Linda

Så ung och sårbart liten står hon plötsligt där framför mig.. Parkeringen känns just då enormt stor..
Med ett ansikte och hud utan spår av livets sandpappriga sträva yta omfamnar hon min stormigt utsatta och erfarna..
Blygt och nervöst ler hon de vackraste snedaste leende jag sett, med en unik magisk smilgrop som får mig att tappa andan, hon får mig att känna mig varm..
Mörkret som finns runtomkring oss känns inte längre lika dunkelt, Generat står vi där i de mörkaste ljuset tills den djupa gropen i hennes kind sluter sig och läpparna formar sig till ett vackert .. Hej..
Hon den oskyldigt charmigt fina och blyga tar ett steg närmare mig fast hon igentligen redan känns för nära..
Hon plockar en vacker bit som omsorgsfullt puzzlats dit i en inbrotts säker mur.. som en kvävd tår som vägrats frihet i evigheter faller den nu ner på marken...
Hon står så nära så jag kan ta på kemin som dansar runtomkring oss och kramen som hon överumplande ger omfamnar mitt hårda med hennes mjuka som blir så fel i mitt hårda inre men känns ändå träffande rätt..
Hon, den unga oskyldigt fina känns genast yngre, Men kramen hon ger mig får henne plötsligt och oanat att växa och plötsligt känner jag mig så otroligt liten och skrämmande svag...
En aura av trygghet och ren skär ärlighet omfamnar den kallaste punkten i min själ.. isande vatten tinar i en mickrodels sekund och de smärtar i hela mig, varje cells kylda rum som varit stängda så länge, som varit förevigt förseglat öppnas sakta upp.. jag tillåter mig att visa mig svag...
Hon den oskyldigt unga fina kom med djupa andetag.. i iskall kyla som blåste och svepte in sin varma kärleksfulla livsånga in i mina ådror och jag... Ja jag gav..

Även om frosten fortfarande sitter där som ett ok, som ett stopp.. fortsätt blås, ge inte upp.. Jag vill vara där....