Vad säger man till ngn som ligger inför döden?

Vill ha ngt råd snart. Skall snart åka och besöka henne.
Någon som varit i samma situation?

Min mormor var tyvärr medvetslös när jag satt med henne under hennes sista timmar. Jag hoppas att hon ändå hörde oss. Jag försökte säga henne hur fantastiskt liv hon levt och hur många som älskat henne. Hon hade många barnbarn som alltid var hennes "trollungar".
Eftersom du redan verkar pratat mycket med din farmor verkar ni ha bra kontakt. Uppmuntring undrar jag om det är läge för, om hon inte ber om det... Jag skulle hållit handen och lyssnat på vad hon har att säga och bara prata så vanlig jag kunde. Det är ju egentligen ingen idé att säga "nejdå, inte dör du" om hon vet om det och känner att det är på väg. Jag skulle försöka prata om den spännande resan hon har framför sig och säga att hon levt ett rikt liv och alltid kommer finnas kvar hos er även när hon är borta.

Men, det finns ju aldrig ett bra svar på den frågan du ställer. Det är svårt med döden, det går inte att komma ifrån. Jag kan bara hoppas att ni får en fin sista tid tillsammans så att ni minns varandra med glädje.

Du behöver nog inte tänka så mycket. Bara se till att finnas där för henne så kommer nog hon att styra samtalet. Min erfarenhet är att när de gamla väl är där så är de lugna på något vis. Jag tror hon föredrar att du inte oroar dig för vad du ska säga. Du behöver inte säga någonting alls, bara vara där och hålla hennes hand om hon vill det. Kanske berätta vad som hänt i ditt liv för trevliga saker det senaste. Det låter kanske konstigt men min erfarenhet (efter mormor och farmor) är att de inte vill prata dystert utan vill att allt ska gå vidare precis som vanligt och om man varit med om någonting vackert så kan man berätta detta. Var bara dig själv. Du behöver fkatiskt inte prestera någonting mer än att finnas där för henne. Säkert. Lycka till!

>>Crown
Tack för att du svarade.

Problemet är att jag,och min syster inte alltid haft så bra kontakt med min farmor. Hon är en VÄLDIGT bestämd dam. Men hon är väldigt ensam så den sista tiden har vi pratat lite mer. Men vi är ju inte sådär överdrivet kärvänliga med varandra men jag tycker ju fruktansvärt synd om henne.

Tråkigt att höra om din farmor!
Jag var vid min mammas sida när hon dog.
Jag visste att hon inte ville dö ensam och det är inget jag har ångrat i efterhand.
Att närvara betyder mest.

>> Fish

Tack för svaret. Det var kanske en bra idè.
Prata lite om vad som händer i ens eget liv, jag ska ta med min dotter också så att hon får träffa henne...hon är bara 14 månader.
Hon blir så glad när hon får träffa henne.

Krama henne och tacka för allt fint hon har bidragit med, berätta kanske om nåt minne du har av henne. Att du åker och hälsar på henne är värdefullt i sig bara!

Var tacksam över att du har möjlighet att hälsa på.

Min farfars fru hann jag hälsa på hemma en sista gång. Några dagar efter hennes död dog även två unga släktingar i Tsunamin. De fick jag aldrig tillfälle att krama hejdå...

Kram!

>>Demona
Ja det är väl trots allt det viktigaste...att närvara!

>>miamaria77

Nä vad hemskt, miste du så många släktingar på samma gång...

berätta hur mycket ni tycker om henne...

skickar kramar