• Freja10

    Någon som har katt med "struma"?

    Min ungdomliga kattkille fick ett konstigt anfall för några veckor sedan och nu har konstaterats av veterinären att han har struma (fast det heter något annat konstigt när katter har det).

    Han måste nu käka en tablett varje kväll livet ut eller opereras.

    Operationen tar bort struman helt, men proceduren kring denna är ganska jobbig, eftersom han blir "radioaktiv".

    Efter op. måste han först vara på djursjukhuset i 8-9 dagar. Sedan får man under de tre följande veckorna hemma inte ha mer närkontakt än 1 timme per dag. Han måste alltså stängas in i annat rum över natten så att han inte kan ligga nära en.

    Det låter toppen att han kan bli fri från struman, men risken är ju att han känner sig bortstött och ensam under den här perioden. På djursjukhuset är han dessutom jätterädd, vägrar att äta och sitter stel som en liten boll stills matte kommer och hämtar - låter inte lovande att vara i det stadiet i över en vecka.

    Någon annan som har katt med struma?
    Och som kanske t.o.m. har genomgått operation med efterföljande konvalescens?

  • Svar på tråden Någon som har katt med "struma"?
  • Freja10

    Skulle berätta att han är 13 år också.

    Det är tydligen väldigt vanligt att äldre katter får struma, så om er "gamling" där hemma verkar konstig på något sätt så kan det alltså vara denna sjukdom. Själv tog jag iof symptomen som ålderstecken - tills han fick anfall, så det är inte alltid så lätt att veta att katten är sjuk.

  • Fru U

    Ja, vår äldsta katt har överproduktion av sköldkörtelhormon och får carbamizole för det.

    Hon har mått jättebra på det fram tills  nu. Vi försöker hitta rätt dos igen men det är inte så lätt, och hon är ju gammal (15år) så vi får se hur det blir.


    Vi valde inte radioaktiv jod-behandlingen eftersom det i värsta fall skulle kunna innebära tre veckor på djursjukhuset tio mil från oss och hon trivs inte med andra människor + att jag tycker det skulle vara grymt att låta henne vara i en liten bur så länge hos dem


    Svaren bor i hjärtat
  • Fru U

    Hypertyreos tror jag du menar. Hypotyreos är det som är vanligast att människor får


    Svaren bor i hjärtat
  • jamila2000

    Min goa katt fick diagnosen i januari,hans T4 värde var jättehögt.
    Fick medicin men han fick biverkningar av den kräktes mycket och fick klåda.
    Så fort han hörde burken med tabletter så stack han och gömde sig.
    Letade info om sjukdomen på nätet hittade då historier om katter som fått jodbehandling och blivit helt friska.
    Vid kontakt med min vet på strömsholms djursjukhus så sa jag till om att få en remiss till bagarmossen för jodbehandling.
    Hade tur fick en återbudstid den 22/3 så det blev en bilfärd på 2timmar till stockholm med en katt som skrek konstant första halvtimmen.
    Fick hämta hem min Stisse den 26 och den var en katt som blev jätteglad att se mig.Djurskötaren (dom har särskilda som jobbar just med djur som fått jodbehandling) berättade att så fort dom tittade på honom genom fönstret så började han spinna.
    Det var tufft att inte få gosa så mycket med han dom följande 3 veckorna speciellt då han är väldigt sällskaplig av sig.
    Var nyligen ner och tog nya prover och hans T4 ligger lite högt fortfarande men det kan ta månader innan det blir normalt så ska ner igen i september för nya prover.
    Stisse mår alldeles utmärkt nu är lika go och  glad som han var innan sjukdomen bröt ut.

  • Fru U

    Den vanligaste medicinen mot hypertyreos är Felimazole och den ger jättemycket biverkningar i början.

    Vi hade en enorm tur som hade en veterinär som tagit in Carbamizole på licens för den ger mindre biverkningar (helt utan är den så klart inte, det är det ju ingen medicin som är)

    Skönt att höra att Stisse mår bättre nu . Hur gammal var han när han blev sjuk?


    Svaren bor i hjärtat
  • Freja10
    Fru U skrev 2010-06-12 22:01:27 följande:

    Ja, vår äldsta katt har överproduktion av sköldkörtelhormon och får carbamizole för det.

