någon som har en alkoliserad pappa??

japp här är en i samma sits. 26 år gammal med en 11 månders son.
min pappa är alkoholist och har supit bort både familj, eget företag och lägenheten så nu bor han ensam i en kollonilott utanför stockholm...
jag har lämnat stan för länge sen och försöker ignorera honom sågott jag kan i min vardag men det går naturligtvis inte till 100%. dessutom finns ju en del av mitt liv kvar där och antalet gånger man gråtit och svurit av besvikelse när man kommit dit på besök är oräkneliga.

så jag tror jag vet precis hur du har det!

Jag vet precis hur det känns.. Jag är 21 och ha en dotter på snart ett år. Min barndom är ett fiasko!

Jag är 21år och har två barn. Min mamma är och har varit alkoholist i 14år.

Hej.

Jag är 33 har en pappa som varit alkoholist sen i alla fall jag var 12.
Har själv en son nu som blir 3 i år. 

Tänker mycket på min pappa o så.

tack för att ni skrev,, idag är en dag som är förjävlig.. alla tankar.. jag vill ha svar på så mycket och jag blir toooookig. Varför i hela friden bryr han sig inte? vi hade dop för våran son och några dagar innan så så satt han hos min bror och sa att han ville köpa något bestående. Han kommer med en pekbok som inte kostar ett jävla skit, har dessutom skrivit inne i pärmen på boken att de va från morfar.. detta handlar inte om vad man ger utan hade ja vetat att han inte hade några pengar är de en annan sak men nu går ALLT åt spriten.. vad är det för fel???? nu har det gått två vexkor utan ett samtal och längre kommer de gå.. JAG HATAR SPRIT OCH ALLT VA DE INNEBÄR..

fortsätt gärna skriva, jag läser era svar

kram på er alla

Hej!!
Jag är 30år och har 3 barn 9, 7½ och 1år gamla....
Min far (föredrar att kalla honom gubben) har varit alkis sen han va typ 20år gammal men just nu är det värre än någonsin.
Vill du dela erfarenhet/tankar/funderingar så hör av dig!
Gubben har inte gett någon direkt present på flera år då allt går till spriten och kalas har inte varit på på evigheter då han inte kan köra bil för han är onykter... listan kan bli hur lång som helst. Mina barn vet knappt vem han är...
Har många gånger önskar livet ur honom för då hade MITT liv varit lättare!

Mammas alkoholism blev värre när hon flyttade ifrån min far för ett par år sedan och själv kunde bestämma över sin ekonomi.

Hon erkänner att hon är alkoholist. Säger att hon vill sluta men kan inte. Hennes sätt att döva ångesten. Frågade om hon inte fick desto mer ångest av supandet. Jo, det fick hon.. I höstas försökte hon ta livet av sig tre gånger. Jag hittade henne alla gångerna..

Vakade på IVA. Hjälpte henne på psyk. Hälsade på varje dag. Skötte hennes hem där mina syskon i tonåren bor. Skötte mitt eget hem. Tog hand om mitt barn. Jobbade heltid och var höggravid och stämplad som riskgraviditet.

Jag släppte till slut allt. Men alla ringer mig så fort det är något. "Kolla till mamma, hon mår inte bra". "Prata med henne". "Hon har tagit något". "Gör det".

Jag vet inte vad jag känner längre. Sista gången hon försökte ta livet av sig reagerade jag med ilska. Gör fortfarande... Hur kommer jag att känna den dagen hon verkligen tar livet av sig?

Min far nekar till allt, han vägrar erkänna att han är alkolist eller öht har gjort nåt fel i sitt liv. Allt är alla andras fel o alla andra är hemska människor men inte han.

Nu har han tyvärr blandat in en människa som inte borde få ta hans skit men är för svag för att säga nej.

Jag vet inte vilket ben jag ska stå på.... vill inte lägga nån energi på honom men den stackars människan som inte har bett om att hamna i hans våld vill jag hjälpa!!
vad gör man????

Hej!

jag fyller 22 och min pappa och mamma är alkoholist! pappas alkohol vanar vart värre med åren och man mådde dåligare och dåligare, men en dag fick det vara nog efter en rad av självmords samtal från han. både jag och min bror sa ringer du oss igen på fyllan så bryter vi kontakten sa vi när han vad nykter och faktist så har han inte gjort det något mer, han sitter och dricker i sin ensamhet mamma som är "ny alkoholist" alltså haft problem med det bara ett par år tar inte till säg vad vi säger. Men jag har också en son och jag har sagt att min son ska inte leva i sånna förhållande och dricker därför inte själv häller och inte min sambo häller. men ska vi åka och hälsa på min son mormor och morfar och dom är fulla så vänder vi i dörren. dom har rätt att träffa han MEn bara när dom är nyktra., det är dags för dej att börja leva ditt eget liv du kan inte ställa upp och hjälpa han mer för du kommer ändå inte få något tillbaka. tänk på dej själv och din familj så kommer du må mycket bättre.