Jag känner inget för min bebis, tycker mest han är jobbig =/

Ge han till mig ist, har så mkt kärlek o ge jag =)

Antingen har du fått en förlossningsdepression och behöver proffessionell hjälp eller så är det så att kärleken kommer krypandes och succecivt blir det mer och mer och tillslut har du fått mammakänslorna för honom, vilket inte är något konstigt eller ovanligt. Kontakta BVC tycker jag.

Ta och prata med din BVC.. Det låter lite som en förlossningsdepression..

du ska nog kontakta din BVC o berätta hur du känner så att du kan få hjälp, för de e ju inte normalt att känna spå när man nyss fått barn.

Hej!

Vad bra att du skriver här för då är du ju medveten om att det inte måste kännas så. Det finns andra sätt att känna inför sitt barn.

Var absolut inte rädd för att prata med BVC. Dom är till för att hjälpa dig och ditt barn. Du är inte hemsk eller en dålig mamma utan du skulle behöva lite stöttning igenom detta.

Har du kontakt med BVC? Jag har en tvåveckors-tjej och på vårt första möte med dom så sade hon att man absolut inte ska skämmas om man mår dåligt, känner att man inte orkar, är ledsen osv. utan då ska man prata med dom. Dom är vana vid sådant!

Kram!

Det tog tre månader innan jag kände kärlek för mitt första barn. Han sov inte heller så mycket. Skrek mycket med.  Det är ju en stor omställning att få barn. Det är verkligen inte alltid kärlek vid första ögonkastet och rosa fluffga moln. Berätta hur du känner dig för bvc, de är där för att stötta. Det känns hemskt nu, men det kommer att bli bättre. Mitt första barn fyller snart 13 år och är det allra bästa jag har tillsammans med hans tre syskon som kommit efteråt.

Känn inget dåligt samvete. Detta drabbar många. Det blir bättre ! Kram!

Det är mycket som gör att man kan känna som du gör - bara den extrema tröttheten, amningen och hormoner i olag kan få en att tappa gnistan helt. Men jag håller med, kontakta barnmorskan om detta. Troligen går det över snart, du har ju knappt hunnit lära känna lillen ännu!

Hur kan man svara så. Här öppnar TS sig och försöker få råd och hjälp och du svarar så. Det handlar ju inte om att ge bort honom, utan att TS behöver få hjälp med att ta sig till sin lille son och knyta an. Detta är mycket vanligare än man tror. Tycker att detta svar var rent ut sagt förjävligt.

TS. Känner så för dig. Har inte själv varit i denna situationen så jag kan inte sätta mig in. Men kan säga att detta inte är helt ovanligt, speciellt när den lille inte sover så mycket och skriker en del. Kanske gör han det för att han känner att allt inte är bra. Skriker han lika mycket när han är med pappa. Du skulle kanske behöva få sova ut någon dag så du får samla lite krafter. Tycker absolut att du ska prata med din BVC sköterska. Hon finns för att stötta och hjälpa. Det finns även psykologer som är kopplade till BVC som kan vara jätte bra att få prata och ventilera med. Du har ju själv kommit till insikt med att du känner så här, vilket är jätte bra och ett stort steg i rätt riktning. Ring din BVC och berätta hur du känner.

Du är absolut ingen hemsk eller mamma för att du känner så här, men du behöver hjälp med att knyta an till din son.

Hoppas allt går bra. Tänker på dig.....

Hur gör ni på helgerna? Får du sova ut då? Sömnbrist kan definitivt göra anknytningen svårare.

...men du verkar ju behöva hjälp på andra sätt