Har börjat öppna mig i v. 25 (24+0). Hur ska detta gå?

usch vad jobbigt för er.......har själv ingen erfarenhet av det men kan förstå om det är tungt....hoppas allt går bra för dig.......du är ju på rätt plats nu, dom är ju duktiga på sjukhus när det gäller prematurer......lycka till!!!

Hej!

Förstår att du är orolig & att du har en jobbig tid framför dig. Sängläge är inget roligt.

När jag väntade mitt första barn fick jag en blödning v.25+5 & åkte in till förlossningen. Det visade sig att livmodertappen var förkortad & endast 7mm återstod, jag hade börjat öppna mig lite & efter några timmar fick jag sammandragningar.
Kördes akut upp till Göteborg där jag fick kortison & dropp för att avstanna sammandragningarna.

Jag låg kvar 2 veckor på spec.BB, efter några dagar hade jag inte längre sammandragningar & livmodertappen hade stannat vid 5 mm & jag hade inte öppnat mig mer så jag fick åka hem med strängt ordinerat sängläge.

För varje dag barnet är kvar i magen ökar chanserna för att allt ska sluta väl även om det blir en prematur förlossning.

Det var mycket få som trodde jag skulle klara mer än 30 graviditetsveckor men först i v41+3 födde jag en fullt frisk normalstor flicka.

Hoppas allt går lika bra för dig, ställ så mycket frågor du bara kan för att stilla din oro - det är viktigt att du har positiva tankar!

Tack snälla för era svar och ert stöd! Det betyder mycket. Lilla Mams, så skönt att höra att det gick bra för er! Jag ska försöka tänka positivt med det är svårt att hålla orostankarna borta när allt framöver känns så osäkert.

Hej!

Jag fick en blödning när jag var i vecka 26+3. Jag hade också regelbundna sammandrgningar var 3:e minut! När jag kom in till sjukhuset visade det sig att jag var öppen 1 cm. Fick första kortisonsprutan samt värkhämmandedropp innan man skickade mig med ambulanshelikopter till östra sjukhuset i gbg! Hann att få andra kortisonsprutan också innan vår kille föddes 2 dygn senare ( vecka 26+5).

Förstår att du är orolig. Men jag antar att det är bra att du inte har några sammandragningar. Då borde ju den lill* kunna stanna inne ett tag till! :) Jag håller tummarna för det! Om du undrar något så e det bara att fråga!

Kram

jag fick en son i v.24+3 och han är idag en busig 5 åring som mår bra:)

Jag fick en liten tjej i v.24+0, som nu är 13mån och mår bra. Men varje dag som din bebis stannar i magen är bra. Lycka till!

Så skönt att höra!!! Det verkar ha gått bra för er alla även om era bebisar kom långt innan det var tänkt. Vad har ni tyckt varit jobbigast, har det varit många komplikationer sedan de små fötts?

Jag fick igår första kortison sprutan och får nästa idag. Jag är väldigt lättad över att i vilket fall som helst ha hunnit få dem.

Tack Bliglin för ditt inlägg som inger hopp! Då ska jag med andra ord vara tacksam att jag får gå upp på toan än så länge   Så skönt att din son kunde andas själv då han plockades ut, känns som en av de viktigaste bitarna.

Jag hoppas så han ligger kvar i magen, i alla fall några veckor till!

Hej! Jag fick mina tvillingar i v24+4.

Du kan läsa om det här:
http://sunkiissed.blogg.se/category/en-privat-berattelse.html

Lycka till & hoppas att lillen stannar kvar i magen så länge som möjligt

Hej! Jag har en dotter som föddes i v.24, men under min andra graviditet förkortades tappen redan i v.22, då var den 1.6 cm, jag blev inlagd med strikt sängläge. Låg på sjukhuset 13 veckor, från v.25 var tappen helt utplånad och från v.30 var jag öppen fyra centimeter och hinnblåsan buktade ut. I v.35+1 föddes min son

Jag ber för att bebisen ska stanna kvar i magen många veckor till!

Tack för era inlägg! Jag förstår att det måste ha varit en jättejobbig resa men känns så skönt att höra att det till slut har gått bra. Även om jag inte önskar någon detta så känns det skönt att flera har gått igenom det och att det kan sluta gott.

Jag ligger kvar i sjukhussängen och ska undersökas idag, jag önskar och hoppas så att det ser bättre ut.

Tack igen för era stöttande inlägg, det är så intressant att läsa!

Hej,
vill också ge lite hopp. Jag blev inlagd på sjukhuset i vecka 23+3 pga tidiga sammandragningar, min tapp var förkortad och jag hade börjat öppna mig. Jag låg på sjukhuset i strikt sängläge fram till vecka 34+3, fick inte ens sitta upp när jag åt. Fick kortison och bricanylsprutor för att förhindra sammandragningarna och påskynda lungmognaden. Jag var under hela denna tid öppen och min tapp var som minst 5 mm. Jag kom som sagt var hem i vecka 34+3 då läkarna inte stoppar en förlossning om det skulle behövas.. Jag  började då röra mig lite smått, var dock inte uppe så mkt pga foglossning och då kroppen var ovan efter så lång tids sängläge. Hur som helst så kom min underbara son inte förrän vecka 39+4 så det behöver inte alls gå illa!!! Styrkekramar till dig!

Jag hamnade i sängläge i 23+2 på grund av placenta previa som blödde. Neo-sköterskan som jag täffade uppmanade mig att tänka att varje minut som barnet är kvar i magen är bra. Jag räknade kvartar och timmar - "nu har det gått en förmiddag till" osv.

Sängläge är som andra påpekat skit men det gör gott. Tack vare sängläget föddes min kille i v 33 istället för 23. Håll ut och hoppas att allt går bra!