• Anonym (vill hjälpa)

    Privat insemination och faderskap

    Hej!

    Jag hoppas att någon kan hjälpa mig. En vän till mig och min man vill gärna ha barn och kommer av medicinska skäl inte att kunna få det i framtiden. Danmark är i detta fall inte ett alternativ av skäl som jag inte vill gå in på (därför att jag inte vill att någon som känner vederbörande ska kunna identifiera vår vän). Vännen är singel och i Sverige insemineras som bekant inte ensamstående.

    Min man skulle gärna ställa upp med sperma för en privat heminsemination men vi får ju då problem med faderskapet. Jag och min man har barn ihop och vi vill ju inte att jag till exempel ska behöva sälja huset och lösa ut ett särkullsbarn om han, ve och fasa, skulle gå bort t.ex. Hade vår vän haft en partner hade det ju inte varit ett problem eftersom denne då hade kunnat adoptera barnet. Ingen inblandad vill heller ljuga om barnets tillkomst. Vi umgås ju flitigt allihop och det skulle framför allt kännas fel och ohederligt att ljuga för barnet. Vi vill att han eller hon ska veta vem som är biologisk far (eftersom vi vet det, det hade varit helt OK för vår vän att insemineras av okänd donator på en klinik).

    Finns det alls något sätt att lösa dilemmat? Jag vet att det generellt inte går att "avsäga sig faderskap" i Sverige (och antagligen av mycket goda skäl). Men finns det inget ärligt sätt att komma runt problemet? Måste det vara en partner till vår vän som närståendeadopterar t.ex.? Man kan inte lösa det genom att någon annan adopterar barnet, en släkting till modern eller så?

  • Svar på tråden Privat insemination och faderskap
  • Anonym (Nä)

    Nä, mig veterligt finns inget sätt att komma undan problemet. Då är de bättre att vännen lägger sig med ett tillfälligt ragg från krogen.

  • Anonym (vill hjälpa)
    Anonym (Nä) skrev 2010-06-20 08:06:17 följande:
    Nä, mig veterligt finns inget sätt att komma undan problemet. Då är de bättre att vännen lägger sig med ett tillfälligt ragg från krogen.
    Jag var rädd för det. "Tyvärr" vill min vän av förståeliga skäl inte lura till sig en intet ont anande mans spermier mot hans vilja. Själv tycker jag ju att det är ett rätt sympatiskt drag.
  • Anonym (Nä)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2010-06-20 23:09:06 följande:
    Jag var rädd för det. "Tyvärr" vill min vän av förståeliga skäl inte lura till sig en intet ont anande mans spermier mot hans vilja. Själv tycker jag ju att det är ett rätt sympatiskt drag.
    Det är ett mycket sympatiskt drag. Dock är det ett av de få möjligheter hon har om hon inte vill låta inseminera sig eler vänta på att hon hittar en man att leva med som vill vara närvarande pappa.

    Ett alternativ är ju att dela föräldraskap med en homosexuell man, alt ett homosexuellt par som kan ge sina spermier till henne.
    Men, om din man låter henne inseminera sig med hans spermier blir han pappa på alla sätt och vis med allt vad det innebär om hon inte hittar en man som kan adoptera barnet.
    Det innebär också att om hon får för sig att vilja ha underhåll så kan han bli betalningsskydlig för många år tillbaka.
    Och nej, det VET ni inte att hon aldrig skulle göra, tyvärr.
  • Anonym (carpe diem)

    Ni riskerar också att hamna i en mycket märklig känslomässig situation.... tror det skulle vara svårt att bortse ifrån att dt är din mans barn/barnens biologiska halvsyskon som ni umgås med.... tänk om barnet, i ert tycke, inte blir väl omhändertaget?

  • Anonym (carpe diem)

    Å andra sidan är det sympatiskt att det inte finns i sinnevärlden att ni vill skapa en familjehemlighet runt ett ev barn, utan låter det vara öppet!

