• devill

    min hund bet ett barn, vad gör jag???

    Min 4,5 år gamla schäfer attackerade igår ett barn som åkte spark-cykel och bet barnet i baklåret... han fick åka till sjukhus och ta stelkramps-spruta..  de blev som tur var inget jätte sår direkt.
    Jag vet att min hund är lite osäker bland barn.. men detta barnet va inte nära oss, han va en bit bort å åkte på sin spark-cykel,.. så troligen va det spark-cykeln som triggade upp min hund.
    Men att han Bet!! Detta gör mig väldigt väldigt ledsen och osäker på om ja skulle vilja ha kvar min hund, då ja och min kille planerar barn. Samtidigt som det gör SÅÅ ont att göra sig av me min lille vovve..
    Han hade passat så bra me ett par utan barn, men hur lätt hittar man såna som vill ha min hund?
    Va tänker ni? Om ni kan förstå kärleken man har till sitt husdjur.. vad skulle vara bäst för mig och hunden?

     


    Devill
  • Svar på tråden min hund bet ett barn, vad gör jag???
  • snappi81

    Åh det där är så svårt.. Vi satt i samma sits med vår rottishane. Han va kanon med allt och alla tills han en dag blev attackerad av typ 10 dagisbarn. Efter det blev han väldigt osäker och började göra utfall mot barn. Vi försökte omplacera men tyvärr så va det ingen "vettig" människa som ville ta honom, bara yngre killar och folk som skulle ha honom som vakt hund. Men en stor hane på 50kg ger man inte till vem som helst så det slutade tyvärr med att vi fick ta bort honom då jag va gravid. Vi vågade helt enkelt inte chansa. Säger inte att ni ska avliva för det är absolut inte det bästa men känner ni er osäkra så försök omplacera honom till ett hem utan små barn. Hoppas det löser sig för er.


    ♥♥♥ Linus 070808 ♥♥♥ Lucas 090707 ♥♥♥
  • Jezamine

    Frågar detsamma.hade du inte uppsikt över hunden o hade den kopplad?


    Avstängd tills vidare
  • Birgitta2

    Jag skulle antingen se till att hunden ALLTID har munkorg ute, eller låta avliva honom.

    Vår rottis är också osäker bland barn och jag kan tänka mig att om något barn kommer på sparkcykel mot henne så kan hon hugga. Därför munkorg ute. Hon är världens underbaraste, snällaste, gosigaste hund, men vissa saker gör henne förbannad. Och det är just när hon känner sig hotad.

    Men, hade hon huggit någon så illa att sjukhus krävdes, då är det veterinär och spruta omgående. Hur mycket vi än älskar vår hund.

  • Utopia

    Jag kan förstå din kärlek till hunden , jag har själv en hund som jag älskar välldigt mycket men om hon skulle ge sig på en människa så skulle jag tänka på alternativ avlivning eftersom det kan komma att hända igen.


    021229, 040817, 070111, 100102 mittlivsomfyrabarnsmamman.blogg.se
  • Pickeli

    Omplacering är på sin plats som det verkar. Har du tur hittar du någon som kan ge hunden ett drägligt liv med alla insatser som krävs för att inte en händelse som denna återupprepas.

    Jag skulle aldrig ha en hund hemma med mitt barn om jag visste att inte hunden gillade barn och dessutom hade bitet ett. Det skulle inte vara kul för någon, varken för hunden, barnet eller mig själv.


    Google it!
  • Tiddlan

    Du kan ju sätta på hunden munkorg när ni är ute. Men bet han verkligen av aggresivitet? Jag tänker att han kan ha uppfattat det som lek, när det svischar förbi en sparkcykel liksom. Ett utfall mot ett barn är ju dock ett utfall så som sagt använd munkorg och försök att jobba med hans osäkerhet gentemot barn. Kontakta någon hundklubb för tips och hjälp.

  • Ts Mamma

    Jag har varit hundägare.

    Jag har många hundar i min närhet och vet att ingen hund är den andre lik.

    Jag har en dotter.

    Min dotter blev biten av min systers hund då hon var tre år, en Husky som liksom din lite osäker kring barn, men inte så att hon brydde sig så utan kunde morra till om någon kom för nära,m vilket vi var noga med att inget barn gjorde. Men så en dag fick hunden ett ryck och flög på min dotter från ena änden av rummet, till andra, UTAN att min dotter ens tittat åt hållet hunden var, enbart för att min dotter fick en paprika bit och hunden blev utan och bet min dotter över ansiktet, Tack och lov han jagg sparka undan hunden som inte fick ett riktigt tag utan "bara" repade hennes ansikte, bla 2 mm från ögat.

