Svärmor respekterar oss inte

Oj, vilken svärmor. Lider med dig! Men ni måste säga ifrån. På skarpen. Måste det bli bråk så får det väl bli det, men ni kan inte fortsätta såhär. Då kanske det slutar med att du och din man bråkar istället.
Min svärmor var inte heller den trevligaste men jag sa ifrån och visade att oss ska hon inte köra med (den gjorde min man med). Och nu har vi faktiskt en ganska bra relation.

Jag skulle bryta kontakten, om en bara för ett tag för att få henne att fatta. Man behöver positiva förebilder i sitt liv, sen om de är familj eller inte spelar mindre roll.

Min mormor var hemsk mot mig från det att jag blev tonåring, behandlade mig helt annorlunda än mina syskon och dolde inte direkt att hon inte gillade mig. Det satte djupa spår som jag inte helt kommit över. Jag slutade träffa henne till slut, och har träffat henne kanske 4 gånger sen dess. Nu har hon gått bort och jag kan inte säga att jag sörjer henne så djupt även om hon blev bättre med tiden.

Eftersom ni försökt säga till på alla sätt och din man uppenbarligen inte mått bra på grund av henne så råder jag er att sluta träffa henne. Vill du att ditt barn ska bli ett nervöst vrak också? Förklara varför, lugnt och sakligt kanske i ett brev och stå på er. Förhoppningsvis så fattar hon och lugnar ner sig, annars så är det inte mycket att göra. Jag tror definitivt att det är mindre viktigt med släktband när kontakten uppenbarligen är destruktiv. Ditt barn har ju redan visat att h*n inte mår bra när farmor är där.

Hon hade inte varit välkommen i mitt hem om hon hade betett sig så. Barnen mår sämre av att ha en mamma som mår dåligt än att inte ha någon farmor.

Håller med alla andra, man har fasen inte "rätt" till nånting!! En farmor som henne kan man lika gärna vara utan, det finns säkert andra vuxna i er omgivning som kan ta "snäll tant"-rollen. En farmor är inget man automatiskt är, det blir man, brukar jag säga, man växer in i det. Mitt barn kommer inte ha någon farmor när det det växer upp och hon lever i alla högsta grad. Men en människa som inte gör annat är kräver, suger energi och skadar kan man lika gärna låta bli att ha omkring sej.

Lycka till!

Tack så mycket allihopa, min magkänsla är precis som svaren att man borde avsluta kontakten, delvis eller helt, och era svar bekräftar att jag inte är helt knäpp som känner så.

Säg upp kontakten. Hellre ingen farmor än en farmor från helvetet. Tror du på fullt allvar att dina barn kommer vara glada över att ha henne i sina liv? Näe du. Gör ditt barn en björntjänst och ställ ett ultimatum "Ge fan i att säga hur vi ska leva våra liv, eller håll dig härifrån".

Uj sicken svärmor! Det första man borde göra är att sätta ner foten men det är svårt att ta en konflikt. Jag hade nog brustit för länge sen och sagt några väl valda ord om min svärmor betet sig så där. Ni vet bäst och du som mamma vet vad som är bäst för ditt barn. Egentligen skulle du kontra med några ord om hon säger något typ: "ja på din tid kanske, det har hänt mycket de senaste 40 åren" så kanske hon tystnar och fattar piken.
Din sambo borde ta fajten och ta ett snack med henne men han är ju som du skriver avtrubbad och van vid eländet. Ska hon komma till er så är det under egna regler, kommentarer kan hon behålla för sig själv.

Öppna inte för henne när hon ringer på utan ignorera henne helt enkelt. Om ni har nummerpresentatör så svara ine när hon ringer.

Fy tusan vilken hagga.

Vad säger din man? För det är jätteviktigt att ni är överens i beslutet.

Jag är så lyckligt lottad att min egna svärmor i sin tur hade en svärmor som va väldigt överbeskyddande och ja "en hök" - så det gör att min svärmor i sin tur är väldigt snäll och omtänksam.

Har ni provat att vända det mot henne? Talat om för henne hur hon låter och om hon själv skulle uppskatta att få den behandlingen.

Då anser iaf jag att du bör prata klarspråk med sambon först - för du kan inte ha det så och ska inte heller behöva ha det så.

Det är hans mamma visst - men det är fan ingen ursäkt att hon får bete sej så mot dej/mot er.

