Girlinthecity skrev 2010-05-14 09:50:42 följande:
Som du själv skriver såär det ju en reaktion på vad som hänt, så bli inte agr (även om det naturlitvis inte är ok att slåss) men ignorera det inte heller. Lägg energin på det positiva istället, överrös med beröm när han är gullig mot lillebror och gör honom delaktig så gott det går. Tycker han om böcker? I så fall kan ni ju läsa medan du ammar.
Visa HUR han ska göra istället för att prata om hur det INTE ska vara, och som sagt massor av positiva ord och beröm. Se till att han får egentid med både dig och pappan. Dessutom har det bara gått två veckor, snart har han vant sig vid den nya situationen. Lycka till!
Jag har haft stora problem med mitt äldsta barn sedan hon fick två småsyskon för två månader sedan. Jag har överöst henne med beröm, läst medan syskonen har matats, men ändå har hon fått raseriutbrott dagligen. Igår kollade jag runt i olika trådar på FL och dina ord som du skrev verkar hjälpa: "Visa HUR han ska göra istället för att prata om hur det INTE ska vara". När hon hoppade bredvid bebisarna i sängen i dag, så sa jag att hon kan hoppa på golvet, när hon började slå dem sa jag att hon kan klappa dem mjukt, jag sa inte ett endaste INTE, och det fungerade verkligen.
Machapuchare skrev 2010-05-14 15:30:47 följande:
Krama, krama, krama! Visa att ni fortfarande älskar honom. Prata med honom om att ni blir ledsna när han slåss.
Kom ihåg att det här är jobbigast för honom. Och att han inte gör det för att "djävlas" utan för att han inte kan komma på något annat sätt att visa sin frustration över en jobbig tid.
Försök hjälpa honom att hitta andra alternativ till att få utlopp för sina arga känslor. Kanske han kan gå ut och skrika högt, banka på en kudde eller liknande? Förklara att det är normalt och helt OK att bli arg men det är inte OK att slåss. Bekräfta hans ilska genom att säga "jag ser att du blev arg och förstår att det är något som inte känns bra. Kan du försöka förklara vad det var som hände/ hur det känns/ vad vi kan göra för att det skall kännas bättre?"
Jag tror på att prata med barnen. Ignorera dem ger inga bra resultat i längden.
Dessa ord hade jag också i tankarna i dag:
"Försök hjälpa honom att hitta andra alternativ till att få utlopp för sina arga känslor. Kanske han kan gå ut och skrika högt, banka på en kudde eller liknande? Förklara att det är normalt och helt OK att bli arg men det är inte OK att slåss."