Precis köpt hus, men nu vill jag göra slut!!

Nej inte jag iaf

haha...tack för svaret. skönt för dig.

Jag har en vän som gjorde precis likadant. Han och hans fru var väldigt fram och tillbaka under många år men bestämde sig sen för att satsa rejält en sista gång och de köpte ett hus. Efter några månader insåg dom att det inte gick men då visste dom ju säkert att det var det bästa för dom båda och att dom verkligen gjort allt. Idag bor dom isär och mår jättebra, jag har inte hört något om att folk pratar illa om detta.

tack för ditt svar. Man känner sig på nåt sätt så otroligt misslyckad när det blir såhär. är så rädd för vad folk ska tycka i en liten stad som denna. det pratas en del. Javet, man borde inte bry sig men tyvärr så gör jag det...

så skulle de bli om jag skulle vilja bryta upp vilket jag funderat på ibland. Men det är som du säger krångligt, många skulle bli arga på mig och det skulle kosta mycket.

Trist läge,, men kan det inte vara så att du har fantiserat upp en fantasibild om hur det skulle bli i nya huset.. och så blev det inte som du hade tänkt dig.
(Det är ju inte ofta det blir menar jag... ;)..)

Man kan ju vara rätt bra på att se saker som man ser fram emot i ett rosaaktigt skimmer. Testa att ge det lite tid... speciellt om ni har barn vilket inte framgår här.

Lycka till!

Så du bor hellre kvar och är olycklig än att förarga folk och förlora lite pengar. Vad är mera värt?

du har absolut en poäng där....jag vill ge det tid men vi går varandra på nerverna, ville inte att det skulle bli såhär. Vi har inte barn iallafall så det e ju en sak mindre att oroa sig för. fundrear på om vi skulle ta en paus, sa det till en kompis å hon sa att hon inte tror på pauser, antingen e man ihop eller inte. Jag kunde inte annat än att hålla med henne lite...vad tycker ni?

Jag håller med. Pauser är lika med göra slut i min värld, det är bara ett sätt att dra ut på det oundvikliga. Eller så blir man ihop igen för man har glömt allt det dåliga och har det bra i ett halvår och sen gör slut. Fast det är min version, finns säkert andra :)

Din kompis låter precis som jag! hihi...
Men som jag skrev tidigare... ni kanske hade en bild på att allt skulle bli perfekt med huset. Men ett förhållande blir ju inte bra på en natt.
Testa att överraska honom med nåt du fantiserade om iochmed att ni flyttade in i huset. (Jag snackar inte sex här) Gör en fika på altanen.. fixa i rabatterna eller gör iordning ett rum så det är färdigt.

Det är ju påfrestande att bo nånstans där det inte är riktigt klart heller.

Det här med att gå varandra på nerverna är ju en klassiker, och oftast har båda taggarna utåt och vill bara bräcka den andres elakheter...
Testa att ta bort taggarna och våga vara svag och säg hur du känner:

-jag känner att vi bara retar upp varandra. Hur ska vi kunna få det bättre?

Kommunikation. Vem vet,,, han kanske är jätteledsen för att du inte verkar trivas.
Och jag vet att jag är en sån som tycker att det är lättare att vara arg än att visa att jag är ledsen.

Good luck!

jag har varit så dum =) levde tillsamman med min dotters pappa då sedan jag blev gravid med henne gick hela frhållandet utför men vi skulle ju ha barn så vi va ju tvungen att hålla i hop. hon föddes förhållandet blev inte bättre men fortfarande samma inställning "vi måste" i juli 2004 köpte vi vårt hus i en by som jag visste att jag inte trivdes i men det va billiga hus där. sep 04 flyttade vi in. nov04 flyttade jag ut då stod jag inte ut längre hade dess utom blivit uppöver öronen förälskad i min nu varande man =), mitt ex bor kvar i huset med sin nya sambo

Min kompis gjorde så. Deras förhållande var definitivt på väg utför, men det var som att båda två inbillade sig att det skulle bli bättre om de bara flyttade till något större (bodde trångt i lägenhet med två barn innan). De köpte hus, hennes pappa hjälpte till och helrenoverade hela huset under några månaders tid, det gick ytterligare ett par månader och sedan flyttade hon till en egen lägenhet. Mannen bodde kvar i huset tills han gifte om sig.

