Tandborstning till varje pris?

Jag kan hålla med dig till viss del. Jag tycker själv att tandborstningen är oerhört viktig. Men som du säger, inte till vilket pris som helst. Här har vi en grymt trotsig treåring som kär "it´s my way or the highway".. Så vissa dagar så struntar vi helt enkelt i att borsta en dag. Jag känner precis som du, att det fortfarande ska vara roligt. Precis som med mat eller vad det nu kan tänkas.

Jag anser att vissa strider måste en förälder vinna, däribland tandborstningen. Jag förklarar för mina barn att "antingen så gapar du och vi borstar tänderna snabbt och lätt, eller så får jag göra det mot din vilja och då gör det ont" Detta har jag gjort sen det var ca 2 år, och de provar några gånger, sen lär de sig att mamma hade rätt och det inte är någon idé att tjaffsa imot.
Man har många strider som förälder, men barnen kan inte heller vinna alla. De som är extra viktiga är jag benhård på.
"Om du inte kan få hem en 3 åring från lekplatsen, hur skall du då kunna få hem en 15 åring på kvällarna" tycker jag är ett bra citat.
Det är föräldrarna som bestämmer!

Hmm, jag tycker inte att det är OK att det gör ont. Att släpa med sig sin 3-åring från lekparken gör inte ont, det är bara att bära iväg barnet. Att köra runt med en plastpinne i munnen kan göra skitont.

Min två-åring förstår inte "antingen gapar du eller så gör det ont"-hot. Men när hon blivit såpass stor att det går att resonera med henne så kör vi nog en annan taktik än "lyd eller få ont"

Jag måste faktiskt hålla fast min ett-åring vid tandborstningen ibland. Jag känner mig som universums uslaste mamma. Men om han börjar gnälla och vägra ens innan vi har börjat med tandborstningen så kan jag inte göra så mycket annat ju. En ettåring måste man ju söva innan man lagar tänderna. Han skulle ju bli så traumatiserad så jag vet inte vad! Så hellre borsta tänderna än att borra i min älsklings små tänder och få honom att hata tandläkaren för all framtid!

Man tar ju inte i så de får speciellt ont de gånger de trotsar, men jag borstar ändå, fast lösare. Om man nu tex har barn som alltid vägrar, hur sjutton skall man få dom till att borra sen då? Det är bara att skjuta problemen framför sig.
Sen får det inte brukas våld, men det är skillnad.
Citatet om 3 åringen gäller i så många samanhang, det är ju bara ett exempel med lekplatsen. Men striderna blir inte mindre och inte lättare ju större barnet blir, därför är det viktigt att stå på sig som förälder!

Jag tycker inte heller man kan driva det till vilket pris som helst för då går ju kvällningarna åt skogen. Vi brukar ta in tandborsten med tandkräm till barnen då istället när det krånglar vilket fungerar för det allra mesta men går inte ens det så får vi helt enkelt låta bli den gången. Om det är rätt eller inte kan man resonera om hur länge som helst men motfrågan jag ställer mig är om det är bättre att få ett barn som sedan skriker som besatt och inte kan sova? Eftersom vi har tvillingflickor som sover i samma rum än så länge påverkas ju tvillingsystern också och kan med andra ord inte sova. Hur det skulle bli med sonen som är 8 mån vet jag inte, för det mesta sover han hårt och dessutom har vi hans spjälsäng i vårt sovrum som är så långt det går att komma från tvillingarnas rum men i förlängningen kan jag absolut tänka mig att det skulle kunna göra så att sonen vaknar också och då sitter vi där med 3 ledsna barn varav 2 som vill sova och 1 som vägrar och bara skriker. Det är inte värt det tycker jag i alla fall.

Jag borstar tänderna på mina barn två gånger om dagen. Det kompromissar vi inte om.

Men om du borstar lösare så blir det inte o r d e n t l i g t, app app, app! Men då komprommisar du ju ändå. Att man inte sitter på ungen behöver ju inte betyda att man inte tar kampen. Nu har jag en dott som har fina tänder, älskar att borsta dem, låter oss göra det ordentligt och dessutom gladerligen visade tänderna för tandtanten vilket gjorde denne mycket förvånad och mer välvilligt inställd. Så helt miserabel som förälder kan jag nog inte vara även om jag verkar tämligen ensam med min syn på detta. Jag tror att det är få barn som alltid vägrar trots att man fortsätter att med alla ANDRA medel få barnet att borsta. Min erfarenhet är i alla fall att trägen vinner, dvs jag.

Jo jag förstod att lekplatsen var ett exempel, så jag motexemplade eftersom att det är ett tillfälle då det är ganska enkelt och harmlöst att stå på sig.

Paradoxalt nog fick jag ett bra tips av denne tandläkare på hur jag skulle hålla barnet i knät med huvudet lutat mot mig och borsta, för att barnet skulle känna sig tryggt. Jag k

Jag har varit ganska tjatig med att alltid borsta på kvällen. är det en dag då det inte går så bra så borstar jag bara lite fort och nöjer mig med det. Jag har aldrig struntat i det p.g.a. protester, tror det skulle bli värre protester sedan då.
Oftast lyckas jag skoja eller fjanta mig så de vill borsta. sånt funkar bra på småungar.

Min dotter HATAR att borsta tänderna, hon är snart 1år. Så jag MÅSTE hålla fast hennes armar och göra så gott jag kan, annars får jag aldrig röra hennes tänder och jag vill vara sjukt noga med hennes tänder pga att min vänninas barn har haft 7 hål redan (barnet är 4år).