Sambo som inte vill

Hej!
Jag träffade mannen i mitt liv för 4 år sen. Eftersom att han redan hade en dotter som hade hunnit upp i tidiga tonåren så frågade jag honom redan i början av vårat förhållande om han ville ha fler barn, för det var viktigt för mig. Ja, visst sa han, om något år eller två om det känns rätt i förhållandet. Lite mer än ett år senare så hade vi redan bott i hop i över ett halvår och jag var redan då säker på att han var rätt man för mig, har aldrig älskat någon så mkt. Då tog jag upp frågan, Jag var 27, våran ekonomi stabil och förhållandet kunde inte bli bättre. Han funderade på saken och sa sedan att han inte var "riktigt där än" om något år? Ok tänkte jag, nått år till kan jag väl vänta. Nu tre år senare så har vi precis separeat då han efter 4 år bestämde sig för att han aldrig vill ha fler barn. Jag blev tvungen att välja mellan mannen i mitt liv eller barn. :(  Nu sitter jag här 30 år å nysingel och olyckligt kär. Mitt hopp nu är skaffa barn på egen hand.

Hoppas att du har bättre tur än vad jag har haft..

Allinda: Pissig sits, minst sagt! Hoppas det kommer kännas bättre snart. Sjukt svårt val att göra.

Mitt ex ville inte heller. Jag tjatade som en tok, och det kan jag se nu i efterhand var rätt kontraproduktivt. Efter 6-7 års förhållande tog det slut, men inte bara av den anledningen. (Då hade jag tjatat av och till i 2 år.) Han vill nog så småningom ha barn, men det kommer inte att bli med mig. Jag kände att jag inte kunde vänta längre då när jag skulle fylla 30 och den veligaste människan på jorden, som alltså råkade vara min dåvarande kille, sa "kanske om 5 år, kanske om 10 år, kanske om några månader, kanske aldrig, jag vet inte". Nu har det gått 2½ år efter att jag blev singel, har gått igenom två uppbrott med två nya killar efter det och har med dem aldrig lyckats komma till det där stadiumet att det blivit aktuellt att börja diskutera barn på allvar. Så nu vet jag inte. Jag har ju inte all tid i världen längre.

Jag funderar på att skaffa barn på egen hand nu i stället. Just nu jobbar jag som ett litet arsel, men funderar på att ta lite kompledigt i höst och satsa lite på det här med Danmark.

Det här låter ju lite deppigt, men det finns även andra historier. Min lillasyster tex, hennes kille var hur tveksam som helst väldigt länge, men vips hade han ändrat sig och nu har de en ettåring. Jag tror det kan vara en mognadsfråga ibland (vilket jag tror att det är för mitt ex också, bara det att jag som sagt inte hade tid att vänta på honom...och vem vet, hade jag väntat och inga andra problem hade funnits mellan oss kanske han hade varit redo nu).

Men ursäkta, såg att jag stavat helt knas på ditt namn, Alindia! Det var inte meningen.