  • pegga

    Det är så lätt på ett forum att ge ett svar som kan upplevas som sårande, och jag förstår ju av inlägget att ni är goda människor som vill göra rätt, på många plan.

    Men, trots det så måste jag säga att jag personligen känner mig väldigt tveksam till om det är ett realistiskt projekt ni ger er in på:

    Rent spontant kan man tycka att kärleken är större än allt, men lagar, instutioner, ekonomiska system osv. osv. har stor betydelse i en människas liv, och när det inte finns en lagstiftning som är gjord för den typ av arrangemang ni överväger tror jag att ni kommer att råka in i enormt många situationer där det inte finns några bra lösningar, utan bara dåliga.

    Framför allt tror jag dock att faran ligger på ett helt annat plan, och det är i att ni tänker er att framtiden ska bli som nuet är, och det blir det ju aldrig. Ingen vet hur ni kommer att reagera när det kommer in ett barn i ert liv, vilka krav det kommer att ställa på din man, hur han kommer att reagera osv. osv.

    Låt säga att barnet föds med någon besvärlig sjukdom: Om din man är ekonomiskt ansvarig, hur påverkar det er familj? Om barnet behöver hjälp och stöd, hur kommer din man att ställa sig till det, och hur kommer det att påverka er familj? Hur kommer det att påverka era barn?

    Låt säga att barnet behöver en njurtransplantation och din man är den enda möjliga donatorn? Hur påverkar det er? Vad innebär det om er familj råkar in svårigheter av något slag, där lojaliteterna sätts på prov?

    Det jag kanske kan tänka är att ni gör det här för att vara snäll med någon som vill ha barn, och därmed utsätter er själv för risker och en dynamik som ni inte kan bedöma – som ingen på förhand kan bedöma, och att det kanske är en överdriven snällhet.

    Om ni går vidare så tycker jag att ni gör klokt i att göra det med utgångspunkten att barnet som föds ska ha en fullvärdig pappa i din man, och så får ni tänka på hur ni kan hantera en sån situation.

  • Anonym (vill hjälpa)
    Anonym (carpe diem) skrev 2010-06-21 12:11:37 följande:
    Ni riskerar också att hamna i en mycket märklig känslomässig situation.... tror det skulle vara svårt att bortse ifrån att dt är din mans barn/barnens biologiska halvsyskon som ni umgås med.... tänk om barnet, i ert tycke, inte blir väl omhändertaget?
    Vi har ju tänkt på det. Ja, om barnet skulle fara illa skulle vi förstås må skit rent ut sagt. Vi skulle ju inte ens överväga det om vi trodde att det skulle bli så. Helt säker kan man förstås aldrig vara, något kan ju alltid gå snett, en förälder kan drabbas av psykisk sjukdom etc. Men det är ju alltid samma sak när man avlar barn, det är ju en chansning jag har tagit även i mitt eget äktenskap och vi känner hela familjen mycket väl så det finns ett starkt socialt nätverk som skulle ställa upp för barnet om något hände.
  • Anonym (vill hjälpa)
    pegga skrev 2010-06-21 17:00:33 följande:
    Det är så lätt på ett forum att ge ett svar som kan upplevas som sårande, och jag förstår ju av inlägget att ni är goda människor som vill göra rätt, på många plan.

    Men, trots det så måste jag säga att jag personligen känner mig väldigt tveksam till om det är ett realistiskt projekt ni ger er in på:

    Rent spontant kan man tycka att kärleken är större än allt, men lagar, instutioner, ekonomiska system osv. osv. har stor betydelse i en människas liv, och när det inte finns en lagstiftning som är gjord för den typ av arrangemang ni överväger tror jag att ni kommer att råka in i enormt många situationer där det inte finns några bra lösningar, utan bara dåliga.

