Den/de som är vårdnadshavare för barnet är juridiskt ansvariga för barnet, dvs det är de som tar övergripande beslut (flytt, skolval, bankkonton, pass, sjukvård, etc). Man är också tvungen att vara vårdnadshavare för att få ut information från tex skola och sjukvård. Om pappan inte längre vill vara vårdnadshavare, och skriver under papprena för det, så är det du som ensam får ta alla beslut och ensam får skriva under alla papper för barnen.
Den del som inte har med juridik att göra, är umgängesbiten. En förälder kan när som helst vägra att träffa sina barn, det finns ingen lag som tvingar en förälder att träffa barnet. Det finns inget straff för att man vägrar träffa sina barn. Oavsett om föräldern är vårdnadshavare eller inte så är det enkelt att säga upp all kontakt med barnen.
Sedan har vi den ekonomiska biten. Föräldrar måste alltid försörja sina barn, oavsett om de är vårdnadshavare eller inte, oavsett om de träffar barnen eller inte. Det går alltså inte att komma undan underhållet genom att sluta träffa barnen.
Ibland så säger mammor/pappor i ren frustration att de minsann aldrig mera tänker träffa barnen, att barnen inte finns för dem längre. Oftast handlar det om att det är starka konflikter mellan föräldrarna och att den ena inte orkar längre (eller helt enkelt försöker köra med mental utpressning mot den andra föräldern för att få igenom sin vilja). Om du tror att pappan kommer att ångra sig imorgon så kan du ju vänta ut honom. Om du tror att han faktiskt menar vad han säger så kan du ta kontakt med Familjerätten (på kommunens socialkontor) så att de kan hjälpa er att skriva under papper på att han avsäger sig vårdnaden.