Vad är BÄST, landet eller stan, hus eller lgh?

Hej Lilith!

Det optimala tycker jag verkar vara att bo i lägenhet med stor balkong i stan. Dock med närhet till grönområden. Där bor man på vintern och sen har en sommarstuga på pendlingsvastånd som man kan mysa i från tidig vår till sen höst! Så slipper man skotta snö på vintern och kan ha en lagomt vildvuxen trädgård i stugan om man känner för det! Man har i alla fall bara en täppa att hålla ordning på och det räcker ju!

Fast det var ju det där med hästen hemma på gården... Det lät ju toppen! Där kommer problemet med att bo i stan, det blir så trångt på balkongen!

Häst på balkongen, det vore annars nåt
Kanske är det där idealet ja.

Annars är det intressant, alla som kommer hit blir så avundsjuka och vill bo här, och jag går och längtar till stan... aldrig är man nöjd...

Nu kanske Du inte har så mycket snö på vintrarna att skryta med som bor söderut... Så i Ditt fall är det väl bra! Nä, jag vet inte, har själv bott utomlands, både på vischan och i stan, men jag fick faktiskt lappsjuka till slut på landet. Längtade efter att kunna ta en promenad genom stan och känna mig lite osynlig och anonym... Det är på gott och ont det där, men i hjärteroten, där tror jag nog som Du tänkte en gång; Landet är bra härligt!
Hurdant hus bor Du i? Gammalt stenhus?

Jag bor på landet och har väl samma id´ér liknande dina. NÄr jag är ute på promenad med barnvagn och hun doch solen lyser så där himelskt vackert, det är alldeles tyst, ser några rådjur o.s.v. (ja, du vet hur det är.....) DÅ vill jag aldrig i mitt liv bo istan. Sen när jag är inne i stan och tar en go'fika någonstans och tittar på folk och ser hur bekvämt det verkar vara att bo i lgh, då vill jag bo i stan. Åtminstonde ett tag. Jag är veligheten själv. Vi har kommit på att vi ska hyra en lägenhet med uteplats i utkanten av en mindre stad. Tror att det kan passa in på allt man vill. Nära staden, man kan gå, men ändå nära naturen, litet hus med få grannar och en UTEPLATS!! Man slipper för mycket pyssel i trädgården samtidigt som man slipper känna sig inklämd i en lådlägenhet och kan strosa ut och in från lägenheten som man vill utan trapphus. Jag tror att om man är van att bo i hus kommer man helt enkelt att känna sig instängd i en vanlig lägenhet. Som ett djur i bur.

Åh, precis vad jag går och funderar på! Vi bor i en jättefin, stor lägenhet i stan i Stockholm med två balkonger och grönområden alldeles utanför. Men jag har ändå börjat fundera på att flytta till landet. Jag vet inte om min kille är lika haj på idén, då han när jag sa att vi måste åka ut i skogen och grilla korv någon dag, replikerade att dom har en grillplats på Reimersholme! (en ö i Stockholms innerstad) Född och uppvuxen på asfalten är han. Jag funderar främst på två saker. Är det lätt att känna sig isolerad på landet? Jag har stort behov av umgänge. Är det lätt som akademiker att få jobb? Vad säger ni som bor på landet?

Isolerad.... ja, man kan känna sig ensammast i världen dom dagarna man "bara" är hemma eftersom den enda man ser är postmannen. Men det är skönt också. Fast nu ska jag flytta till ett mellanting, behöver nog se lite mer "vardagsfolk" på dagarna. Ett hus i utkanten av stan med närhet ut till naturen. Låter perfekt tycker jag, hoppas det är det!

Jag bor på landet, ung. 1,2 mil från en halvliten stad (c:a 20 000 personer) o jag skulle aldrig vilja flytta in till stan igen! Trivs så bra i naturen, med tystnaden o lugnet. Skolan är liten, klasserna små, idealsikt för den dag vi får barn! Nej, landet ska det vara!

Sirlig: Nja, jag tycker inte att man är ensam. Man kanske inte träffar folk som man själv - i mitt fall 30-åringar med spädbarn - som det hade varit lätt att träffa i stan - utan andra åldergrupper och folk med andra sysselsättningar. Tex. fikar jag och bebin med en ensam granntant, hon är kanske 65, men vi har mysigt ihop och pratar om allt möjligt. Henne hade jag nog aldrig umgåtts med i stan.
En bonde som är 50+ brukar titta in på kaffe, honom hade jag heller aldrig stött på annars.
Jobb är det kanske svårare med - å andra sidan är huspriserna såpass mycket lägre på många håll att båda (om man är två) kanske inte behöver jobba heltid.

Jag tycker det är perfekt att bo ca 10-15km utanför centrum. Det gör vi nu..i en lägenhet precis vid havet och skogar. Härligt med frisk luft. Men det är bara en kilometer till affärer och tunnelbana. Funkar bra för oss. Men jag har många gånger funderat på att bo på landet, det verkar så mysigt men vet inte om jag skulle våga riktigt. Isåfall ett villaområde på landet som jag är uppväxt i. Men att inte ha några grannar låter lite kusligt...=)

jag är uppväxt i Sthlm, men när jag funderade på att skaffa barn flyttade vi ut på lamdet o d e d bästa jag har gjort.. skulle aldrig flytta in till stan med ungar..