Svärmors HUND ett hot!

Jag kan väl också tycka att svärmor kan slänga upp hunden på ovanvåningen när ni är där och hälsar på. Det måste ju vara mer "synd" om hunden att behöva utsättas för din dotter som den är rädd för än för den att kunna ta det lugnt utom syn- och hörhåll från din dotter. Har du provat att lägga fram det ur den synvinkeln för svärmor?

Likaså när hon hälsar på er, då får hon ju acceptera om hunden inte är välkommen. Och samma sak där, synd om hunden att behöva vara ensam? Mer synd om den att behöva utsättas för sin rädsla kan jag då tycka. Förstår mkt väl att ni inte vill ha tuggade grisöron i er matta, skulle inte jag heller vilja ha, och då har ändå mina föräldrar en hund som jag formligen avgudar. Det gör de också men de tar inte med henne där det inte är accepterat. Då kortar de hellre ner besökstiden så hunden kan få vara i lugn och ro hemma.

Vad gäller hyra stuga ihop med henne så förstår jag att hon tar med hunden.
Lämna en hund ensam kan man göra i ett par timmar, inte en hel semester. Så där är ju valet inte så enkelt för henne. Valet ni kan göra där är ju att faktiskt inte hyra stuga ihop med svärmor utan att kanske hyra en egen isf.

Känsligt ämne husdjur och barn det käraste vi har

Hur tänkte ni när ni bokade en stuga med svärmor? Att hon skulle lämna hunden hemma? Känns som att ni skulle gjort upp den biten innan ni bokade stuga.
Det blir nog till att gå halva vägen var-låta hunden vara ute när ni äter då sitter ju barnen vid bordet. Efter maten kan hunden vara i angränsade rum.
Sedan kan ni ju även börja lära flickan hur hon ska umgås med hunden. Det komemr ju att växa upp tillsammans för det är orealistiskt att svärmor ska sälja hunden.

Jag hade sagt till sambon att jag inte åker med till hans mamma med vårt barn om förhållandena där inte är som jag vill ha dem. Sen hade han fått säga vad han ville till sin mamma det skiter jag i jag och dottern kommer inte komma dit. Hemma hos oss hade jag bara sagt att hunden inte är välkommen om jag inte ville ha den där sen får svärmor låta bli att komma om hon inte vill.

Semester hade jag inte bokat med någon som jag inte gick ihop med.

Vad säger din sambo om situationen?

Jättebra tips allihop! Amy- att vända på det- går nog bäst hem.
Svärmor har en syster som bor i dalarna som hon ofta hälsar på- systern älskar hunden och har haft honom med; med tanke på vår semester hade hon kunnat lämna den där.
Min man håller lite snällt med mig när jag tar upp det- men det stööööör mig att det alltid är JAG som ska ta upp det. Och han tycker nog inte det är så farligt, eller så vill han bara inte stöta sig med sin mamma. Förra gången när det slutade med bråk, så satt han mest tyst vilket kändes väldigt illojalt. Tills jag sa till honom när vi var ensamma att "det faktiskt är din dotter med, du vill väl inte heller riskera att hon blir biten"..först då fick han lite luft.

Vettig inställning.
Grejen är att svärmor är den som ställer upp som barnvakt när det behövs för hon älskar ju sitt barnbarn med.
Nu är jag så bitter så vill ju tillägga att det var min dotter som sattes i resesängen där hon kunde "sitta o leka" (innan hon började gå) så att hunden kunde röra sig fritt hennes lägenhet Förstår ni att det känns som att prata med en vägg när vi har så olika uppfattningar?
Kändes mkt märkligt när jag kom dit och hämtade henne. Så vill jag inte att hennes syskon ska ha det- får klara oss utan barnvakt om nästa samtal slutar illa.

Varför inte resonera, mötas på halva vägen var då istället för att starta en konflikt?

Jag tycker ni gör fel båda två.

Din svärmor bör se till att hennes hund inte kommer åt att bita barnbarnet, om det innebär att ta undan hunden, ha pli på den eller ha munkorg är hennes sak att avgöra.

Du bör se till att din dotter inte stressar hunden. Det är inte ett dugg svårt att lära sitt barn att "denna hunden får du klappa men inte denna". (Personligen tycker jag att en ettåring inte ska tillåtas krypa/tulta efter en hund som drar sig undan, och inte klappa själv, en vuxen som känner hunden ska sitta med och visa hur man gör. Annars kommer ungen att stoppa fingret i rumpan på hunden och få sig i bästa fall en puff, i värsta fall ett bett.)

Vi har inte hund, men svärmor har, jag älskar hundar, min man har växt upp med dem på heltid och jag på deltid. Svärmors hund är en snäll labbe. Aldrig att min son var ensam med hunden de första tre åren! Nu kan han leda hunden i koppel i trädgården under vakande öga av en vuxen, de kan leka lite - men det är till hundra procent vårt ansvar att se till både hund och barn. Men om jag föreslagit munkorg till hunden hade hon nog svimmat. Eller förskjutit mig. -)

(Jag lärde mig hundvett av en jägare, det var bra. Vi har vänner som har jakthundar och barn, de har regeln för sina EGNA barn att man aldrig går efter en hund som går sin väg och aldrig tar deras mat, och om de går in i sina burar så vill de vara ifred. Hundarna å sin sida vet att om de rör barnen så skjuter husse dem på fläcken. Alla är lyckliga.)

Måste bara tillägga att både mina hundar och min mammas hundar är trygga i att jag styr upp. Jag blir en naturlig ledare då och dom stressar av. Dom behöver inte fundera på hur dom ska säga till det lilla byltet att vissa saker inte uppskattas, det gör jag, samtidigt som jag lär vovvarna hur dom ska bete sig mot honom. gränser....