Frihet kontra trygghet, vart går gränsen?

Jag tror de flesta håller med om att vi säljer vår frihet mot trygghet, säkerhet och välfärd.

Exempelvis säljer vi våran personliga integritet mot att få bli lite säkrare från terrorattacker när FRA lyssnar av internet. Vi säljer vår rätt att bestämma över våra kroppar, mot att låta staten ta hand om oss i sin trygga famn. Vi säljer våran rätt att bestämma över pengarna vi tjänar, mot att staten ska fördela dessa pengar så som staten tycker är bäst. osv osv

De flesta håller nog med om att vissa friheter definitivt bör säljas mot säkerhet, då vi inte kan leva i en anarki där rån, misshandel och mord är fullt tillåtna.

Men vart går egentligen gränsen för hur mycket frihet som kan tas ifrån en?

Vart säger man "Hit, men inte längre"? Ska vi övergå till ett övervakningssamhälle som t.ex Storbrittanien, där man sätter upp kameror i varenda gathörn för att "öka säkerheten för medborgarna"?

Bör vi gå mot fler förbud, eller färre?
Mer övervakning, eller mindre?
Vad gör oss egentligen lyckliga som kollektiv?

Personligen har jag alltid värderat frihet och självständighet framför trygghet och säkerhet, men vet att många inte håller med.