Anonym (Orginalet)

Äldre 12 Jun 12:55

92 svar

Hon härmar allt jag gör, orkar inte med det mer.

Jag är 27 och min lillasyster är 20, vi är många fler syskon men de är inte rellevanta för historien. Min syster har nyss flyttat hemifrån och hyr ett litet hus, två rum och kök plus två rum som är oanvändbara.
Hon jobbar timmar på olika ställen så samanlagt är det nästan som en heltid och hon är borta mycket, hon umgås även en del med kompisar och så.

Jag har ett stort hus, sambo, två barn och djur. Har möjlighet att vara hemma så mycket tid går till barn och djur.

Jag har alltid redan från mycket liten varit intresserad av djur, det är det brinnande intresset och när jag flyttade ihop med sambon för snart tio år sedan så skaffade vi en katt och lite senare en hund. Marsvin har vi alltid haft.

När min syster började gymnasiet halkade hon av en slump in på en djurlinje och plötsligt så var hon ju också intresserad, dock inte på samma sätt. Hon läser i sina böcker och tror sig veta allt men saknar det sunda förnuftet och magkänslan som är så viktig med djur, därför blir det fel.

Plötsligt hade hon skaffat två hundar (hon måste ju vara värst) och dem fick mamma ta reda på medans hon levde sitt tonårsliv. Sen fick de ju följa med när hon flyttade.

Vi bestämde oss för att skaffa en liten katt och pratade om en röd liten unge,
bara nån vecka efter hade hon skaffat en röd kattunge, plus två ungar till, en hane och två honor. Vi lät bli att skaffa den röda unge vi önskat oss.
Jag älskar ju marsvin och har alltid haft, strax efter hon skaffat kattungarna hade hon även två marsvin i en bur.

Nu för ett tag sedan köpte jag en liten dvärgkanin, hon är helt underbar och jag pratade mycket om henne och sambon byggde en otroligt fin utebur till henne.
Vi sa lite halvt på skoj att "jag undrar hur länge det dröjer innan syrran berättar att hon skaffat kanin" och visst, idag kom det.
Hon har skaffat kanin och undrar nu lite hur hon ska bygga uteburen till den, just nu är den i samma lilla bur som de två marsvinen.

Jag blev så trött, det kändes som droppen och intresset som jag haft sen liten är inte roligt längre. Dessutom är det synd om djuren, för varje djur jag skaffar är det ett annat djur av samma sort som måste trängas ihop i syrrans lilla hus.
Just nu rymmer det två hundar varav en stor, tre vilda kattungar som snart blir könsmogna, två marsvin och en kanin.
De får mat och vatten men knappt nån tid eller yta att röra sig på.

Jag vet inte vad jag ska göra, det känns så himla jobbigt att hon hela tiden måste ha allt jag har.

Anonym (mm)

Äldre 12 Jun 13:03

#1

förstår att det är jobbigt. Men ett tips. Lägg ner snacket om det ni gör och köper så blir det inte lika intressant att apa efter. Om du stuntar i att prata om er gulliga kanin och din sambos fina bur och gör ingen affär av allt så kanske hon slutar efter ett tag. Du kan aldrig ändra på någon annan människa men du kan förändra ditt eget beteende och på det viser få människor att agera anorlunda
Så skippa allt snack om ert perfekta liv och fina grejer för det är tydligt att din syster är avundsjuk och vill ha samma saker. Fast det inte går in hos henne att det är inte sakerna i sig som gör henne avundsjuk utan problem i hennes inre. Hon vill ha ett bra liv och tror hon kan få det genom att skapa en kopia av ditt och när hon upptäcker att livet inte förändras så blir konsekvensen det du skrev om att hon skiter i hundarna.
Försök att tänka att din syster har något i sitt inre hon inte mår bra av istället för att irritera dig över att hon apar efter. Ditt skryt om era gulliga kaniner och fina burar gör henne bara ännu mer att hon mår dåligt. Du kanske inte tycker att det är skryt eller menar det så men det kan tolkat så, speciellt av en som har lägre självkänsla och kanske inte mår jättebra.

