KAN inte sova. Total ångest. Någon mer vaken?

hej vad är det förnåt du tänker på? hur länge har du kännt så hära?
fortsätt med att tänka positivt ångest är jobbigt men läggdej ner å bara slut ögonen å tänk på nåt annat du blir glad av

Här är en till som har svårt att sova. I natt sov jag mellan 00-04.30. Har inte ångest, men får inte ro i kroppen. Känner att jag måste gå upp. Jobbigt.

vad är det ni oroar er för? berätta istället så jag kan hjälpa er

Har pågått några veckor. Började med att jag var uppe med spädbarn och ammade ca varannan timme. Kunde sen inte sova själv efter ett tag. Bebis sover nu bättre och vaknar bara en gång på natten, men jag kan knappt sova alls. Får ångest bara jag tänker på att gå och lägga mig. Ringde psykakuten imorse för jag håller på att bryta ihop. Måste få slut på detta!!!!

Jag tycker att du ska skaffa milda sömntabletter (receptbelagda men ej beroendeframkallande)! Jag hade det också sådär då min lilla var nyfödd, sov knappt nånting, vaknade varannan timma och kunde inte somna om. Sen när jag fick mina sömntabletter så blev livet så mycket lättare, jag somnade så fort jag la huvudet på kudden och sov tills jag blev väckt sen på morgonen. Och ja, skulle bebis skrika på natten så vaknar man av det (trots att man är lite groggy då)

men tänker du på nåt specielt som oroardej så du inte kan sova ???
ja gå å få lite sömntabletter funkari nte det så uppsk då en psykolog eller prata nån du litar på

Jag har haft det likadant och till slut tyckte min MVC psykolog att jag skulle ha sömntab för att bryta mönstret och kunna sova. Har nu ätiti dessa i 2 v och jag mår så mycket bättre. Kombinerat med mina möten hos MVC psykologen så mår jag bättre för varje dag som går.

är det ingen som vill berätta vad det är som ligger bakom det ni tänker då??

Jag ligger oxå vaken på nätterna med ångest. För att jag är så rädd att det är fel på barnet, och då får jag ännu mer ångest för att jag tror att ångesten ska göra att jag får missfall. Och för att försöka varva ner brukar jag fylla en 1,5 liters falska med ganska varmt vatten å massera över magen, då brukar jag sommna ganska skönt efter en stund. Många pratar om småbarns deprission, men jag är deppig nu när jag är gravid. Vart ska man vända sig? Nån som känner som jag?

Msn: srup_me_loda@hotmail.com

Jag har haft vakenperioder varje natt sedan april men nu på senare tid har jag inte det utan istället en väldigt orolig sömn där jag vaknar med ett ryck flera gånger i timmen! Och det är ännu värre tycker jag (inte för att det är mer synd om mig, jag jämför bara med mig själv och vad som är jobbigast för mig)! Jag blir galen, käner mig aldrig utvilad. Jag grubblar inte på någonting, jag har en stress och oro i kroppen som tar sig i uttryck på det här viset.

Om du inte orkar vänta till du får "riktiga" sömntabletter, kan du prova någon åksjuketablett (finns att köpa receptfritt på apoteket). De brukar få mig att somna när jag inte kan.

Varje gång jag sover ensam hemma med mina barn tror jag att det ska hända oss något hemskt! Tack o lov är sambon inte borta så ofta men ibland händer det ju! I natt var en sånn natt, jag kan inte somna för jag ligger och tänker på saker som kan hända oss. Ligger och lyssnar efter ljud... t.ex inbrottstjuvar eller det allra västa att det ska börja brinna. Då ligger jag och tänker på var det skulle kunna börja brinna och så tänker jag ut flyktvägar o.s.v. Jag måste alltid gå upp en extra gång och kolla så jag stängt av spisen, släckt ev. sterarinljus m.m. Sedan testar jag brandlarmen och tar med mobiltelefonen upp och har den på hela natten. Brukar inte ha på mobiltelefonen och de här tänkandet existerar inte ens när sambon är hemma. Varför tänker man egentligen så här? Kan man bli av med det för det är verkligen jobbigt att ligga och oroa sig så mycket när man ska sova.