    Hon har mått jättebra på det fram tills  nu. Vi försöker hitta rätt dos igen men det är inte så lätt, och hon är ju gammal (15år) så vi får se hur det blir.


    Vi valde inte radioaktiv jod-behandlingen eftersom det i värsta fall skulle kunna innebära tre veckor på djursjukhuset tio mil från oss och hon trivs inte med andra människor + att jag tycker det skulle vara grymt att låta henne vara i en liten bur så länge hos dem


    Vad jobbigt att det kan förändras, jag som trodde det var lugnt nu när han äter sin lilla orangea tablett Felimazole 5 mg varje dag.

    Nej, man vill ju inte att ens lilla katt ska behöva lida all världens kval under en dryg månad, men det kanske kan vara värt det i slutänden ändå, tänker jag.
  • Freja10
    jamila2000 skrev 2010-06-12 22:07:23 följande:
    Min goa katt fick diagnosen i januari,hans T4 värde var jättehögt.
    Fick medicin men han fick biverkningar av den kräktes mycket och fick klåda.
    Så fort han hörde burken med tabletter så stack han och gömde sig.
    Letade info om sjukdomen på nätet hittade då historier om katter som fått jodbehandling och blivit helt friska.
    Vid kontakt med min vet på strömsholms djursjukhus så sa jag till om att få en remiss till bagarmossen för jodbehandling.
    Hade tur fick en återbudstid den 22/3 så det blev en bilfärd på 2timmar till stockholm med en katt som skrek konstant första halvtimmen.
    Fick hämta hem min Stisse den 26 och den var en katt som blev jätteglad att se mig.Djurskötaren (dom har särskilda som jobbar just med djur som fått jodbehandling) berättade att så fort dom tittade på honom genom fönstret så började han spinna.
    Det var tufft att inte få gosa så mycket med han dom följande 3 veckorna speciellt då han är väldigt sällskaplig av sig.
    Var nyligen ner och tog nya prover och hans T4 ligger lite högt fortfarande men det kan ta månader innan det blir normalt så ska ner igen i september för nya prover.
    Stisse mår alldeles utmärkt nu är lika go och  glad som han var innan sjukdomen bröt ut.
    Men det låter ju som om det skulle kunna funka ändå med operation - det låter väldigt positivt det du berättar (fast allt är ju relativt givetvis :). Vad intressant att höra hur det gick för dig och din katt och hur ni upplevde det. Det inger verkligen hopp. Ska på återkoll hos vet. på onsdag och kommer då att ta upp op. med henne.

    Hur tycker du att det gick med att hålla avstånd från Stisse under 3 v. hemma sen då? Var det svårt med katttoaletten m..m. ang. avföring och urin som tydligen farligt för bl.a. kvinnor i fertil ålder, vilket förstås oroar.

    Skönt att höra att det gick så bra för Stisse i slutänden iaf och hoppas att kommande prover visar bra resultat :)
  • Fru U
    Freja10 skrev 2010-06-12 22:33:04 följande:
    Vad jobbigt att det kan förändras, jag som trodde det var lugnt nu när han äter sin lilla orangea tablett Felimazole 5 mg varje dag.

    Nej, man vill ju inte att ens lilla katt ska behöva lida all världens kval under en dryg månad, men det kanske kan vara värt det i slutänden ändå, tänker jag.
    Jag tror att det beror på vilken sorts katt det är. Vår är bara social till oss, ja egentligen mest till min man, så det hade varit fel mot henne att lämna bort henne så länge. Litar inte heller på att det varit det bästa med tanke på hennes diabetes (matbehandlad)

    Men en annan katt med annat psyke kan det vara helt rätt för.

    Vår katt mådde bra på två tabletter carbamizole/dag i ungefär ett år men sen började hon om med sitt jamande (eller bjäppande snarare, hon har aldrig kunnat jama ordentligt) och visade samma tecken på hunger igen så vi har nu höjt dosen till två tabletter/varannan dag och tre tabletter/varannan dag.

    Känns dock inte som att hon stabiliserar sig på den dosen så vi ska ta om blodproverna fast det inte gått så lång tid sen förra blodproverna.

    Carbamizolen kostar oss just nu nästan en tusenlapp i månaden och det är hon värd men det är ändå mycket pengar.
    Svaren bor i hjärtat
  • Fru U

    Det besked jag fick var att man absolut inte får hem katten förrän den slutat vara helt radioaktiv (dvs i värsta fall tre veckor) eftersom avföring/urin o ev kräk räknas som riskavfall.


