Opålitlig hund och svärmor som bagatelliserar!

jag hade inte åkt  till svärmor så länge hunden går lös. Ska jag åka dit med mitt barn skulle jag kräva att hunden är inne i rum eller i någon form av hundgård.
Jag skulle skita i om svärmor sa att åh det är ingen fara, det gick ju inte hål.
Du får ursäkta om jag låter hård men jag är trött på folk som hela tiden skyller ifrån sina bitska hundar. Har man en hund som bitit eller beter sig osäkert ska man väl då inte ha den framme med folk den inte känner. Tänk om hundfan biter ett barn som sedan för resterande av livet kommer att hata hundar?
Jag fattar precis hur du känner och förstår inte att din svärmor inte inser problemet.

Du får nog sätta ner foten på allvar och kräva att din man tar diskussionen med sin mamma. Sen skulle jag vägra låta sonen fara dit tills dom tar det på allvar. Eftersom hunden inte gillar barn/är rädd för barn så känns det som det är en tidsfråga innan något allvarligt händer och det är det inte värt. Så för hundens och barnets skull bör man ju stänga in hunden någonstans medans ni är där. Då finns det ingen risk att något händer samt att hunden får lugn och ro då.

Jag känner också så, jag vill inte åka dit så länge det är så här men jag vill ju inte heller att vår eller pojkens relation med henne ska bli lidande...samtidigt så kan man ju inte vänta tills något händer!
Tvivlar på att min man nånsin kommer att säga något så jag antar att det kommer bli jag som måste ta upp det....

Vad är det för hundras?
Små hundar brukar ju vara sådär. Inte så att stora hundar INTE kan vara sådär, men..
Har en rottweilerhane på snart ett halvår.
Min lilla dotter på ett år nu behandlar han väl - hon kan göra i stort sett vad hon vill med honom (dvs sätta sej på hans tass, dra honom i nosen, i öronen osv) och han tycker mycket om henne.
MEN!! .... (Ja nu kommer det ett STORT men här!!)
Andra barn är ett stort no no!
Jag förstår inte riktigt varför.
Inte så att han blir aggressiv.. alltid..
Speciellt mörka barn. Det kom en vinglande liten 1åring mot honom en gång och då tog det allt jag hade för att hålla honom. Jag pratade högt för att föräldrarna skulle fatta att det vore kanske farligt om deras barn kom fram.
Jag fattar verkligen inte grejen! Jag blir jätteirriterad. För en hund är inte riktigt frisk om han/hon inte tycker om ALLA.
Eller ja, alla och alla - det finns ju undantag.
Familjehunden gillar inte folk som druckit eller uppenbarligen tagit droger. Men då är det nog mest för att skydda oss.
Prata ordentligt med henne. Säg ifrån att ni inte kommer träffas hos dom mera om dom inte tar reda på vad som är fel på hunden.
Det ska jag göra med min.

Vad tycker du är viktigast. ditt barn eller hunden? Jag skulle skita i vad svärmor tycker och säga som det är.. Att du inte kommer dit så länge hunden är där.

Tycker inte nödvändigtvis hunden är problemet, däremot svärmor! 

Mina föräldrar har en hund som är lite harig när det gäller barnen. Han gillar dem, jättemycket men kan bli rädd och morra om de tex överrumplar honom. Nu är våra barn äldre och förstår bättre våra förhållningsorder. Men jag skulle definitivt bli riktigt, riktigt sur om mina föräldrar bagatelliserade hundens agerande. Det gör de inte, men de är oerhört tydliga med att barnen måste respektera hundens gränser. Inget jaga, inget dra i öron eller svans. Sen får hunden sig en tillsägelse också om han tex morrar för ingenting - det är ju ändå mamma & pappa som är hundens flockledare och de som avgör vad som ska morras på.