    Min syster blev helt förstörd, henens lilla bebis (hunden) kan inte ha gjort det helt oprovocerat. Det ville hon bara inte tro.

    Där stod jag mitt emellan, å min dotters vägnar ville jag se hunden död, å min systers vilel jag så klart inte det, jag visste ju också att hunden varit med om en del saker och att den var väldigt trevlig när inga barn var i närheten.

    När chocken lagt sigf och läkaren kolalt min dotter och konstaterat att hon inga bestående men skulle få (mer än rädslan för hundar) så satte vi oss ner och pratade, kom fram till att jag inte gjorde någon anmälan OM hon ALLTID hade munkorg på hunden OCH koppel när vi sågs, det gick hon med på.

    Så nu i höstas, 2½ år senare hade hon gäster hemma och hunden gick till attack på hennes svärfar och bet sönder hela armen innan de fick loss hunden, DÅ ångrade min syster sig, hon ringde mig och grät och frågade varför inte jag hade tvingat henne att avliva henne redan för 2½ år sedan, allt hon trodde och tyckte om hunden var som bortblåst och hunden fick somna in.

    Jag tycker att det är var hundägares ansvar att se till att inget sådant händer. Skulel någon jag känner bli biten i min närhet så skulle jag aldrig mer vara "snäll" och låta bli att göra en anmälan.

    Jag tycker helt enkelt att du ska tänka lite längre fram, vad gör du om det händer igen?

    Vad händer den dagen du väljer att skaffa barn (om du inga har än)?

    Kan du förlåta dig om det händer igen?

    Är en gång verkligen ingen gång???


  • Pickeli
    Ts Mamma skrev 2010-05-28 10:15:49 följande:
    Jag har varit hundägare. Jag har många hundar i min närhet och vet att ingen hund är den andre lik. Jag har en dotter. Min dotter blev biten av min systers hund då hon var tre år, en Husky som liksom din lite osäker kring barn, men inte så att hon brydde sig så utan kunde morra till om någon kom för nära,m vilket vi var noga med att inget barn gjorde. Men så en dag fick hunden ett ryck och flög på min dotter från ena änden av rummet, till andra, UTAN att min dotter ens tittat åt hållet hunden var, enbart för att min dotter fick en paprika bit och hunden blev utan och bet min dotter över ansiktet, Tack och lov han jagg sparka undan hunden som inte fick ett riktigt tag utan "bara" repade hennes ansikte, bla 2 mm från ögat. Min syster blev helt förstörd, henens lilla bebis (hunden) kan inte ha gjort det helt oprovocerat. Det ville hon bara inte tro. Där stod jag mitt emellan, å min dotters vägnar ville jag se hunden död, å min systers vilel jag så klart inte det, jag visste ju också att hunden varit med om en del saker och att den var väldigt trevlig när inga barn var i närheten. När chocken lagt sigf och läkaren kolalt min dotter och konstaterat att hon inga bestående men skulle få (mer än rädslan för hundar) så satte vi oss ner och pratade, kom fram till att jag inte gjorde någon anmälan OM hon ALLTID hade munkorg på hunden OCH koppel när vi sågs, det gick hon med på. Så nu i höstas, 2½ år senare hade hon gäster hemma och hunden gick till attack på hennes svärfar och bet sönder hela armen innan de fick loss hunden, DÅ ångrade min syster sig, hon ringde mig och grät och frågade varför inte jag hade tvingat henne att avliva henne redan för 2½ år sedan, allt hon trodde och tyckte om hunden var som bortblåst och hunden fick somna in. Jag tycker att det är var hundägares ansvar att se till att inget sådant händer. Skulel någon jag känner bli biten i min närhet så skulle jag aldrig mer vara "snäll" och låta bli att göra en anmälan. Jag tycker helt enkelt att du ska tänka lite längre fram, vad gör du om det händer igen? Vad händer den dagen du väljer att skaffa barn (om du inga har än)? Kan du förlåta dig om det händer igen? Är en gång verkligen ingen gång???
    Bra skrivet!
    Google it!
Svar på tråden min hund bet ett barn, vad gör jag???