är så jobbigt.

Hjälper inte barnens pappa till alls? Eller någon annan?

.
dom två små har samma pappa,och mellan pojken bor där men är hos mig långa perioder.Och det är han som är största problemet.Han vänder upp och ner på allt.

Hur mycket jag än försöker så verkar det inte hjälpa.Pappan säger att allt går så bra hos han med pojken och att han är sjövild när han kommer från mig.

men hos pappan finns inga regler och gränser där är våran lilla pojke en liten kung.

Jag vill  ha regler och ordning.Jag kanske försöker för mycket....eller så trivs bara inte pojken hos mig??

Klart barn ska ha gränser, så du gör helt rätt!

Tror att det kommer att bli bättre med tiden för dig! Jag är ensam med 2 barn, 6 och 10 år och jag har oxå haft perioder när allt har varit jättejobbigt, barnen bråkar, och man har känt sig som en "arg" mamma. Men sen kommer dom här lugna perioderna, när man får ladda batterierna och nästan glömmer bort hur jobbigt det har varit. Jag hoppas och tror att den perioden kommer att komma till dig med, tills dess skickar jag över en bunt med styrkekramae

Jag är också ensam med två barn, som är 6 år resp. 10 månader.
Jag håller med de övriga; du gör helt rätt som sätter gränser o regler - o självklart tror jag att din mellankille trivs hos dig!
Kanske är det dock omställningen som gör att han beter sig som han gör??
Har han syskon även hos pappan, eller är han ensam barn där?

Min stora kille har det senaste halvåret/året också varit fruktansvärt jobbig i perioder!!! Jag hoppas o tror att det är den s.k 6-års trotsen, o att det ska gå över!
I perioder är han dock den vanliga go´a killen som man är van vid - men däremellan är han som en kaxig liten tonåring!!!
Och visst är det tufft att ha allt ansvar ensam - ibland blir jag också trött o less.
Jag försöker dock att fixa barnvakt en dag hos hans mormor eller farmor när det känns som allra värst - så att vi får komma ifrån varandra lite.
Och till hösten börjar han skolan, så jag hoppas att det blir lite annat då

Försök att inte vara ledsen när kvällen kommer, utan se det som ett par timmar att bara njuta över tystnaden o lugnet istället - o försök att samla nya krafter inför morgondagen.
Jag tror att du hamnar i ett negativt beteende om du sitter ensammen o gråter kväll efter kväll

Har du ingen vän eller släktning som du kan ringa o gråta ut en skvätt hos annars - då brukar det oftast kännas bättre!