Å visst är de underbara tanterna ;)

Jag ska ge dig några råd, speciellt utprovade på dryga tanter :)

1. HUMOR
Det är så lätt att få hjärnblödning på tanterna om man tar dem på allvar. För din egen psykiska hälsas skull så råder jag dig att från och med nu se henne som en del av MOnthy Pythons flying Circus!! Skratta åt vansinnigheterna! Slå vad med dig själv hur många minuter det kommer att ta henne innan hon häver ur sig en förolämpning. Slå vad med din man. När hon säger vansinnigheter så skratta åt henne och ta det som ett skämt!!
Vid behov får du göra en "silly walk" för att lätta på trycket. Gärna framför henne :)





Om hon försöker "uppfostra" barnbarnet sedan så får du helt enkelt vara den sunda motvikten. Säger hon att kvinnor ska stå vid spisen så får du väl kontra med att "Ja du vet farmor och dinosaurierna hade den uppdelningen, för dinosaurierna hade inga tummar och bara tappade stekspaden hela tiden" :)
Dvs. häng inte upp dig på hennes "hot" om delaktighet i uppfostran. Se henne som ett kulturinslag ;)

2. HÅLL HENNE SYSSELSATT
När hon kommer nästa gång så tala om för henne att "Nu är du vår gäst, och vi vill att du ska sitta ner och ta en kopp kaffe och bara slappna av." Om hon börjar springa runt så ta henne vänligt i armen och för henne vänligt men bestämt tillbaka till kaffebordet. Dra ut stolen och säg "Varsågod och sitt": Alltid med ett leende :)
Om du kan se ge henne en uppgift som det är ok att hon sysselsätter sig med.

3. FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER
Om hon börjar springa runt för mycket så får du öppna ytterdörren och säga att det är dags för henne att gå. Tack för besöket :)
Lås dörrar där hon inte ska vara (tex sovrummet).
HÅll i bebisen medan hon är hos er. Släpp inte bebisen.
Om hon har en nyckel till ert hus så se till att återta den.

4. DET ÄR OK ATT SÄTTA GRÄNSER
Man behöver absolut INTE umgås med galna tanter bara för att de är släkt.
Om ni inte orkar med det så förlägg allt hennes umgänge med er till HENNES hem, där ni stannar 20 minuter och sedan får det vara bra.
Eller så går ni helt enkelt hem vid första oförskämdhet med orden "ojdå nu måste vi gå, tack för idag!".

Och givetvis så håller jag helhjärtat med om att ni ska sluta träffa människan helt om ni känner att det vore skönast.

Som det är nu tillför hon ju inget alls i era liv.

Hej..vad kan man göra.
Min egen mor var ganska så lik din svärmor när min yngste son var bebis (nu e han 18 år)
so rotade hon i skåp mm,talade om hur saker ska vara,negativ påverkan på mig och mín dåvarande man...han och jag slikdes åt för flera år sedan och kan men säkerhet säga att min mors och fars betende var en utav orsakerna att han lämnade mig...men vet inte säkert.
Min mamma var på mig på olika sätt och jag hade ofta ont i magen då hon kom...
då var jag ganska så ung och vågade inte säga så mkt.men gjorde jag det så blev hon bara sur och slutade ringa så jag fick ringa tillbaka och på nåt sätt skämmas för mitt uppförande.
Men i alla fall.
jag kan väl säga dig att:Din svärmor kommer inte att ändra sig(hon e trots allt 70 år) och den enda som kan ändra sig här är du och din man.
han vill säkert ha en kontakt med sin mamma,men ni två är en familj och ni ska leva tillsammans och inte din svärmor..även om det smärtar så har hon skadat er och gjort dig ledsen och din man kanske inte kan eller orkar ta tag i detta.
Din svärmor mår inte bra och bor ni nära henne skulle jag rekommendera er att flytta.'
Där  ni som familj kan bygga upp era liv,så den inte går sönder pga eran relation till svärmodern..
Hon kan inte ta er på allvar,då måste ni själva göra det..prioritera era liv..det är det enda ni fått att ta hand om...givetvis kan ni sända fina kort till svärmor..osv..kanske ringa korta samtal längre fram..men se till att ni börjar stänga dörren mot kylan och öppna förnstert mot himlen....
all lycka till er

Jag har haft stora problem med min svärmor och jag vet att hon har haft det jobbigt i livet. Men det betyder inte att hon ska få göra så mot mig. Min man ringde henne och sa till att vi tar avstånd från henne tills vidare då hon ej är bra för vår hälsa.

Ärligt talat låter det som om din svärmor är sjuk på ngt sätt. Som om det inte finns hämningar. Hon skulle verkligen behöva hjälp av kunniga människor!

Det är ju inte så konstigt att hon inte respekterar er.

Ni verkar ju inte respektera er själva.

Ge kärringen vad hon tål och sätt henne på plats, då kommer hon respektera er.

Säg upp bekantskapen. Jag hade vägrat träffa satmaran.

Bara läst TS.

Ja, barn har en viss rätt till far- och morföräldrar men det förutsatt att de får barnet att må bra. Jag tror också din bebis börjat skrika för h*n känner på sig att mamma inte är på topp när "den där människan" hälsar på...
Så...
Jag hade kapat kontakten med henne iaf. Åtminstone för ett tag för att verkligen visa att ni är en egen familj som sätter era egna villkor och när hon är hos er är hon gäst och får uppföra sig därefter.
Som sagt, barnen mår bara bra av mor- och farföräldrar om det är sunda kontakter som inte innebär stress för dom själva eller för föräldrarna

Hoppas det löser sig!