, spännande att höra vad min bm säger vid nästa besök..kanske känner jag rätt då :)
Jag kände ingen direkt skillnad när hon hade fixerat sig förutom när hon rörde på huvudet, det kändes ordentligt, gjorde ont. Hade foglossning vilket kanske bidrog till smärtan.
För mig var det ingen skillnad. Jag fixerade mig redan i v 32 med min andra graviditet, men var som sagt inget jag märkte av 
Bebbein kom ut v 38.
Ibland fixerar sig bebisen inte förrän man är på förlossningen!
Lycka till!!
Är på BF +13 och min bebis ligger med huvudet nedåt, men ej fixerad, den här helt rörlig.
jag märkte ingen skillnad när den fixerade sig...
jag märkte inte heller någon skillnad från dagen innan till den dagen då han hade fixerat sig...
Jag tyckte det blev lättare att andas
Sen ilade det mer ner mot benen när de fixerade sig.
Igår sade min barnmorska att bebben är ruckbar. Jo, det känns som stickningar och ilningar ilångt nere. Om jag sitter och bebben hickar så känns det nästan att huvudet studsar mot sätet :) så lågt är det... Om det blir fixerat vet inte eftersom jag är omföderska. Med första barnet var det fast i v35
Jag har känt av fixeringen ordentligt, här kommer min berättelse.
I torsdags va jag hos BM och hon kontaterade att huvudet va "ruckbart". När hon bad mig andas in och sen ut för att känna på huvudet, ilade en smärta genom kroppen, och det kändes jätteobehagligt.
På kvällen, samma dag fick jag som menssmärtor i magen, och bebisen rörde inte längre på sig lika mycket. Hela veckan innan har han bökat och sparkat flera timmar i rad med tydliga rörelser utanpå magen, men nu kände jag bara av honom ett par gånger om dagen, och då mest som små "puffar".
I fredags började det ila i underlivet, och det högg till då och då, och några gånger fick jag sammandragningar och magen blev hård som en fotboll. Fortfarande mindre fosterrörelser, och jag blev orolig faktiskt. Jag kissade flera gånger i timmen, och va även och gjorde nummer 2, 3 ggr i fredags, tillskillnad från innan då jag haft tur om jag tömt tarmarna 2 gång i veckan! På kvällen låg jag i soffan och läste på Google om fixering, då plötsligt började lillkillen hålla låda i magen och rörelserna ökade igen och jag såg utanpå magen hur han sparkade och bråkade.Efter ungefär 2 timmar avtog det lite grann, men då märkte jag att han vänt på sig och har nu rumpan åt höger istället för vänster. Samtidigt kände jag riktigt hur han åkte ner i bäckenet. Magen skönk framför ögonen på en, och jag kände hur jag kunde börja andas normalt igen. Tidigare har jag haft svårt att andas, då det har känts som om lungorna suttit i halsen, och minsta lilla böjelse så har jag fått sura uppstötningar. Nu kändes det plötsligt som en befrielse. Jag kände mig mycket lättare och smidigare. Har vaknat flera gånger inatt och vänt på mig utan problem och känsla av tyngd, och när jag klev upp ur sängen gjorde jag det utan att ta stöd i nåt. Tog en rask promenad med hunden idag och blev förvånad över hur mycket lättare det var att gå, utan att känna sig andfådd. Strumporna fick jag på mig också, utan problem!
Nu är det alltså lördag och jag har varit uppe ett par timmar. I skrivande stund känner jag små små rörelser i magen. Inga ilningar eller annan konstig känsla...
För mig har det ilat något otroligt när bebben fixerat sig, direkt jag står upp känns det som om han kan titta ut :P