Anonym (Orginalet) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 13:08

#2

Anonym (mm) skrev 2010-06-12 13:03:55 följande:

förstår att det är jobbigt. Men ett tips. Lägg ner snacket om det ni gör och köper så blir det inte lika intressant att apa efter. Om du stuntar i att prata om er gulliga kanin och din sambos fina bur och gör ingen affär av allt så kanske hon slutar efter ett tag. Du kan aldrig ändra på någon annan människa men du kan förändra ditt eget beteende och på det viser få människor att agera anorlunda

Så skippa allt snack om ert perfekta liv och fina grejer för det är tydligt att din syster är avundsjuk och vill ha samma saker. Fast det inte går in hos henne att det är inte sakerna i sig som gör henne avundsjuk utan problem i hennes inre. Hon vill ha ett bra liv och tror hon kan få det genom att skapa en kopia av ditt och när hon upptäcker att livet inte förändras så blir konsekvensen det du skrev om att hon skiter i hundarna.
Försök att tänka att din syster har något i sitt inre hon inte mår bra av istället för att irritera dig över att hon apar efter. Ditt skryt om era gulliga kaniner och fina burar gör henne bara ännu mer att hon mår dåligt. Du kanske inte tycker att det är skryt eller menar det så men det kan tolkat så, speciellt av en som har lägre självkänsla och kanske inte mår jättebra.

Jo så kan det nog vara. Men jag pratar inte med henne om det utan med mamma som i sin tur bara nämner i förbifarten att jag skaffat kanin, så hon hör aldrig pratet.
Det är svårt att inte prata alls, det blir som när man pratar om barnen "sara har ritat en såå fin teckning på dagis, kaninens bur blev så fin, du måååste komma och titta"
det är ju liksom mamma jag pratar så med och hon är ju intresserad. Men det räcker att hon nämner det för syrran sen så har syrran skaffat lika.

Anonym (mm)

Äldre 12 Jun 13:17

#3

Anonym (Orginalet) skrev 2010-06-12 13:08:18 följande:

Jo så kan det nog vara. Men jag pratar inte med henne om det utan med mamma som i sin tur bara nämner i förbifarten att jag skaffat kanin, så hon hör aldrig pratet.
Det är svårt att inte prata alls, det blir som när man pratar om barnen "sara har ritat en såå fin teckning på dagis, kaninens bur blev så fin, du måååste komma och titta"
det är ju liksom mamma jag pratar så med och hon är ju intresserad. Men det räcker att hon nämner det för syrran sen så har syrran skaffat lika.

Då kanske inte din mamma ska nämna det heller. Tror det är där skon klämmer, att det är just MAMMA som nämner det. Det kan vara känsligt det där med att få höra vad syskonet gjort, även om din mamma inte menar så. Men lätt att få den känslan att vara jämförd, att duga mindre, vara mindre bra osv. Hur ser det ut i er familj?? Är du den storasystern som det alltid gått bra för och mindre bra för lillasyster? I vissa familjer är det så extrem skillnad mellan syskon. Den ena är duktig, får mycket ros och bra betyg i skolan och mindre skäll, Den andre kanske inte har det lika lätt för sig utan mer motigt. Jag känner inte er och vet inte alls hur ni haft det i er barndom och i er familj men bara tipsar om att ni kan fundera lite över era roller i familjen, hur det sett ut och hur det påverkar er som människor. Är man den lite slarvigare får man mer skäll. Och det är så lätt att syskon jämförs med varandra. Och den som är lite slarvigare får sämre självkänsla. Det behöver inte vara era föräldrar eller du som jämfört. Det kan lika gärna vara hon själv som jämför sig med dig. Ni kanske skulle alla må bra av att prata ut med en utomstående och ta reda på vad det är som orsakar detta. Men att din syster har något som gör att hon inte mår bra är tydligt.

Anonym (Orginalet) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 13:23

#4

Anonym (mm) skrev 2010-06-12 13:17:08 följande:

Då kanske inte din mamma ska nämna det heller. Tror det är där skon klämmer, att det är just MAMMA som nämner det. Det kan vara känsligt det där med att få höra vad syskonet gjort, även om din mamma inte menar så. Men lätt att få den känslan att vara jämförd, att duga mindre, vara mindre bra osv. Hur ser det ut i er familj?? Är du den storasystern som det alltid gått bra för och mindre bra för lillasyster? I vissa familjer är det så extrem skillnad mellan syskon. Den ena är duktig, får mycket ros och bra betyg i skolan och mindre skäll, Den andre kanske inte har det lika lätt för sig utan mer motigt. Jag känner inte er och vet inte alls hur ni haft det i er barndom och i er familj men bara tipsar om att ni kan fundera lite över era roller i familjen, hur det sett ut och hur det påverkar er som människor. Är man den lite slarvigare får man mer skäll. Och det är så lätt att syskon jämförs med varandra. Och den som är lite slarvigare får sämre självkänsla. Det behöver inte vara era föräldrar eller du som jämfört. Det kan lika gärna vara hon själv som jämför sig med dig. Ni kanske skulle alla må bra av att prata ut med en utomstående och ta reda på vad det är som orsakar detta. Men att din syster har något som gör att hon inte mår bra är tydligt.

