Kaos, barn, vårdnad hjälp!

Har ett barn med en man, barnet är 1 1,5 år. vi separerade redan när barnet bara var några månader, efter ca 8 månader försökte vi igen och flytta ihop, han tjata så jag tänkte att han kanske hade förändrats, han var så omogen innan (festa och söp sig full hela tiden och sket i att följa schemat vi hade skrivit under på, för att sedan beklaga sig hos polarna att han "inte fick" träffa barnet för mig)!, inte redo för barn fast det var han som var drivande att skaffa men iaf..!
Allt var bra i två veckor nu när vi försökte igen, han jobba, dock bara 3 dagar i veckan och föräldra ledig 2 dagar i veckan och jag var hemma med barnet och strö jobba lite, typ bara en gång i veckan. sen vart allt jobbigt, jag upptäckte att jag att jag var helt utsliten, slut, färdig, jag gjorde allt! tog hand om barnet 24/7 även på dagarna då pappan var pappa ledig, städa hemma, tvätta ja.. allt! men jag våga inte ta upp det med honom eftersom då viste jag att det skulle bli bråk och det var det sista jag ville ha. pappan tog inga initiativ själv utan jag fick be han mata barnet när det var dax eller byta blöja då man kontrollerar sånt. barnet kunde rammla och slå sig och han stod en meter ifrån (pappan) och jag i ett annat rum men han gjorde inget och väntar på att jag ska komma och trösta.
om barnet prata lite i sömnen så började pappan svära högt så (jag och barnet tror jag) blev rädda och sedan gick han och la sig i vardagsrumet, sen kunde han börja svära där ute i rummet och börja slå omkull saker och slänga i dörrar, väldigt obehaglit! dagarna när han var föräldraledig fick jag ta mornarna, gjorde inte så mkt kanske då vårt barn sover rätt länge (8-9) men då låg pappan kvar och klaga "kan han leka lite tystare jag försöker faktiskt sova" kan ni va tysta" sur och förbannad, och låg kvar till 11 varje gång.

iaf, lite bakgrund var det. jag stod ut med det här i några veckor, och hade säkert gjort det längre, men sen hände det... han klaga på mig och sa att jag aldrig gjorde något! det enda han gjorde var att jobba 3 dagar i veckan sen satt han i soffan i 4 dagar, jag "jobbade 7 dagar i veckan med att uppforsta och sköta vårt barn plus hela hemmet, verkligen vände ut och in på mig själv. jag förstod att han inte mår bra själv och inte är van att ha barnet runt omkring sig och att det stör honom, att nåns behov går före hans, ego.

 vi kom överens om att ingen vart lycklig i förhållandet och bröt igen, men nu på riktigt. vi bröt för lite mer än en vecka sen, pratades vid för ca 10 dagar sen, fråga då hur han ville att umgänget skulle se ut men han sa då "vet inte, måste tänka ringer dig sen ikväll" men de gjorde han inte, försökt få tag på honom då vi inte bestämt något om vårdnaden och så, hur ofta han vill träffa barnet, varannan helg, verannan vecka, måste veta. hans mamma svarar inte heller på telefon och jag undrar vad dom håller på med. det jag vill ha hjälp med är hur jag ska göra nu, vill inte jaga nån som uppnbarligen hellre festar bort ett år till än att umgås med sitt barn, ska jag försöka få ensam vårdnad? jag vill åka bort en långhelg med barnet till england men då måste vi införskaffa pass, men hur ska jag kunna göra det då jag behöver en underskrift från pappan och han inte ens går att få tag i?

trodde verkligen att det skulle funka den här sista gången vi försökte, trodde han hade hunnit mognat men oj så fel man kunde ha! han hade ju bara skaffat sig ännu fler och sämre vanor och var inte alls van att ha ett litet barn i sin vardag dygnet runt fast han inte ens tog hand om honom något. han verkar vara något av en psykopat och verkar försöka vända på det till att allt är mitt fel, och att jag är en lat kossa, ganska sjukt och komiskt. jag är så lättad och glad att slippa skiten, men han måste bestämma sig om umgänget, barnet är äldre nu än förra året och han kan inte bara dyka upp två dagar i månaden när han känner för det, det ska finnas ett schema att gå efter.