    Svaren bor i hjärtat
  • Freja10
    Fru U skrev 2010-06-12 22:15:59 följande:
    Den vanligaste medicinen mot hypertyreos är Felimazole och den ger jättemycket biverkningar i början.

    Vi hade en enorm tur som hade en veterinär som tagit in Carbamizole på licens för den ger mindre biverkningar (helt utan är den så klart inte, det är det ju ingen medicin som är)

    Skönt att höra att Stisse mår bättre nu . Hur gammal var han när han blev sjuk?
    Min kisse äter just Felimazole (5 mg), som sagt, och han var som en säck potatis första morgonen efter att medicieringen började, han orkade inte ens röra sig, så jag blev förstås jätteorolig och ringde vet. Men de sa att jag skulle vänta och sen piggnade han till. Han har haft lite, lite klåda också, men det hade han redan innan, troligen foderallergi.

    Annars har han inga biverkningar utan är piggare och gladare än för ett halvår sen, när jag trodde han började få ålderstecken som avmagring, ville inte sova hos mig på nätterna lika mkt längre m.m. Vi har tydligen haft tur där, men man vet ju tydligen inte hur det kan utvecklas om han behöver högre dos eller så framöver.

    Ja, hur gammal är Stisse?
  • Freja10
    Fru U skrev 2010-06-12 22:43:56 följande:
    Det besked jag fick var att man absolut inte får hem katten förrän den slutat vara helt radioaktiv (dvs i värsta fall tre veckor) eftersom avföring/urin o ev kräk räknas som riskavfall.
    Ja, fy för att ha katten på djursjukhus så länge, jag skulle få hälsa på var och varannan dag för att inte oroa ihjäl mig. Det är just avföring/urin/kräk som oroar mig mest (förutom hans trivsel), visst man ska ha handskar, men ändå.
  • Fru U

    Är njurarna ordentligt kollade? Och levern? För en del problem med klåda kan komma ifrån det.

    Likaså om de har diabetes. Socker kollar de flesta veterinärer/djursjukhus inte såvida man inte särskilt ber om det men känner man någon med en sån maskin som man testar sig själv med (i fingret) för att kolla sitt socker så kan man låna den och ta ett litet stick i örat och kolla katten själv (vi lärde oss göra det ganska elegant om jag får säga det själv, å det får jag )


    Svaren bor i hjärtat
  • Freja10
    Fru U skrev 2010-06-12 22:51:28 följande:

    Är njurarna ordentligt kollade? Och levern? För en del problem med klåda kan komma ifrån det.

    Likaså om de har diabetes. Socker kollar de flesta veterinärer/djursjukhus inte såvida man inte särskilt ber om det men känner man någon med en sån maskin som man testar sig själv med (i fingret) för att kolla sitt socker så kan man låna den och ta ett litet stick i örat och kolla katten själv (vi lärde oss göra det ganska elegant om jag får säga det själv, å det får jag )


    Jamen, det är ju jättebra för mig att veta nu när jag ska till vet. för att kolla levervärdena på onsdag. Tydligen kan de nu, när struman är under behandling, se om det är något bakomliggande fel på levern (som tydligen inte visar sig vid obehandlad struma) och sedan till råga på allt så kan medicinen ge negativa effekter på levern.

    De kommer att ta blodprov för testet så då ska jag nämna detta med diabetes och levern också, tack för tipset!
     
    Det där med att testa själv står jag nog över, men det var ju bra att ni lyckades så bra med det
  • Freja10
    Fru U skrev 2010-06-12 22:42:22 följande:
    Jag tror att det beror på vilken sorts katt det är. Vår är bara social till oss, ja egentligen mest till min man, så det hade varit fel mot henne att lämna bort henne så länge. Litar inte heller på att det varit det bästa med tanke på hennes diabetes (matbehandlad)

    Men en annan katt med annat psyke kan det vara helt rätt för.

    Vår katt mådde bra på två tabletter carbamizole/dag i ungefär ett år men sen började hon om med sitt jamande (eller bjäppande snarare, hon har aldrig kunnat jama ordentligt) och visade samma tecken på hunger igen så vi har nu höjt dosen till två tabletter/varannan dag och tre tabletter/varannan dag.

