Varför måste barn sova i egen säng/eget rum?

Jag hajar inte heller.....

Här samsover vi, gärna i flera år.

Jag tycker absolut att du kan invänta den dagen. Det viktigaste är att ni sover bra om nätterna. Varje familj hittar förhoppningsvis ett sätt som passar just den familjen bäst.

Här hemma har barnen sovit i sin spjälsäng från början (dock i vårt sovrum det första året), eftersom de har sovit bäst där. När äldste sonen fick sin juniorsäng, när han var två, började han komma in till oss på nätterna för att sova. Och han var så välkommen! Nu är han drygt tre år och sover de flesta nätter i sin egen säng.

Har jag aldrig hört att de skulle måsta, gör man väl som passar ens egen bebis bäst.

För oss så funkar det inte, hur gärna vi än vill...
Hon är som en liten helikopter i sängen och vi stör varandra.
Dessutom gillar hon inte när det är varmt, och jag måste ha tjocka täcken för att sova.
Så antingen sover vi tillsammans utan att egentligen sova eller så sover vi i var sin säng och får båda sova! Svårt val? Nop!

Sen är det ju faktiskt upp till var och en hur man gör. Funkar det så ska inte någon lägga sig i och tjata. De har inte med det att göra så länge alla mår bra av det så är det ju bara att köra på! :o)

Vår BVC sköterska har aldrig kommenterat detta!
Men sen har vi en fantastisk sköterska som tycker att så länge barnen är friska och lyckliga och inte skadas så ska föräldrarna fortsätta med vad de håller på utan inblandning.
Vår son är 27 månader och han sover med oss, har aldrig varit några problem och det var så himla praktiskt när jag ammade honom,vilket jag gjorde i 18 månader (jag vet fy på mig).

Mina barn måste sova i egna sängar, annars kan jag inte sova själv. Om man har en tanke om att man i framtiden vill ha sängen för sig själv, tycker jag det är bra att vänja dem vid egen säng när det passar.

Det är inte nödvändigtvis så att om man har vant sitt barn vid samsovning, så kommer det plötsligt en dag när barnet vill sova i egen säng i eget rum och "känner sig redo" för det.

Jag har fått känslan av att det är lite skambelagt att samsova. Som att man inte lyckats uppfostra sina barn och inte kan sätta gränser som förälder. Ungefär som med amningen, att det på något sätt anses osunt om man vill amma sitt barn länge. Men jag förstår absolut de föräldrar och barn som är lättstörda i sin sömn och som behöver ligga ifred för att få sömnkvalitet.

Min erfarenhet (inte bara baserad på mina barn) är att det oftast inte är några problem att flytta samsovande barn till egen säng när tiden är inne. Mina egna två barn har inte protesterat ens en minut när de började sova i egna sängar i 2-årsåldern. Tvärtom, de tyckte att det var lite spännande.

Vi har aldrig lyssnat på andra vad gäller det där. Siri 3,5 år sover fortfarande mellan oss och vi har ingen brådska att flytta ut henne.