Problemet är att ni inte låter hunden vara ifred utan kommer för nära tror jag. Lär barnet att hunden får komma fram när hunden vill hälsa, men när hunden ligger på sin plats får man inte klappa, vara nära. Svärmor har rätt att hundeen markerade mot det andra barnet. Hunden sa ifrån för att den blev jagad! Den gjorde mot barnet som den hade gjort mot en hundvalp, den biter LÄTT och visar att det inte är ett acceptabelt beteende att göra som barnet gjorde. Hunden är inte farlig för att den gör så, utan helt normal. Ni bör inte låta småbarn springa runt eller klappa hunden nsh.

Det man bör göra, anser jag, som hundägare i det läget är att inte utsätta en sådan hund eller barn för varandras sällskap. Det är inte snällt mot hunden att låta den vara i en situation där den blir så stressad att den måste markera (men det är positivt att den morrar och säger ifrån innan något händer), och det är definitivt inte bra att låta barnet utsättas för en barnosäker hund och kanske bli hundrädd.

Hunden kanske kan vara i ett annat rum när ni är på besök? Vissa hundar gillar inte barn alls och är man inte väldigt van hundmänniska så bör man undvika att fösa ihop dem i hopp om att de ska vänja sig. Att svärmor bagatelliserar det hela ser jag som det största problemet.

Att barnet inte ska jaga eller gå efter en hund som går undan är självklart, men att hunden morrar för att barnet står nära är inte ok.

Ett bra knep som hundägare är att träna benhårt på kommandot "gå och lägg dig" och i och med det ha en bestämd plats lite vid sidan av där den kan vara när man har gäster den inte ska umgås med.

Mina föräldrar har en gammal hund som sen hon var valp haft ont i höfterna. Hon är völ inte överförtjust i barn men accepterar dem och tål att bli klappad på, däremot morrar hon måt alla som går nära baken på henne, specciellt barn. Och man får absolut inte vara nära när hon vill vara ifred, helt klart.
Min son lärde sig tidigt att acceptera detta, men det har också hänt att han kommit för nära när hon vilar och hon har då morrat till och sagt ifrån, en gång fortsatte han och då bet hon honom i tröjan, inte hårt eller så, men då hade hon markerat att nej, du får inte vara här och ändå fortsatte han innan vi vuxna hann reagera.

Jag klandrar varken hunden eller mina föräldrar, är där ofta och hunden är lös. Sonen lärde sig en läxa och lät bli hunden efter det.

Morrar hon säger vi åt henne att sluta/gå och lägga sig och hon lyder. Men även ett barn måste lära sig acceptera vad som är ok och vuxna måste lära sig hålla koll på barnen om hunden är i närheten när det uppenbart har visat att den inte tycker om barn.
Dina svärmor måste säga åt hunden när den morrar, säga åt den att gå bort eller bara ha koll, inte vifta bort det.

Jag hade gärna sett att hunden var i ett annat rum när vi är där men tyvärr är svärmor väldigt "mesig" när det gäller hunden. Hunden är med överallt! ÖVERALLT! Ska inte lämnas ensam alls, hunden var för tusan till och med med på dopet!!!?
Så att hon stänger in hunden när vi är där kommer inte att hända....

Problemet är att vi kommer för nära hunden?! Ja men pojken måste väl ändå få röra sig och även kunna gå förbi hunden? Hunden gör alltså så här även när vår pojk inte försöker klappa eller röra hunden. Det är inte ok!

Jag håller med dig, barn ska inte jaga hundar eller andra djur heller, dom ska lära sig att behandla djuren med respekt.

Visst är det bra att den säger ifrån men jag är rädd att en dag nöjer den sig inte med det :(

En hund som umgås ofta med barn ska inte morra eller hota eller nafsa, då ska den få stryk. Om inte svärmor gör det tycker jag att du ska göra det. Ta den i nackskinnet och tryck ner den i golvet och säg nej. Herregud jag blir galen på folk som daltar med hundar! Hunden ska alltid och ovillkorligen vara underställd människorna i sin familj. Den mår inte bättre av att inte veta sin plats.