Mormors satt att uppfostra
Hej. Jag har en dotter pa fyra ar, hon ar en fin och trevlig tjej, smart, envis och valdigt nyfiken. Hon blir valdigt sallan ledsen. Till exempel nar hon lyckas skrapa upp knana sa grater hon inte utan blir istallet tyst som en mus, jag vet da att om nagot ar fel ar det tyst. Hon blir ocksa sallan uttrakad, kan leka sjalv lange om jag eller mormor inte har tid. Men jag ar lite orolig har flr en gang lekte hon med en plasthast och sa - Galopp, galopp.. Hela tiden, i sakert en halvtimme, bara det ordet. Ar detta normalt?? Hon ar valdigt lattroad tydligen. En annan sak ar att om man t.ex svarar pa fragan - Kan jag fa en kaka? ett nej sa blir hon inte ledsen, vantar i tre minuter och fragar igen, och sa haller hon pa utan att tappa intresset och alltid fa som hon vill. Jag ar orolig om hon har en syndrom av nagon sort...
En annan sak ar min mamma, jag alskar henne enormt och vill inte gora henne lessen. Jag ar uppfostrad med aga, det var inte ofta jag fick det, men som liten sa blev jag smiskad for att jag ljog, (nu ljuger jag aldrig for nagon, vill jag inte svara ar jag tyst istallet). Nu nar jag tanker pa det sa ar jag tacksam for den uppfostran jag fick, da jag anser att utan straff for daligt beteende blir man en dalig manniska. Min mamma ar fran Polen och dar ar det tillatet att sla barn en idag, hon ar aven ganska orolig for klader sa om lillan ramlar och skrapar upp knaet sa blir byxan forstord och mamma skaller mycket pa henne, om hon blir riktigt ledsen for att fina strumpbyxor blir forstorda kan lillan fa smisk och stalls i skamvran.. Jag ar mindre orolig for kladerna men jag vill inte som sagt saga till min mor, for hon har ju lyckats uppfostra mig till en bra och sjalvstandig manniska, och jag har inga psykiska besvar. Jag vill inte heller att min dotter vaxer upp till en besvarlig manniska som svar och ar allmant taskig mot andra. Min mor brukar saga nar jag protesterar mot det ena eller det andra att hon ar aldre och vet battre. Och jag ska vara tacksam att jag far sa mycket hjalp fran henne. Vad tycker ni, ska jag saga ifran att min mamma inte far sla lillan eller? For nu nar jag tanker pa det, mamma bestraffar Lillan bara for stora saker, som ljug och oartighet mot andra. Dessutom verkar inte Lillan vara radd for mormor utan de alskar varandra valdigt mycket.