Det är nog vanligare än man tror att par försöker "lappa ihop" förhållandet genom ett gemensamt projekt. Nytt boende, renovering, bebis, byte av stad, osv. Och när projektet är slut så inser man att förhållandet är kvar på samma ställe som före projektet.

Var ärlig mot dig själv. Det blir säkert jättetrassligt med många jobbiga känslor- men det går över. Helt säkert går det över och du ger dig själv en ny chans. Vips sitter du annars med barn och då är det kört. Då ska du dras med en exman och umgänge med barn och det är något du ska undvika. Ta smällen nu, du ska se att folk slutar prata ganska fort. Lycka till!

man kan ju alltid köpa nytt hus om man vill och har kvar hälsa och vet, hamnar du på behandling av dålig liv, eller får nåt sjukdom är det kört  med eller utan hus???

tror att jag skulle välja hälsa och min egen välmående framför några byggnader???

man kan ju hitta tilbax också sen eller hitta en nytt kärlek och må mycket bättre...

det är inte lätt, men ta dig samman och fixa detta nu...
drojer det blir det bara värre

en som vet...

Tack för alla svar. Sitter och vet inte vad jag ska ta mig till. Vet att han kommer bli så fruktansvärt ledsen och jag vet ju inte ens om jag vill att det ska ta slut egentligen...ibland vill jag men innerst inne hoppas man ju att allt ska bli bra. Anonym K - jag tror allt du skrivit hittils har stämt klockrent på min situation och visst bildar man sin egen bild av idyllen:) har mycket att tänka på men nu får tankarna försöka vila tills imorrn för nu lägger jag huvudet på kudden:)

Testa att bo på varsitt håll tre-fyra månader? Dubbla boendekostnader men det är det väl värt om ni får lite distans till varandra och hittar er själva igen. Då vet ni ju om ni ska reda ut det och leva tillsammane eller så skilda vägar.

Herrejäklar vad korkat!
är du 20 år eller va fasiken tänkte du på?

Varför så hemskt att pröva bo isär ett tag? Min kompis hade det jättetufft efter första barnet och de provade flytta isär under knappt ett års tid. Under den tiden hittade de tillbaka till varandra (men mycket jobb från bådas sida). Nu har de två barn och hus och hela kittet och är så glada över att de flyttade isär när det var riktigt jobbigt och att de lade ner den tiden på att finna varandra igen.
Om du vill är det väl värt att prova iaf. Om du inte vill är det en annan sak, då finns ju ingen anledning att stanna.

Hej!

Jag har gjort något liknande för några år sedan. Förhållandet gick väldigt upp och ner, mådde pyton under en väldigt lång tid, men trodde självklart inte att det hade med förhållandet att göra, vi hade det ju så bra! (not). Så för att "rädda" situationen och ett försök till att bli lyckliga förlovade vi oss och flyttade till en stor fin lägenhet centralt i stan.
Förstod efter bara några veckor när vi flyttat in till lägenheten att det är ju i förhållandet felet ligger! Så vi gjorde slut, han flyttade ut och jag bodde ensam i den stora lägenheten i 3 månader tills uppsägningstiden gått ut.
Kontentan är att man kan lura sig själv väldigt länge! i 2 år lurade jag mig själv att han var den rätte, i 2 år av mitt liv!
Nu vet jag inte riktigt hur ni har det i erat förhållande. Men sak är säker. Jag har aldrig någonsin ångrat mitt beslut!

Nu bor jag tillsammans med min drömman i en etta och är hur lycklig som helst!
Man känner det man känner och det är oftast rätt. Tyvärr:(