Grejen är att det inte är så egentligen. Jag stack hemifrån vid 16, har alltid varit strulig och det ordnade sig först när jag träffade sambon egentligen.
Syrran bodde hemma till 19, tog studenten, fick hjälp med körkortet och jobbar mycket,
hon tror hon kan allt, både om djur och barn trots att hon inte har egna barn.
Men hon har behov av uppmärksamhet.
Blir någon i familjen förkyld så är hon också förkyld, ont i magen så har hon det också, hon går på ljusbehandling för sin hy och hon har ont både i hals, öron och rygg, ja vartsomhelst där någon annan sagt sig ha ont någon gång.

NadiaMi

Äldre 12 Jun 13:28

#5

Men TS, varför lät ni bli att skaffa den katt Ni ville ha bara för att din syster skaffade katter?

Vad hon väljer att göra med sitt liv ska ju inte behöva påverka vad du och din familj väljer att göra, och om hon väljer att härma allt du gör så är det förmodligen för att hon på något sätt ser upp till dig eller är avundsjuk på allt du har uppnått trots de problem du har haft tidigare.

Fortsätt gå din egen väg, gör dina egna val i livet och ta inte ansvar för hennes utöver det.
Hon är vuxen nog att ta egna beslut och det finns ingen anledning till att du och din familj ska anpassa er vardag efter henne och hennes val i livet.

Anonym (Orginalet) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 13:31

#6

NadiaMi skrev 2010-06-12 13:28:29 följande:

Men TS, varför lät ni bli att skaffa den katt Ni ville ha bara för att din syster skaffade katter?

Vad hon väljer att göra med sitt liv ska ju inte behöva påverka vad du och din familj väljer att göra, och om hon väljer att härma allt du gör så är det förmodligen för att hon på något sätt ser upp till dig eller är avundsjuk på allt du har uppnått trots de problem du har haft tidigare.

Fortsätt gå din egen väg, gör dina egna val i livet och ta inte ansvar för hennes utöver det.
Hon är vuxen nog att ta egna beslut och det finns ingen anledning till att du och din familj ska anpassa er vardag efter henne och hennes val i livet.

Jag vet men det känns helt enkelt inte roligt. Det är alltför uppenbart att hon bara härmar och när hon då en vecka efter att jag berättat om vår önskan att skaffa en liten röd unge visar upp sin nya röda plus de andra två så kändes det bara som att det inte var kul längre.
Jag har försökt prata med vår mamma om det men hon tycker bara det är roligt att hon intresserar sig för något, hon inser inte alls att djur även kräver plats och engagemang.

Anonym

Äldre 12 Jun 13:34

#7

Hinta om att ni ska skaffa en apa/zebra/sengångare och vänta sen lugnt på kommande kaos och bara le när hennes hem förvandlas till en mycket trångt zoo.

*evil*

Anonym

Äldre 12 Jun 13:35

#8

När jag läser så kommer tanken att problemet ligger hos din mamma. Du säger att du pratar mycket med henne och sedan pratar hon med systern. Kanske pratar hon med systern om dig på ett sätt som ger lillasyster mindervärdeskomplex. Hon känner sedan att om hon är mer som du så kanske hon vinner större bekräftelse hos mamma?

Jag vet inte, jag bara gissar.

Anonym (Orginalet) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 13:35

#9

Anonym skrev 2010-06-12 13:34:16 följande:

Hinta om att ni ska skaffa en apa/zebra/sengångare och vänta sen lugnt på kommande kaos och bara le när hennes hem förvandlas till en mycket trångt zoo.

*evil*

Jo vi sa det också, man skulle hinta om något knäppt djur och så bara vänta

Men det är samtidigt väldigt synd om djuren.
Men jag tänkte små läskiga krypdjur, som vandrande pinnar, syrsor eller nåt annat äckligt.

Anonym

Äldre 12 Jun 13:37

#10

Anonym (Orginalet) skrev 2010-06-12 13:23:22 följande:

Grejen är att det inte är så egentligen. Jag stack hemifrån vid 16, har alltid varit strulig och det ordnade sig först när jag träffade sambon egentligen.
Syrran bodde hemma till 19, tog studenten, fick hjälp med körkortet och jobbar mycket,
hon tror hon kan allt, både om djur och barn trots att hon inte har egna barn.
Men hon har behov av uppmärksamhet.
Blir någon i familjen förkyld så är hon också förkyld, ont i magen så har hon det också, hon går på ljusbehandling för sin hy och hon har ont både i hals, öron och rygg, ja vartsomhelst där någon annan sagt sig ha ont någon gång.

Skrev ovan nyss...okej, nu tänker jag om lite. Du var strulig, du tog platsen, du fick uppmärksamheten iom det?

Isf kan det ju ändå vara så att hon kände att hon fick stå åt sidan för din skull?

Hon härmar allt jag gör, orkar inte med det mer.

INNEHÅLL