svärmor driver mig till vansinne
Är riktigt förbannad just nu.
Är så sjukt trött på min svärmor. Hon driver mig till vansinne. Vet inte ens vart jag ska börja.
Jag och min sambo har varit förlovade i snart 3 år och jag är min sambos första flickvän. Vi båda är 24 år.
I början när jag träffade hans mamma så pratade hon mycket om andra, släktingar, vänner osv.. saker som man bara inte kläcker ur sig. Har inte brytt mig så mycket om det föränns nu på sistonde. Hon har börjat snacka skit om min sambos lillebrors flickvän, att hon är så ful, jobbig etc. Lillebrodern och hans tjej är 4 år yngre än oss. Började då fundera lite: hm, undrar vad hon säger om mig. Men mot mig är hon trevlig och har sagt till min sambo att "först är bäst" om oss flickvänner och menat mig. och hon är urgullig när vi väl ses.
För två veckor sedan va vi ute på fest med våra vänner inklusive lillebrodern och hans tjej. Då han blev riktigt full och odräglig och han och jag började tjafsa om att han skulle lugna ner sig lite. Då skriker han rakt ut i ansiktet på mig saker som hans mamma, min svärmor sagt om mig.
tex
då både jag och min sambo pluggar heltid så har vi begränsat med pengar. jag jobbar dock extra och är snart färdigutbildad ssk. köpte förra månaden byxor och jacka till min sambo för 4000kr, då han står för hyran, mat, bil, osv så står jag för räkningar och allt utöver. tyckte han va värd detta då han inte kan unna sig så mycket i månaden. då har svärmor tydligen sagt att jag bara köper en massa saker till min sambo för att jag har dåligt samvete för något och börjar spekulera i det. förra månaden va jag hos en nära killkompis och hälsade på, och det fick hon väll reda på, och menar nu att jag varit otrogen med min killkompis och försöker "köpa tillbaka" min sambo :S ?!?! tillägga att jag ALDRIG skulle göra något mot min sambo, och min killkompis och jag är så nära vänner, dessutom har han tjej.
sen fick jag reda på en massa andra saker, att om vi skulle skaffa barn så skulle det inte ens va min sambos, att jag aldrig gör någonting, att jag är jobbig, osv.
lillebrodern kom på sig själv och började gråta, han fick så dåligt samvete och sa själv att det inte va meningen att jag skulle veta allt det där.
jag blev så sjukt ledsen. gick hem från festen..
dagen efter frågade vi henne om det där, men hon bara -nnäää, vadååå?
saken är den att jag VET att hon sagt det där. jag sa då till henne att: det är bara en massa jävla skitprat hela tiden. och hon lika dum och ser ut som ett frågetecken.
jag vill tycka om henne men kan inte. försöker bita ihop för min sambos skull. han tycker eller säger inte så mycket om det här, det sårar mig också.
vi planerar nu smått och jag bävar inför den dagen vi ska berätta det för min svärmor. jag ska dock inte låta henne såra mig, isåfall går jag därifrån och går inte tillbaka. duger det inte nu ska det inte göra det sen heller när bebis kommer.
sen ringer hon och pratar med min sambo emellanåt och snackar skit igen om lillebrodens tjej, osv. vad gör man?!?! gud, skulle mamma hålla på sådär slängde jag på i örat på henne. bete sig som en skitunge, nä tack.
tur att vi bor 27mil ifrån varandra!!