Kär i kollega, men vill inte splittra min familj...
Vill börja med att säga att jag undanber mig moralpredikningar! Jag vet att jag gör fel, så det behöver ingen tala om för mig! Håll er till andra trådar om ni bara ska komma med sånt...
Allting började i mars på en fest. Jag och min kollega hamnade tillsammans själva och det slutade med att vi kysstes.
Dagen efter pratade vi och ingen kände någon dirket ånger.
Det ena ledde till det andra och en lunch hamnade vi i säng.
Självklart blev vi ångerfulla då jag har man och två barn, han har flickvän. Men tyvärr saknades det något i våta förhållanden...
Jag och min man har i bästa fall sex en gång i halvåret.
Det hela forsatte men vi intalade oss hela tiden att vi snart skulle sluta.
Nu har det pågått i flera månader och varje gång vi bestämt oss för att sluta känns det så fel.
Han säger att han är vansinnigt kär i mig och vill lämna sin tjej.
Jag tycker att han är underbar och han får mig att känna mig attraktiv igen.
Men nu till min man.
Han är världens snällaste, ser hyffsad ut och är en superbra pappa. Vi har två underbara barn som vi båda älskar över allt annat!
Jag har försökt att prata med honom (dock inte om otroheten). Trodde att han kanske kände likadant som jag, men icke! jag känner det som att vi är bästa vänner, men det finns ingen gnista.
Helst av allt önskar jag att jag var superkär i min man och inte i min kollega. Det sista jag vill är att splittra min familj! Men ska jag verkligen låta det vara såhär och leva resten av mitt liv med någon jag inte är kär i? Känns tyvärr inte som att känslorna ska komma tillbaka...
Eller ska jag splittra familjen för att få vara med min älskare?
Har gått så långt så detta är det enda jag tänker på... Mår ju såklart inte alls bra av situationen!
Snälla ni! Hjälp mig! Har ni varit i samma sits och hur gick det då?
Eller har ni några råd att ge mig??
