Ett bra och lyckligt förhållande kräver arbete. Det vanligaste misstaget är att man bara låter det rulla på. Speciellt om man har barn. Och så tänker man att "det där ordnar sig senare" eller "att man skall ta tag i det när barnen blir lite större". Så man knallar på som vanligt. Jobbar, hämtning/lämning, träningar, hemmet som man kämpar för att försöka få likna något ur "Hus & Hem". Sedan skall man hinna med den sociala biten med gemensamma vänner, kompisar och kollegor. Till det kommer alla krav på att man skall vara framgångsrik, göra karriär, ha status och alltid ha tid för alla beslut som måste tas. Plötsligt befinner man isg Firma Familjen AB. Det går några år och man upptäcker att man under de senaste åren har levt parallellt med varandra. Någonstans på vägen har man tappart bort varandra och man leverer i något som snarare kan kallas som ett kompisförhållande istället för enn relation mellan två personer som älskar varandra.
För att inte hamna där så krävs det att man inte glömmer att satsa på det egna förhållandet. Det är allt från att visa äkta ömhet mot varandra. Att säga varma ord. Saker som "vad du är vacker idag" eller "wow, vad snygg du är". Det kan låta banalt men grundar sig i att man visar att man fortfarande uppskattar sin partner och visar hur glad man över att man är ett par. Det behöver inte vara något avacerat. Bara den där lilla saken i förbifarten som visar att "jag ser dig och jag gillar fortfarande vad jag ser".
Egentid tillsammans är också viktigt. Hur många är det som verkligen har heft egen tid tillsammans med sin partner under en längre tid än några timmar för att gå ut och äta en middag eller gå bort på en bjudning. Det kräver ofta en längre tid innan vi landar utanför våra vardagliga roller som mamma/pappa i en familj. Vi måste få tid att varva ned innan lugnet infinner sig och man ser sin partner med de ögon man en gång såg han/henne med. Visst, barnvakt, avstånd, ekonomi mm gör det svårt att "rymma iväg" sådär. Men man blir förvånad hur lätt det kan vara om man verkligen gör ett försök genom att lyssna runt bland vänner, kompisar och bekanta där man förklarar att ändamålet är att vårda det egna förhållandet. De flesta ställer upp, om väl med möjlighet till gentjänst. Men allt har sitt pris. När det gäller ekonomin så behöver det inte bli så avancerat. Det kan räcka med en 48 timmars kryssning eller likn. Det viktigaste är att komma bort från det inrutade vanliga livet för ett par timmar där man kan ägna sig helt åt varandra utan att behöva tänka på barnen eller barnvakt som sitter och väntar (och tickar pengar). Och glöm inte - glada föräldrar har oftast glada barn. Så mycket börjar där.
Om man nu känner att det där borde vi har gjort för länge sedan och nu är det för sent? Tänk om. Det är nästan aldrig för sent. Däremot kan det vara en bit att ta igen. Och förvänta er ingen underkur som ändrar allt på ett par dagar. Det tar tid att vända skeppet. Och det känns ibland ovant och krystat i början. Men med tiden så märker man en skillnad till det bättre. Om man kombinerar det med att en kväll i veckan stänga av TV:n och äta en sen middag ensamma och prata som man gjorde förr så kommer ni upptäcka hur mycket man egentligen uppskattar den andras sällskap. Låt samtalet ta den tid den tar. Om ni känner är färdiga på et timme, fine. Om ni upptäcker att klockan är långt efter midnatt, ingen fara. Det viktigaste är ni återupptäcker varandra i förhållandet och känner att ni faktiskt kan ha trevligt tillsammans på tuman hand.
Ett långt förhållande bygger på kärlek, förtroende, kamratskap, tillit och respekt. Dessa faktorer kan variera i styrka under årens lopp men de får aldrig sina. Därför är det viktigt att man båda lämnar sin roller som mamma/pappa då och då fokuserar på kvinna/man rollerna. Det kräver sitt jobb med resultatet är allt värt.
