Kalla sitt barn unge, ungjäkel...

negativt med "unge"? eat my shit, säger jag

Unge kan jag säga ibland när jag är lite irriterad, eller busunge / gullunge med ett gulligare tonfall om de är charmiga. Men ungjäkel eller jävla unge skulle jag nog alrig säga, faktiskt. Tycker inte det låter så trevligt att svära om de man älskar. Känns lika onaturligt för mig som att säga jävla pelle eller sambojäkel om min sambo...

jag säger ofta unge.. sa unge till henne redan då hon låg i magen och en på jobbet blev så fruktansvärt upprörd på mig... men det struntade jag i.. även om jag säger unge (ungjäkel om hon gjort något dumt men aldrig så hon hör) så älskar jag ju henne över allt som finns...

Jag visste inte riktigt hur jag skulle rösta.

Men visst sjutton kallar jag ungarna för "ungjävlar" emellanåt - och för all del gubben för "gubbjävel" också.

Ibland ÄR de ju ungjävlar! Men den dagen jag säger det på allvar är det dags att börja fundera (eller kasta ut ungarna, herregud, det är snart dags i vilket fall!)

Säger ofta "mina älskade ungar". Tänker på fågelungar när jag hör ordet. Små och ulliga

Brukar säga "hej skitunge!" när jag hämtar Sigrid på dagis! (hon är en unge och hon är skitig efter att ha lekt i sandlådan hela dagen, ibland säger jag "hej sandmonster!")

Det beror ju på hur man säger det. Ord är ju liksom bara ord, de har ingen betydelse förrän vi lägger någon betydelse i dem. Säger man ungjäkel med glimten i ögat så är det väl inte värre än att säga busunge eller något liknande med glimten i ögat, tycker jag. Men om man säger ungjäkel på det sättet som jag tror att de flesta människor använder det på, så blir det däremot kränkande.