    Framför allt tror jag dock att faran ligger på ett helt annat plan, och det är i att ni tänker er att framtiden ska bli som nuet är, och det blir det ju aldrig. Ingen vet hur ni kommer att reagera när det kommer in ett barn i ert liv, vilka krav det kommer att ställa på din man, hur han kommer att reagera osv. osv.

    Låt säga att barnet föds med någon besvärlig sjukdom: Om din man är ekonomiskt ansvarig, hur påverkar det er familj? Om barnet behöver hjälp och stöd, hur kommer din man att ställa sig till det, och hur kommer det att påverka er familj? Hur kommer det att påverka era barn?

    Låt säga att barnet behöver en njurtransplantation och din man är den enda möjliga donatorn? Hur påverkar det er? Vad innebär det om er familj råkar in svårigheter av något slag, där lojaliteterna sätts på prov?

    Det jag kanske kan tänka är att ni gör det här för att vara snäll med någon som vill ha barn, och därmed utsätter er själv för risker och en dynamik som ni inte kan bedöma – som ingen på förhand kan bedöma, och att det kanske är en överdriven snällhet.

    Om ni går vidare så tycker jag att ni gör klokt i att göra det med utgångspunkten att barnet som föds ska ha en fullvärdig pappa i din man, och så får ni tänka på hur ni kan hantera en sån situation.
    Jag blir inte sårad på något sätt. Jag är inte särskilt känslig och det ÄR en svår fråga. Det knepigaste för oss är den ekonomiska och juridiska biten. Vi har inte jättegod ekonomi, jag är student och vi skulle ju inte klara av att försörja barnet ekonomiskt, inte utan att det skulle drabba våra egna barn. Om det fanns en partner som kunde adoptera vore det en annan sak. En ev. njurdonation vore garanterat inget problem dock, det skulle min make ställa upp på oavsett vem det gällde.

    Men nej, vi är inte helt dumsnälla. Kan vi inte lösa juridiken kan vi inte heller hjälpa vår vän, så enkelt är det. Och att det inte går att lösa misstänkte vi ju från början.
  • Anonym (vill hjälpa)
    Anonym (Nä) skrev 2010-06-21 11:18:26 följande:
    Det är ett mycket sympatiskt drag. Dock är det ett av de få möjligheter hon har om hon inte vill låta inseminera sig eler vänta på att hon hittar en man att leva med som vill vara närvarande pappa.
    Hon skulle ju vilja det, men tyvärr kan hon inte det av medicinska skäl. Hon kommer inte i framtiden att kunna få barn alls.
  • Anonym (Nä)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2010-06-22 00:04:02 följande:
    Hon skulle ju vilja det, men tyvärr kan hon inte det av medicinska skäl. Hon kommer inte i framtiden att kunna få barn alls.
    Kan hon inte överväga att hitta ett bögpar alt en ensam bög som kan hjälpa henne då? Då har hon ju också en fader till barnet.
  • Anonym

    den juridiska biten går inte att komma ifrån vid privat donationer och av den anledningen skulle jag avråda er starkt från att genomföra detta. Din man kommer att vara fadern till barnet. Det påverkar ju även om arvsrätt vilket betyder att barnet kommer att ärva din man och detta kommer ni aldrig att kunna avtala bort.

    Det ekonomiska ansvaret... ja bestämmer hon sig för att inte kräva din man på underhåll behöver ni inte betala någonting, men sånt kan ju alltid förändras på 18-21 år.

  • sahara sahara

    Jag vet att du inte kan berätta varför, men jag kan inte för mitt liv föreställa mig vad som skulle kunna hindra att hon åker till Danmark för en insemination, men samtidigt inte vara ett hinder för en heminsemination. Men jag har väl dålig fantasi. Eller så är det ekonomiska skäl, inte medicinska.