    Känns dock inte som att hon stabiliserar sig på den dosen så vi ska ta om blodproverna fast det inte gått så lång tid sen förra blodproverna.

    Carbamizolen kostar oss just nu nästan en tusenlapp i månaden och det är hon värd men det är ändå mycket pengar.
    Er katt låter som min, han är i stort sett bara social m mig, och ev. någon som kommer på besök, men _inte_ på djursjukhuset.

    Vad tråkigt o jobbigt att det är så ostabilt med tabletterna nu för er, hoppas det ger sig och blir bättre snart. Och himlans vad dyrt, visst är de värda det, men ändå mycket pengar.

    Så er katts symptom var bjäppande och hunger? Några fler?

    Kulmen för min var som ett epilepsianfall, men kan också ha varit att kroppen kolapsade av pressen från struman, sa vet. Annars har han avmagrat något, är "alltid" hungrig och vill dessutom helst ha nåt annat än det som ligger i skålarna. Sen fick han även förföljelsemani och stirrade misstänksamt omkring sig med stora pupiller.
  • Fru U

    Förstår att du hoppar blodprovet men man lär sig göra det utan problem på några dagar (om man måste).

    Vi behandlade vår katt med insulinsprutor och fullständigt vägrade att ge insulin utan att kolla sockret. Herregud det gör man ju inte ens på människor!

    Efter en vecka (med foderbyte också) så var hennes sockervärde inom det normala och utan blodprov hade vi inte vetat det och då hade hon fått en insulinchock om vi gett insulin och förmodligen dött

    När man får ner T4 så händer det att man ser lever och njurskador som man inte såg innan. En del njurproblem går att behandla med ett sorts tillskott (minns inte vad pulvret heter men kan kolla sen i köket, är för lat för att gå dit nu )

    Det finns även kosttillskott man kan ge vid illamående, artros och en massa annat. Vår veterinär gillar att hitta nya saker som fungerar (och hon läser verkligen på själv och köper inte allt som medicintillverkare säger eller fodertillverkare säger)

    hemvetrinären.se


    Svaren bor i hjärtat
  • Fru U

    hemvetrinaren.se ska det så klart vara.

    Det tydligaste var avmagrandet och den ständiga hungern, hon höll på att äta ihjäl sig ;-( (och fort gick det också när hon blev sjuk) och så jamandet/bjäppandet.

    Men hon är fortfarande drottning över flocken . Hennes lag gäller och de andra får passa sig när hon är på det humöret


    Oj, förföljelsemani. Det symptomet har jag inte hört talas om innan


    Svaren bor i hjärtat
  • jamila2000

    Stisse är 9-10år lite svårt att veta exakt för jag köpte honom från ett katthem och veterinären bedömde att han är född 2000-2001.
    Han var som sagt på djursjukhuset mån-fre i samband med jodbehandlingen.
    Har en katt till och hon fick bo hos mina föräldrar dom 3 veckorna efter Stisses behandling.
    Det var tufft att inte få gosa med han så mycket som man ville men vi är ju två vuxna här så Stisse fick 2timmar gos om dan.
    Som tur är har jag varit noga med att inte ha nån av katterna i sängen utan dom har sina sovplatser och sängen är min och makens.
    Köpte hem en förpackning med hundbajspåsar som jag lade det som blev i lådan använde även engångshandskar och var noga med handhygienen.
    Värst för honom var resan till och från djursjukhuset i Bagarmossen. 

  • Fru U

    Vi har ju fem katter så vi skulle inte kunnat ha henne hemma då i de tre veckorna

    Går bara inte att placera ut fyra katter hos andra. Nog för att pappsen är snäll men inte så snäll


    Vi lägger alltid det från lådan i hundbajspåsar, tycker det fungerar bra.


    9-10 år är ganska ungt för att få hypertyreos men det kan ju slå till även i ung ålder tyvärr.


    Hoppas Stisse snart mår finemang igen


    Ogillar Stisse bilfärder över lag? För det finns ett medel som heter Zylkene (har jag för mig) som lugnar katter (och hundar) och som inte är receptbelagt.


    (japp, jag är lite insnöad på naturmedelsmediciner eftersom vår veterinär är det och hon ser bra effekt av dem)


    Svaren bor i hjärtat
Svar på tråden Någon som har katt med "struma"?