Ni med katter, hur funka det när bebisen kom?

Vi har alltid haft katterna sovandes inne hos oss, men det slutade vi med ett tag innan sonen föddes, då fick de bara vara i vårt sovrum på dagarna
Vi ställde upp spjälsängen och barnvagnen ca 2 mån innan BF så att katterna skulle få vänja sig vid att de fanns i hemmet och att de var "Ajabaja" för dem.

Nu när sonen snart är 6 mån har vi börjat ha sovrumsdörren öppen igen på natten, katterna sover ibland med oss ibland inte.

Gällande att introducera barnet för katterna så har de fått komma fram själva och nosa när de vil, vi har aldrig "tvingat" fram någon introduktion. De accepterar honom och kan gärna ligga en bit ifrån honom, men de passar sig noga för hans starka nypor sen han fått tag i pälsen på dem ett par ggr.

Glömde skriva att vi alltid har varit noga med att ge katterna keltid på dagarna när de inte fick så mycket närhet på nätterna längre.

För oss har det gått SÅ bra! verkligen över förväntan! Jag var väldigt orolig eftersom Whiskey var vår lilla bebis innan vi fick Astrid men vi var jättenoggranna med att försöka ge honom så mycket uppmärksamhet vi bara kunde och kom ihåg efter att hon kommit så han inte skulle känna sig bortpetad och bli svartskjuk.
När hon låg bredvid os si soffan eller sängen lät vi honom hoppa upp och nosa utan att jaga bort honom. tror att han skulle ha känt sig mer utstött om han inte fått göra det.

redan från att vi tog in spjälsängen sa vi till på skarpen när han hoppade upp i den så dit hoppar han aldrig längre och nu sover hn ofta i samma rum som henne och "vaktar". Han ligger på vår säng medan hon ligger i spjälsängen. Väldigt gulligt.
Vi har aldrig märkt några problem överhuvudtaget men jag tror verkligen att det beror på att vi var så otroligt noga med att inte glömma bort honom utan pratade med honom och gosade trots att vi hade fullt upp med Astrid.

Kom ihåg era katter, då tror jag det går bra..:) (har hört att honkatter är "värre" och lättare blir svartsjuka än hankatter så det kan ju också vara värt att komma ihåg)

Vi hade 4 katter när lillan kom och det har inte varit några problem med en bebis i huset. De sov i hennes spjälsäng innan hon föddes och hade inga problem med att anpassa sig till att den var förbjuden mark när hon väl hade kommit till världen. (De sover i spjälsängen nu när vi otåligt väntar på bebis nummer 2 också.)

Nu är hon dock 2,5 och bär gärna runt på katterna vilket inte alla gånger är så uppskattat. :)

Jag har haft lite samma tankar, på hur man gör det smidigast. Vi har både hund och katt. Hunden sov alltid i sängen, men för några veckor sedan fick hon börja sova på golvet bredvid, trots att det är dryga tre månader till BF. Just för att hon inte ska förknippa att inte få sova i sängen med att bebisen kommer. Det gick över förväntan bra! Hon är jättenöjd med sin nya plats och gör ingen ansats att smyga upp i sängen under natten.

Katten sover oftast på golvet, men ibland vid mina fötter. Det är ju inte riktigt líka lätt att styra en katt som en hund. :) Hade jag haft möjligheten hade jag nog stängt om sovrummet på natten.

Hur som helst, jag tror att det viktiga är att man inte ignorerar katten/hunden för att det kommer en bebis, utan att man fortsätter ge dem uppmärksamhet och kvalitetstid! Även om det säkert blir reducerat.

Ja, spjälsäng och barnvagnen har vi haft framme ett bra tag nu.
Barnvagnen har den "skygga" katten fått ligga i, men det är väldigt sällan hon gör det. Det har väl hänt 3 ggr kanske på 4 månader. Men jag har väldigt svårt att tro att hon skulle vilja ligga där när en bebis är där, för hon är ju som sagt väääldigt försiktig av sig, bara mig hon litar på.

Spjälsängen har hon försökt hoppa i 3 ggr ungefär sen vi tog fram den, men det har varit i samband med att hon gosat i sängen hos oss och velat fram och tillbaka, då har hon hoppat in där (står precis bredvid min sida), men jag har schasat iväg henne direkt, så hon blir livrädd och flyger ur. Har aldrig hittat henne liggandes där i om dagarna o nätterna.
Den andra katten har aldrig ens varit där i. Hon vet att hon inte får vara där, verkar det som, så hon har aldrig försökt.

Men då kanske vi bör börja med att sova med stängd dörr nu då innan bebisen kommer. Men ha öppet dagtid.