    Det enda jag annars kan tänka mig är att hitta en man att skaffa barn med, en man som vill vara pappa på alla plan. Det finns annonser om sånt, och det går att annonsera själv. QX hade rätt många såna annonser ett tag, men jag vet inte om de fortfarande sysslar med sånt. Hon behöver ju inte leta efter en man att ha en kärleksrelation med, utan bara en man som vill dela föräldraskapet.


    Do something scary - the payoff is awesome!
  • Anonym (vill hjälpa)
    pegga skrev 2010-06-22 09:13:48 följande:
    Här är ett exempel på hur det kan gå, oavsett vad man kommit överens om:

    www.svd.se/nyheter/inrikes/spermadonator-ar-p...
    Idag kan ju i alla fall homosexuella par adoptera så detta hade inte hänt idag. Idag hade den ickebiologiska modern kunnat adoptera och då hade problemet varit löst. Tyvärr är ju inte detta möjligt i "vårt" fall då vår vän inte har någon partner som kan adoptera så det är därför min man inte vill donera sperma rakt av. För då riskerar ju vi samma problem som den stackars örebroaren.
  • Lillsnufflan
    sahara sahara skrev 2010-06-22 08:59:37 följande:
    Jag vet att du inte kan berätta varför, men jag kan inte för mitt liv föreställa mig vad som skulle kunna hindra att hon åker till Danmark för en insemination, men samtidigt inte vara ett hinder för en heminsemination. Men jag har väl dålig fantasi. Eller så är det ekonomiska skäl, inte medicinska.

    Det enda jag annars kan tänka mig är att hitta en man att skaffa barn med, en man som vill vara pappa på alla plan. Det finns annonser om sånt, och det går att annonsera själv. QX hade rätt många såna annonser ett tag, men jag vet inte om de fortfarande sysslar med sånt. Hon behöver ju inte leta efter en man att ha en kärleksrelation med, utan bara en man som vill dela föräldraskapet.
    De danska klinikerna har vissa regler som min vän inte lever upp till. Vår vän känner viss oro inför att skaffa barn med en okänd man. Det tar ju ett bra tag innan man lär känna varandra och vet att den andre blir en bra förälder. Men det kanske får bli den slutgilitiga lösningen ändå.
  • sahara sahara
    Lillsnufflan skrev 2010-06-24 17:03:56 följande:
    De danska klinikerna har vissa regler som min vän inte lever upp till. Vår vän känner viss oro inför att skaffa barn med en okänd man. Det tar ju ett bra tag innan man lär känna varandra och vet att den andre blir en bra förälder. Men det kanske får bli den slutgilitiga lösningen ändå.
    Hm. De enda riktiga kraven "vår" klinik hade var att man inte hade hepatit C eller HIV. (Och det är ju mest för barnet skull, eller?) Plus att de ville att man kollade upp några könssjukdomar och behandlade dem om man hade dem. (Och tydligen kan de vara lite kinkiga om man är väldigt ung, men är det det som är hennes problem så är det ju "bara" att vänta några år...)

    Nåja. Jag ska släppa det nu - det är inte min grej. Jag undrade bara om hon verkligen hade kollat upp alla klinikerna, och pratat med dem.

    Och en sak till. En okänd man... Finns det någon man i bekantskapskretsen, någon hon redan känner, som skulle kunna vara aktuell? Förmodligen inte, för då hade hon väl redan frågat, men det skadar inte att gå igenom bekantskapskretsen en gång till. Kanske en kompis till en kompis? Visst, man måste fortfarande lära känna varandra ordentligt och så, men det kanske är lite lättare...
    Do something scary - the payoff is awesome!
  • Myra88

    Ett annat konkret exempel: är du och din man verkligen beredda och villiga att detta barn ska ärva din man?

  • Anonym (Jurist)

    Nej, mig veterligen kan man inte komma runt detta problem. När jag pluggade brukade vi diskutera likande scenarion ingående. Jag skulle avråda er starkt från att göra en sådan sak.

Svar på tråden Privat insemination och faderskap