Men ena katten kastrerade jag häromveckan, och efter det har hon blivit ännu mera kelsjuk jäntemot mig (den skygga katten) och de senaste 3 nätterna har hon velat sova hos mig, men när jag sen vaknat på natten av att hon jamat lite (för hon har varit uppe o ätit eller ngt och vill gärna att man ska gosa med henne innan hon ska lägga sig någonstans), så har jag stängt ut henne för jag vill sova och orkar inte hålla på och jobba på att hon ska lägga sig. Då har jag sen fått vakna igen nån timme senare av att hon står utanför och ropar och vill in. Får då gå ut och säga till henne o lägga sig i soffan. Då springer hon dit o lägger sig. Ibland så gör hon inget mer, ibland dröjer det nån timme, så försöker hon igen.

Men det handlar väl om att vänja henne. Lika bra nu kanske.

Ja, men det är så jag tänkt också. Att det är nog viktigt att man försöker ge så mycket uppmärksamhet som möjligt när bebisen kommer. Så de inte märker för stor skillnad. När jag ammar tex. så kan ju sambon se till och gosa lite med katterna, och när jag har ammat klart, så kanske sambon kan ta bebisen och låta han sova i hans famn (om nu bebisen vill sova lite efter maten), så jag kan gosa med katterna.

Helt enkelt, när bebis sover så är det lite mer fokus på katterna. Självklart går det ju inte att ha det varje gång bebisen sover, för man har ju annat o göra då medan man har tid, men att prata med dem medan man diskar/städar o tvättar är ju inte så svårt. De gör jag ju nu, o inkluderar dem i så mycket som möjligt eftersom de gärna är med överallt.

Det blir nog vad man gör det till.

Man bör kanske inte vara livrädd för minsta kontakt med katt o bebis. De måste ju få nosa och hälsa de med..

med vår katt som fått all uppmärksamhet i 5 år gick det över förväntan! Hon var lite ledsen och nerstämd de första veckorna och drog sig undan. Mig var hon sur på ett tag. 

Men nu har hon funnit sig till rätta och även blivit mycket lugnare på köpet

Vi har 3 katter och det har gått jättebra!
Idag är sonen 9 månader och vi  har låtit katterna sovit i våran säng i flera månader.
Den första tiden (ca 5 månader) lät vi honom inte sova ensam ute på trappen.
De första 2 veckorna sov vi med dörren stängd till vårat sovrum, sen började en kamp i en vecka ungefär med vattenspruta om någon försökte hoppa i sängen.
Vi har aldrig bestraffat de så tidigare, så det gick fort innan de gav sig.
Vi låter alltid djuren komma och hälsa på sonen när de vill, men vi låter de bestämma själv när och hur länge.
Det är lite mera passande, men vad göra man inte för alla sina älskade?
Jag var rädd att jag inte skulle hinna mysa med katterna, men tycker jag har mera mys tid med de nu än när jag jobbade.

Våran son älskar djuren, han lyser upp när de kommer.
Och nu när han blivit större och inte skiker(kolik) lika mycket så ser man på de att de också blir glada när de ser honom.

När vi kom hem med sonen accepterade de honom ganska snabbt, det blir något annat när han kom med oss än när någon hälsar på med bebis.

Jag hade katt när jag fick mitt första barn, och hade läst att katten skulle bekanta sig med doften från bebisen innan vi kom hem från kk.
Min man tog hem en tröja som bebisen haft de första timmarna till katten.
Katten var mycket intresserad av tröjan, sniffade och luktade på den väldigt ingående, flera gånger.
När vi kom hem med den lilla, fick katten lukta och snusa på henne omgående.
Var också väldigt intreserad av insatsen men gick aldrig upp i den.
Var lika med spjällsängen som vi hade långt innan bebisen kom, katten hoppade aldrig upp i sängen, inte sen då bebisen sov där heller - hon sov i spjälsängen från andra natten.
Hade aldrig problem - katten kom gärna och lade sig intill mej då jag ammade och fick ligga där så han inte skulle känna sig avvisad pga bebisen, men han visade aldrig något större intresse för henne medan hon var så liten.
När hon blev äldre höll han sig undan - gilade inte att bli pälsryckt.
Först när hon var kring året och hade lärt sig klappa fin kunde han hoppa upp till henne och ligga i samma säng.
Jag vet inte om det hade något med tröjan vi tog hem att katten accepterade en ny familjemeddlem så lätt - men jag vill tro det .
Fast katter gör ju ofta som dom vill -lite ögontjänare- såvi kanske bara hade tur.